Fjärilar i magen

Alldeles nyss slog det mig att detta kan vara min sista natt i min lägenhet. Kanske den sista natten i mitt liv i den här slitna sunkiga bäddsoffa som håller på att rasa sönder. Om saker går sig väl kommer jag aldrig bo här igen, i den här lägenheten som jag älskar att hata, eller hata att älska? (Jag har inte riktigt bestämt mig om vilket än). Så mycket fjärilar i magen, så spänd inför den nya lägenheten imorgon, och lite vemodig över att lämna denna skokartong som varit en så viktig del i mitt liv, samtidigt som den drivit mig till vansinne både en och två gånger, framförallt på grund av sin lilla storlek.

Vet ni vänner, imorgon avfyras startskottet, och detta är min första flytt i livet som jag är riktigt nervös inför. Var inte ens så nervös när jag flyttade utanför Sveriges gränser. Är nervositeten ett bra eller dåligt tecken? Bara framtiden kan utvisa...

Väntar

Jag sitter hemma och väntar. Väntar på att maten ska bil klar, väntar på att någon form av ork ska återvända, men framförallt väntar jag på den annalkande flytten. Om ungefär en vecka flyttar nämligen jag och min partner ihop, och jag får äntligen lämna min lilla 20 kvadratare för en 2:a med balkong på med en yta på som är mer än tre gånger så stor. Hoppas lite på att det katastrofalt långa blogg-uppehållet hävs när flytten är genomförd.