Och nu har jag alltså hittat självaste programmet i svt:s öppna arkiv. Som de flesta av barnprogrammen från 70-talet är det ganska segt, och i mångas ögon förmodligen lite b. Jag älskar att det är naturligt, att barnen fnissar och stakar fram sina repliker. Att barnen som framför sångerna inte är skadade av idol och försöker prestera något med sina röster, utan att de simpelt sjunger igenom låtarna, ibland lite svajigt, men med sina klara och oförstörda barnröster. Det är lite synd att vi måste växa upp så snabbt, och när vi nått 20-års åldern har vi vuxit färdigt. Dålig tantrevolutions-status på det fenomenet vill jag påstå.
Jag blev så taggad att jag måste ta en liten second hand-runda innan jobbet och se om jag kan hitta boken. Jag skulle inte direkt bli ledsen av att ha den i stringhyllan nämligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar