Jag nöjer mig med detta

Jag trodde att jag nu efter lovet skulle sätta mig ned vid datorn och vara redo att blogga vidare om bokbinderistudierna, men när jag nu suttit med datorn framför mig och försökt diverse olika öppningar och ämnen så står det helt enkelt still. Inspirationen ligger mer i att pyssla med pappersrester än att blogga om vad som sker, jag misstänker att hösten har sitt med det att göra (även om jag diggar att det fortfarande är över 10 grader varmt och att vi nu kommit in i november). Det känns dumt att krysta fram något bara för att, så jag gör helt enkelt inte det, utan nöjer mig med detta.

Den där otroliga mängd fritid...

...som jag förväntade mig kommer nog förmodligen lysa med sin frånvaro under denna utbildning. Nog för att vi på pappret slutar 15.20 varje dag (och jag tänkte i min enfald, shit bara 6 timmars arbetsdag) men både en och två och tre gånger har vi fått uppgifter i sista minuten som förväntas vara klara dagen efter på morgonen. Vilket innebär att det är mycket verkstadstid även när skoldagen officiellt är slut. Inte för att det gör mig särskilt mycket egentligen, jag trivs i verkstaden och jag trivs bra med pysslet och knåpet i detta hantverk. Det enda jag tycker är lite jobbigt är att "de äldre" (min nya benämning för de som går ett andra eller ett tredje år på bokbinderiutbildningen) verkar vara där jämnt. Många är där till sent in på kvällarna och när jag kommer in på morgonen sitter de flesta av dem redan och arbetar igen. "Jobbigt" är kanske fel benämning på mina känslor, snarare är det så att jag känner mig stressad när jag ser det, och får en liten gnutta prestationsångest. Jag vettefan om jag kommer kunna prestera på det sättet. Jag blir trött och behöver sova, och till skillnad mot de flesta kräver jag minst 8 och helst 9 timmars sömn för att vara pigg och utvilad dagen efter. Så jo, lite orolig blir jag ju allt, men just nu försöker jag att inte tänka på det och väljer att sitta kvar i verkstaden så länge det känns bra för mig.

Hur det känns ibland

Du ser bilder när du tänker
Nej, det gör jag inte... tror jag
Jodå, det gör du, jag ser det på dina ögon när du pratar med mig, jag ser att du ser dina tankar i bilder.
Ja, du kanske har rätt
Ja, jag har rätt, och jävlar vilka tankar du har, det är som om du målat en helt enorm tavla framför mig, och jag har ingen jävla aning om var jag ska titta någonstans

Egentligen fördes den här konversationen på norska, men när jag nu ser den framför mig i mitt sinne förs den på svenska. Ibland saknar jag Norge, inte lika mycket som förut, men ibland smyger det på mig. Jag inbillar mig att i Stavanger står tiden stilla, att jag när som helst kan åka tillbaka och då kommer allt vara som jag lämnade det, minus en person förstås, men det saknas mig ikke noe serdelig. Jag har en ny typ att dela livet med nu.

Nu vet jag att Bjørnar hade rätt, han som försökte tolka min tavla. Mina tankar är filmer som spelas upp med insidan av mina ögonlock som bioduk. Jag har alltid antagit att jag tänker i ord, eftersom min stora ventil genom livet varit att skriva, men nu har jag insett att så inte är fallet. Det är egentligen så att alla mina tankar är bilder, filmer och med ord försöker jag måla av det jag ser. Dessa filmer rullar, konstant, vare sig jag vill eller inte. Ibland blir de destruktiva och då vill jag att de ska sluta, men jag har svårt att hitta stopp-knappen. Om jag inte hittar knappen och de destruktiva tankarna tar över för länge, tar filmen till sist slut med hjälp av självförstörelse. Helt plötsligt klipps filmen och istället för det destruktiva som tidigare rullat ser jag framför mig hur någon lägger ett stort, rått köttstycke framför mig. Med en gigantisk kött-kniv slås en del av köttet bort, och jag förstår att det är en dålig bit innan jag ser den slängas i en soptunna. Inte förrän då stannar allt upp, pausar, och jag får en chans att hämta andan. Första gången jag såg det dåliga köttet kom det helt utan förvarning. Jag blev mycket förvirrad av bilden som just dök upp, men märkte att jag mådde bättre efter den. Symboliken är knappast svårtydd och denna bild är något jag fortfarande använder mig av när jag håller på att tappa kontrollen. Ibland försöker jag frammana den själv, ibland dyker den helt enkelt bara upp. Precis som den där första gången.

Fjärilar i magen

Alldeles nyss slog det mig att detta kan vara min sista natt i min lägenhet. Kanske den sista natten i mitt liv i den här slitna sunkiga bäddsoffa som håller på att rasa sönder. Om saker går sig väl kommer jag aldrig bo här igen, i den här lägenheten som jag älskar att hata, eller hata att älska? (Jag har inte riktigt bestämt mig om vilket än). Så mycket fjärilar i magen, så spänd inför den nya lägenheten imorgon, och lite vemodig över att lämna denna skokartong som varit en så viktig del i mitt liv, samtidigt som den drivit mig till vansinne både en och två gånger, framförallt på grund av sin lilla storlek.

Vet ni vänner, imorgon avfyras startskottet, och detta är min första flytt i livet som jag är riktigt nervös inför. Var inte ens så nervös när jag flyttade utanför Sveriges gränser. Är nervositeten ett bra eller dåligt tecken? Bara framtiden kan utvisa...

Plåtslöjd

Idag är det en månad kvar tills jag fyller 25, och idag upptäckte jag att hemslöjdens förlag har gett ut en bok om plåtslöjd. Kan ni tänka er vilket bra sammanträffande ;) Påbörjad önskelista, check.

Lite i flyttartaget

Jag är lite i flyttartaget jag. Nog för att jag har en på många sätt väldigt bra lägenhet, men fortfarande så saknas några avgörande saker. Det som jag allra mest suktar efter är balkong/uteplats! I andra hand så saknar jag möjligheten att ha husdjur. Denna avsaknad gör att jag i ena sekunden letar fritidshus, i andra sekunden lägenheter. Mellan dessa sekunder försöker jag ommöblera och omstrukturera, i ett desperat försök att få mina 21,5 kvadrat att kännas större än vad de faktiskt är. Det återstår att se hur jag löser problemen sen...

Håglös och fruktfasta

Vaknade något håglös idag. Vädret utanför fönstret är mulet, min partner är i Luleå över påsk, dagsplanerna innebär bara städ OCH jag kommer vara lite hungrig hela dagen eftersom jag beslutat mig för att prova en "fruktfasta". Hela denna dag (och kanske någon dag till om jag orkar) kommer jag alltså inte stoppa i mig något annat än frukt (och grönsaker). Detta gör jag eftersom jag känner att jag behöver detoxa mig lite. Eksemen fullkomligt blomstrar över hela min kropp, jag har ingen aptit och mår illa när jag tänker på mat, min mage är helt i obalans och jag har proppat i mig så brutalt mycket skräp de senaste veckorna att jag skäms lite. Så, nej, här behövdes en nystart för mig, och det tänkte jag alltså försöka få till med hjälp av en fruktfasta.
Jag har ingen aning hur det kommer gå, men hoppas innerligt att jag kommer rensa igenom kroppen lite i alla fall...

Så nu ligger jag fortfarande kvar i sängen och försöker samla kraft. Försöker muntra upp mig med att fundera på om jag faktiskt ska sy mig något klädesplagg idag. Men, men, vi får se!

Silversmide eller inte?

Det verkar som om jag kommer få några dagar ledigt i vecka 8. Något jag har funderat på att ta tillvara på och inte slösa bort hemma i soffan. Funderade ett tag på att resa bort, men eftersom jag då kommer bli tvungen att resa ensam finns det en stor risk att jag slösar bort den lediga tiden i en soffa på ett hotellrum någon annanstans i världen. Jag fick förslaget att gå en kurs istället. Det lär lite mer som något jag skulle kunna tänka mig, och började kolla runt lite. Det jag hittar som verkar passa bäst är en kurs i silversmide över tre dagar på Mullsjö folkhögskola. Silversmide har aldrig varit något jag funderat på att prova på tidigare, men jag känner att det kan väl funka precis lika bra som vilken annan kurs som helst. Problemet är att det ju inte direkt känns sådär ultrataggande, eftersom jag känner mig rätt likgiltig inför detta hantverk. Varken bu eller bä liksom. Dock känns det som att det hade kunnat vara trevligt att komma bort några dagar, bo på något helsoft ställe, få maten serverad och syssla och pyssla. Det tål att tänkas på lite? Men vad tycker ni mina kära medmänniskor? Silversmide eller inte?

Få uppdateringar

Blogg-uppdaterandet går ju sådär om jag ska vara ärlig. Är bara helt enkelt så att jag är i en period då jag knappt har datorn på hemma. Just nu erbjuder livet en massa andra härliga saker nämligen... Självklart försöker jag se till att det inte helt fallerar, dock kanske det fortsätter vara sparsamt en period till.

Hej 2014 och välkommen, det här förväntar jag mig av dig!

Hej 2014, vad glad jag är att det är just du som kom. Vet du en sak? Jag förväntar mig så himla mycket av dig. Jag förväntar mig att du ska ge mig min bästa tid hittills, att jag kommer få älska, bli älskad och känna lycka. Jag vet även att jag kommer växa, lära mig saker och få helt nya erfarenheter.
Jag förväntar mig att du kommer ge mig motgångar, att jag kommer ligga som ett russin i min bäddsoffa och förbanna att tiden inte stannar och att livet fortsätter oavsett om jag vill det eller inte. Jag vet även att jag kommer gråta tills ögonen svider och att jag kommer stressa upp mig över både mer och mindre viktiga saker i mitt liv.

Jag välkomnar dig med blodad tand 2014. Efter ett lyckat event som handlade om begagnad julshopping, känner jag mig ostoppbar. Somliga väljer att lova dig en massa saker, och en kanske kan tro att jag i min lilla hybris också skulle göra det just nu, men det kan jag tyvärr inte. Jag kan inte lova dig att genomföra flera spännande projekt med tantrevolution, börja spela munspel igen eller skriva dagbok varje dag under resten av din tid. Likadant som jag inte kan lova att klara det där himla körkortet som jag hoppas ta, eller skriva färdigt utkastet till det där bokmanuset jag började knåpa på i förra veckan. Det jag däremot kan göra är att förklara för dig att detta är några mål jag ställt, prestationer jag är villig att kämpa för och som jag av hela mitt hjärta hoppas kunna driva igenom och åstadkomma. Tro nu inte att jag är dum 2014, nog vet jag att jag knappast kommer klara av att genomföra alla. Jag vet även att dessa mål kommer byta både form och skepnad i takt med att tiden går. Ingenting är hugget i sten, och så ska det inte vara heller. Det viktiga med detta är att jag kommer åstadkomma saker. Saker som kommer bli framtida kännetecken i mina minnen. På samma sätt som att jag tog studenten 2008, flyttade hemifrån 2009, var tvungen att dela upp detta hem när jag och min dåvarande partner gjorde slut 2010, flyttade till Norge 2011, startade tantrevolution 2012, och träffade min helt fantastiska Ingemar 2013.

Det ska bli så himla spännande att se vilka milstolpar som kommer sättas i mitt liv när just du är på besök. Vet du 2014? Jag är redo. Så nu kör vi tycker jag!

Gott nytt år!

Bilder från året som snart är till ända.

Julklappstips 26, återvinn dina gamla textilier

Idag hade Apelsin Gredelin delat en länk på Facebook från Naturvårdsverket som heter "Låt gamla textilier bli nya igen". Så detta tänkte jag låta dagens julklappstips handla om, för om samhället ska börja återvinna mer textilier är det ju i grund och botten vi medborgare som måste ändra våra vanor.

Gud, det finns så mycket en kan göra så jag vet inte vad jag ska börja. Kanske har du någon gammal kofta som ligger och skräpar? Passa då på att göra om den till ett par sockar (denna julklapp kan ju främst ges till någon som har ungefär lika skostorlek som du, om du inte kan be vederbörande rita av sina fötter förstås). En jättehäftig beskrivning, som jag inte hunnit prova själv, men som jag är supertaggad på att testa så fort någon av mina koftor börjar förfalla är denna (tack Sara Högsten för tipset).

Ett annat tips är att strimla textilien och virka något av det. Det kanske kan kännas tight att sätta sig ner och virka såhär tätt inpå jul, men tänk då på att tygstrimlor är mycket tjockare än vanligt garn och det går mycket snabbare att virka till exempel en korg eller grytlapp av det.

Sedan kan en ju självklart välja att sy ett litet klädesplagg eller en nalle av det gamla tyget. Mönster till sådant går att få tag på lite överallt, både på nätet och i hobby- och tygbutiker. Vet du inte riktigt vad, sy ett fulmonser. Bara att rita en opretentiös modell, och sy sedan ihop den antingen för hand eller på maskin, dekorera med till exempel ögon och hår (tänk dock på att om du syr ett fulmonster till ett litet barn att inte sy fast saker som kan lossna och fastna i små barnahalsar) och skriv en liten historia om just detta fulmonster. Personligt och otroligt gulligt att ge bort i julklapp.

Detta är ett fulmonster jag själv sytt. Hon heter Betty och är en dramadrottning utan dess like. Betty står på mitt jobb och vakar skeptiskt men överbeskyddande över barnen i skaparrummet. Lite för stolt och osäker för att medge att hon egentligen håller av dem allihopa innerligt.

Julklappstips 25, välgörenhetsklappar

Alla känner vi väl någon som har lite för mycket saker. Köp en julklapp som gör skillnad till dem. Det fullkomligt kryllar av välgörenhetsorganisationer som säljer diverse gåvopaket, där du betalar en viss summa och får till exempel ett skolpaket, där skolbänk, stol och ett års användning av material kan ges till ett barn på flykt. Om en vill går det att få värdebevis på detta också.

Just detta tips är något jag tänkt hela tiden att ta upp, men av någon anledning blev det lite i sista minuten och jag är inte säker på om du hinner få gåvobeviset på alla ställen nu, men på UNHCR kan du beställa välgörenhetsgåvor fram tills imorgon och ändå få ett gåvobevis.På Röda Korset kan en få ett digitalt gåvokort, vilket funkar bra om en är ute i sista, sista minuten.
Som sagt finns dock väldigt många fler organisationer som det går att köpa den typen av klappar på, UNHCR och Röda Korset är bara två exempel.

Julklappstips 24, den moderna varianten av blandband.

Vem saknar inte kassettbanden? Att sitta hemma framför radion och vänta på den där perfekta låten, och snabbt trycka på record när den äntligen dök upp. Eller lyssna igenom både cd-skivor och vinyler, göra en exakt ordning av låtar, där övergångarna gärna fick lappa över och hela bandet blev till en enda lång låt.
Till er som fortfarande har tillgång till bandspelare, skivor, radio och kassetter, och som har nära och kära som har tillgång till spelare, lyssna inte på detta tips. Gör ett traditionellt blandband istället!

För er som kanske inte har tillgång till det, eller inte har nära eller kära som gör det. Ni får ta till den moderna varianten, gör en spellista på till exempel Spotify eller Youtube och dela med dig till dina vänner. Hur det går till på Youtube vet jag faktiskt inte, men på Spotify kan du dela listan både på Facebook och Twitter, men du kan också skicka listan direkt till mottagaren (förutsatt att du följer den personen förstås).

Det är inte ens i närheten lika charmigt som ett fysiskt kassettband, men det kostar dig inget förutom lite tid och tankeverksamhet, och nog tror jag att det ändå är väldigt uppskattat att få en spellista med lite soft musik skickad till sig. Något att borra ner sig med i mellandagarna! Om inte annat en perfekt sak att ge bort för arbetslösa, sjukskrivna, studenter och andra som inte har det så himla fett ställt.

Julklappstips 21, ekologisk julgran.

 Jag är så himla glad.

Jag har blivit intervjuad av Anna Maris för Landets Fria
Igår var jag med och jobbade på Uppsala räddar liv (vi drog in 17 400 kronor till musikhjälpen),

och DET SNÖAR UTE!

Lyckan är total!

Och i denna lycka tänker jag släppa lite på julklappstipsen. Idag fokuserar jag nämligen på ett allmänt jultips.
I min enfald hade jag aldrig ens kunnat föreställa mig att julgranar kunde vara annat än ekologiska. Jag har tänkt mig att de har planterats, fått växa i lugn och ro och sedan huggits ned till jul. Ack så fel jag hade, granar prepareras tydligen både med bekämpningsmedel och tillväxthormoner, dessutom i ganska stora doser då det inte är ett livsmedel. Därför vill jag uppmana alla som har möjlighet att köpa en ekologisk julgran i år! Visa att efterfrågan finns och hjälp till att öka utbudet av ekologiska granar!

Läs mer om ekologiska granar i Landets Fria.

Julklappstips 18, Situation STHLM

Dagens julklappstips har jag rätt och slätt snott från en bloggar-kumpan. Fru Frida har dragit igång evenemanget Hjälparjul på Facebook efter en idé som Maja Linusson skickade till Tantrevolution på Facebook och som jag sedan bloggade om här, under en välgörande adventskalender. Att Fru Frida drog igång det gör självklart att jag tittar in på hennes blogg i tid och otid. En dag berättade hon om att hon hade köpt en Situation STHLM vilket jag tyckte lät som en väldigt bra julklapp att ge till någon. Såpass bra att jag valde att blogga om det i min lilla julklapps-serie.

För er som inte vet så är Situation STHLM en tidning som handlar mycket om hemlösa och utanförskap, den säljs av personer i samhällets utkant, och namnet till trots säljs den i andra delar av Sverige också (jag har köpt en i Uppsala till exempel). Det är en mycket kvalitativ tidning med väldigt intressanta artiklar. Så skulle ni stöta på någon som säljer Situation STHLM, tveka inte att köpa den. Kanske världen skulle vara ett ödmjukare ställe om fler valde att lägga denna tidning under julgranen?

Bilden är snodd från Fru Fridas blogg, och du Frida, tack så jättemycket för att jag fick blogga om detta :D

Julklappstips 17, musikhjälpen

Igår kväll drog musikhjälpen igång. I år drar de in pengar för att minska mödradödligheten i världen. Ett enkelt och roligt tillfälle att införskaffa sig några julklappar.

Inspirationen till detta kommer från en bekant som för två år sedan inte köpte några julklappar till sina nära och kära, utan önskade låtar genom musikhjälpen istället. Vilken låt hon önskat och varför hon önskar just den låten skrev hon ner på ett kort som hon sedan gav.

Detta är faktiskt den julklapp som jag och min partner har kommit överens om att ge varandra. Det känns fint att kunna säga vad jag tycker om honom genom en låt som dessutom kommer kunna rädda liv.

Om en inte vill önska en låt pågår det en massa auktioner för musikhjälpens räkning och på många ställen i Sverige bakas det både bröd och bullar i insamlingssyfte. I Uppsala sker det en insamlingsgala den 13:e december på Grand, och Uppsalas fritidsgårdar och fritidsklubbar har redan börjat skramla inför denna gala. Det pågår olika projekt i hela landet, gå in på deras hemsida och läs mer eller önska en låt!

Tack Marie Lindström för inspirationen!

Julklappstips 16, ge bort lite kollektivtrafik

I Uppsala skyltar vår lokaltrafik för fullt med stora affischer. Deras tanke är att en ska ge bort ett busskort i julklapp, och tusan, när jag tänker efter är det ju faktiskt en helt genialisk julklapp. Jag har svårt att tänka mig någon som aldrig någonsin åker buss eller tåg så det lär ju knappast kunna bli fel med det. Du bidrar inte till någon konsumtionshets när du köper det, och på ett sätt slår du ett litet slag för miljön om du kan få vederbörande att lämna bilen hemma någon gång med hjälp av denna gåva. Har du dessutom någon student i din närhet kan jag tänka mig att det är en oerhört uppskattad julklapp, nog för att våra uppsalastudenter kämpar på med cykeln även nu, men jag bor precis utanför en av Uppsalas pulsåder i cykelväg, och jag ser flera cyklister om dagen som kör omkull...
Nej, på vintern kanske en kan få unna sig några bussresor, så ge bort ett busskort i julklapp!

(I Uppsala får du dessutom med ett fint julfodral när du köper kortet).

Här skulle en tantrevolutionär kunna leva och dö lycklig

Jag har hittat mitt drömhem. Det är på gränsen till helt perfekt, men snavar lite i perfektionen då det ligger över en timmes bilfärd från Uppsala. Men hur otroligt vackert är inte det här? Här skulle en tantrevolutionär kunna leva och dö lycklig. Kanske sakna second hand-tillgången lite grand, men älska tillvaron på denna fantastiskt vackra gård. Hade jag haft körkort hade jag kanske övervägt det på riktigt...

Elsie Johansson

Igår drog ett av mina favoritprogram igång, sommarpratarna. Extra roligt var det att Elsie Johansson var med. Det är en härlig tant med krut i, och jag har faktiskt träffat henne tidigare. Hon var nämligen på författarbesök i vår klass när jag gick i högstadiet. Då var jag i en period då jag fortfarande var helt övertygad om att jag ville bli författare, och när hon hade sin frågestund satt jag ivrigt och vinkade med handen i vädret och även om hon försökte varva frågorna lite mellan alla oss i klassen tog till sist mina klasskamraters frågor slut, medan mina bara fortsatte komma. Jag hade så mycket att fråga henne, och hon svarade tålmodigt på alla mina frågor. Det jag minns tydligast var hennes uppmaning om att aldrig bli författare. Det ät ett så tungt, långtråkigt och segt jobb. Ojade hon sig, men 24-åriga jag bara log. Klart jag genomskådade henne, hon hade ju, enligt mig, ett av världens bästa jobb, och om det nu var så segt, varför höll hon då på med det?

Bara titta på denna underbara tant!