Skyddsängel

Väldigt ambivalent dag. Inget mera slarv med mediciner och vitaminer imorgon blir det vårdcentralen som får sig ett samtal. Värdena måste kollas så att min värld förhoppningsvis kan hålla samman. Så tänkte jag att en skyddsängel kanske inte vore helt fel. Fick en bild av den i huvudet och satte igång. Resultatet? Ja alltså ett mer elakt utseende får man ju leta efter, och den estetiska kvaliteten är ju i klass med en femårings. Kändes inte riktigt som att detta var mitt forum. Förmodligen är den en ganska misslyckad skyddsängel, om den inte stirrar bort alla onda ting i en brutal arga-leken tävling. I vilket fall så hänger hen nu i alla fall på anslagstavlan i pysselrummet på jobbet. Får se hur många kids hen hinner plira på innan någon får panik och låter ängeln ta en flygtur ner i soptunnan.

Brev från farmor

Att öppna brevlådan och se att det ligger ett brev från farmor där. Det är glädje det. Jag kan se direkt på handstilen vem det är från, den handstilen har dikterat brev till mig så länge jag kan minnas. Underbara farmor!

Hembakat och beach 2013

Jag är faktiskt helt sinnessjukt duktig. Från att inte ha lyft en fena på närmare 9 år har jag faktiskt börjat träna nu. I söndags var jag iväg trots en smärre baksmälla, idag har jag redan en föraning inför morgondagens träningsvärk, och på fredag ska jag iväg igen. Det rullar på och jag känner mig ändå väldigt motiverad. Tanken slår mig att beachen 2013 kanske är räddad ;)

Det svåra då är att jag fick en lite prenumeration på tidningen Hembakat i julklapp. Det första numret har redan slunkit ner i min brevlåda, och förnöjt konstaterar jag att de har lite av en brödbakar-skola i detta nummer. Passar mig alldeles utmärkt. Nu ska jag gå och duscha och försöka stretcha ut mina muskler lite till. Puss på er så länge.

Tired of being an object

Då minusgraderna blev fler bestämde både mitt internet och min tv att lägga av, det var sådär lagom roligt. Vet att jag har pratat en del genom låtar på senaste tiden, varför vet jag inte, det blir bara så.

Are you tired of being an object
Or did you never get the chance
To be one,
And now you wanna make sure
There´s no fun
You´ve been missing
Are you tired of being an object
Or are you just jealous
That you ain´t one,
Now you realized that those objects
Do all the kissing

Well don´t project you spleen
On the girl on the magazine
You never know,
Maybe she´s feeling quite comfortable
The only human right for which I´m
Gonna fight
Is everybody´s right to sometimes feel
Irresistible

Uh-oh, maybe it´s you who need
Confidence
Maybe it´s you who need real freinds
Well she doesn´t need your voice
`Cause she´s already got one

And though she doesn´t push
With as much force
It can even be stronger than yours
When she uses it
In a sensi-sensi-sensual whisper

Well, don´t project your bore
On the girl on the dance floor
She doesn´t at all find
The men´s looks abusive
She doesn´t want your shield
Maybe she´s the one who´s free
Maybe sometimes getting fucked
Can be amusing

Mobilfodral och pizzakväll

Så himla härlig kväll. Den ofantligt spännande Cinnika hade lagt storslagna planer för kvällen, en storhandling på Willys. Som tur var bestämde jag och en kollega oss för att baka pizza istället, och vips stod vi i mitt kök bland tomatsås, mjöl och decilitermått. Ni vet när livet är ganska enkelt, och man bara kan prata på utan självcensur. När vi avnjutit våra pizzor (och hon mer eller mindre oavsiktligt försökt få mig att bli köttätare igen) anslöt en av hennes vänner, och vi lekte lite Vem i rummet, snackade skit och jag myste medan de drack vin. Någon fyllde år och de skulle säga grattis, vet inte om jag var medbjuden, men det spelar verkligen ingen roll, hade ändå bangat. Fantastiska samtal, härliga skratt, ja, jag tror jag blev lite inspirerad av mina nya bekanta. Vem vet? Kanske vi intar Orange när andan faller på?

Idag på jobbet har jag virkat mig ett mobilfodral, det känns väldigt passande.

Fuck svensk stelhet

För några veckor sedan frågade en väninna till mig vad jag kallade min inredningsstil. Tagen på sängen blev jag helt tyst, och kunde sedan inte ge henne något svar. Idag när jag kom hem från jobbet och tittade mig omkring i lägenheten, på mormors gamla figuriner, på min älskade tjock-tv, på det nygjorda kollaget på väggen, på den gamla kalendern från 1976, på trasmatte-duken som ligger på kistan jag har som soffbord, så slog det mig. Jag har en massa saker som jag egentligen inte tycker är särskilt snygga men som ger mig en bra känsla i magen och brokigt är lika med bra. Härmed döper jag min inredningsstil till: Fuck svensk stelhet.

(egentligen borde jag ha en segerviss bild som är lite för överdriven för sitt eget bästa just nu, men det är lite för mörkt för att bilden ska bli bra. Istället blir det en bild över det som gav mig en bra känsla i magen när jag kom hem. En duk i trasmatts-tappning med ett väldoftande ljus och ett smått utdraget måttband på, välkommen hem Cinnika)

Les Miserables

Kom precis hem från en förhandsvisning av Les Miserables. I biosalongen var det inte många torra ögon och jag själv skrynklades ihop lite. Smälta, jaga fatt i tankarna och bejaka hur det ser ut. Hoppas på en inte allt för lång natt.

Det här med att baka bröd

Ursprungstanken var ju att jag skulle ha gjort pannkakor till frukost i morse. Men de planerna gick ju käpprätt när jag i ett mindre genomtänkt ögonblick ställde mig att baka muffins sent igår kväll. När jag knäckte ner mitt sista ägg i smeten, slog det mig att det skulle bli lite ansträngt att göra pannkakor utan ägg. Som tur var, vaknade jag på rätt sida sängen, så jag ställde mig att baka bröd. Jag utgick från ett grundrecept på bröd och utifrån det snajdade jag till ett lins- och pumpakärns-bröd. Degen blev i en perfekt konsistens och limpan ser ju som klippt och skuren ur en bakbok, synd då att jag råkade snåla lite på brödkryddorna och att skorpan på brödet blev så hård att det är som ett tunnare skal.

Men, men, inte tänker jag hänga läpp för det. Jag minns så tydligt första gången jag skulle baka bröd själv när jag flyttat hemifrån. Jag följde alla decilitermått till punkt och pricka i receptet, vilket ju aldrig brukar stämma, utan man (i alla fall jag) brukar få tillsätta lite extra. Det ledde till att det inte ens var en deg, utan bara en sörja jag ställde på jäsning, med tanken att det hela kanske "degade" till sig lite under själv jäsningen. När 30 minuter så hade gått kikade jag in under handduken och tyckte att det minsann såg ut som om det hade degat till sig. Helt sonika lyfte jag bort kökshandduken och vände på bunken. Det ledde till att jag hällde över en liter degliknande sörja över hela köket. Tror ni jag blev lite ledsen och irriterad då eller?

Så om man tänker på att det var där jag började, så vet jag ju att min bakningsteknik har avancerat en hel del, och det räcker för mig.

Marsipanbaket

Kring juletider (även om vi denna gång gjorde det en bit efter jul) har vi skaffat oss en vana att samla släkten och baka marsipan. Självklart gör vi den helt från grunden, delar sedan kamratligt på marsipanen och gör små skapelser i alla dess färger och former. Just denna gång var jag lite småstressad eftersom jag var tvungen att åka till jobbet, vilket gjorde att jag tummade lite på kreativiteten lite och massproducerade rosor i olika tappningar. Nu har jag alltså en helt matlåda i kylskåpet med marsipan, så om någon är sugen så är det bara att droppa förbi. En kopp te eller kaffe står värdinnan för.

 

Ja, jag är lycklig

"Ja, jag är lycklig, ja, jag är lycklig" brölade de fulla brudarna på bussen från jobbet. Nöjt kunde jag konstatera att jag minst kände mig lika lycklig som de framställde sig, med den fördelen att jag kommer slippa en fet baksmälla imorgon. Jag älskar verkligen mitt jobb och när man gör det är det inte särskilt svårt att göra ett bra arbete. Vistelsen i Norge har gett mig otroligt mycket skinn på näsan, och den forna osäkerheten i min yrkesroll lyser ännu med sin frånvaro (och behöver inte komma tillbaka för min del). Idag fullkomligt flög de 6 timmarna förbi, och jag tycker att jag varit en förbannat bra fritidsledare. Jag klappar mig på axeln, och lovar att berätta för er om det traditionella marsipanbaket med släkten imorgon. Sov gott på er hjärtegullena. Puss.

Handboll

Sport är ju något som inte engagerar mig noe serdelig, men just handboll har jag en liten förkärlek till. Igår var det min lillebrors födelsedag och då fixade mamma i ordning biljetter till 4-nationsturneringen som var på Fyrishov igår. Sverige mötte Tjeckien och det var en smärre utklassning faktiskt. Men matchens höjdpunkt var när morsan missade ett av Sveriges straffkast, eftersom hon blev distraherad då Staffan Olsson hade tittat på henne och hejat lite sådär nonchalant med huvudet. Tror hon i alla fall, hon är inte helt säker då hon ser lite småknackigt. Nåja, vem han än flörtade med så missade i alla fall han också straffkastet. Vi vred oss av skratt resten av halvleken. Sport kanske är roligare än vad jag fått för mig?

Ikväll blir det the Hobbit med min älskade Cherrypie! Looking forward.

Vem gillar inte att göra kollage?

Ska snart åka till jobbet. Ska bli spännande att få se hur de har sin verksamhet där. I bakgrunden sjunger Miss Li om att hon tänker köpa en Golden retriever och flytta ut på landet, och jag tycker att det inte låter som en dålig idé. Kanske inte dödsaktuellt just nu, men drömma duger. Låten i sig gör mig inspirerad, och jag tänkte att vänskap inte är så dåligt, men det visade sig vara förhastat. Tur att det finns några starka armar som håller om mig när livet känns svårt. Därför väljer jag att byta fokus, videon, hur underbar är den inte? Jag väljer den inspirationen istället och lägger det forna målet på hyllan. Kollage, är det första jag tänker när jag ser det här. Sagt och gjort, jag tar med mig några tidningar ut till det nygamla jobbet. Lika bra att ha med några ess i rockärmen, så slipper jag stå där handfallen om osäkerheten skulle krya sig på. Jag menar, vem gillar inte att göra kollage?

And every night when I go to bed
You’re nothing but a headache in my head.
I got a red little house with a yellow door,
I got my television every time I’m getting bored,
I got a Golden Retriever and a Labrador
And I don’t need you anymore.

Big spender

Vad är vårt problem? Streamade ett gammalt kobra-avsnitt om guld. Hur kan någon sitta och tycka att det är bra att vi utvinner guldet genom att dränka marken med bl a kvicksliver. Kanske därför att denna någon inte behöver bo i byarna runt omkring, där de boende får klåda över hela kroppen pga kvicksliverhalten i vattnet. Hey big spender.

Härmed var det bestämt, om jag någonsin blir gift blir det ekoguld i vigselringarna. Nerskrivet i målboken och klart. I väntan på en friare, alternativt någon att fria till, skummar jag igenom några eko-ringar gjorda av Titti Bjernér. Jag skulle ju inte bli direkt ledsen om någon ville sätta en sådan på mitt finger.

Planeringsdag, äggsås och Stefan Einhorn

Idag har det varit planeringsdag på jobbet och jag är så himla taggad inför vårterminen. Jag fick till och med lite extra inspiration av Stefan Einhorn. Denna Stefan Einhorn, som jag ogillat så starkt, avskydde verkligen första boken "konsten att vara snäll" och såg honom sedan i tv-programmet Sommarpratarna där jag tyckte att han gav ett väldigt osympatiskt intryck. Att föreläsningen då var väldigt bra och underhållande, samt att jag tror att jag till mig ett och annat, blev en stor positiv överraskning (ska kanske ge boken en ny chans...) Nu ÄR jag verkligen redo för att hugga tänderna i Uppsalas fritidsgårdar inför vårterminen.

Glad i hågen, och relativt tidigt kom jag hem från min planeringsdag och började laga mat. Inspirerad av min kollega bjöd jag mig själv på en brakmiddag bestående av torsk och potatis med äggsås. En gammal goding som jag plockar med mig i matlådan imorgon. Nu tänkte jag lägga mig och tjocka lite med min stickning framför TV:n. Arbeta i Tierp imorgon.

Atombomber och kollage

Som en jävla atombomb. Bom, krasch, bang. Den här natten kommer jag sent att glömma. Vilken tur att Linnea har varit här och gjort kollage med mig idag. Ett perfekt sätt att låta hjärnan få sortera alla tankar i fred.

Några dagar in på det nya året...

...och jag är fylld av tillit. När klockan slog tolv den sista december 2012 hade jag fortfarande ingen aning om hur 2013 skulle yppa sig. Jag visste inte ens om jag skulle ha något jobb, eller om jag skulle vara kvar i Uppsala, kanske skulle våra grannar i väst locka tillbaka mig med löfte om åtminstone en inkomst.

Vips så löste allt sig. Arbetstimmarna som jag så desperat hoppats på trillade ner i knäet på mig, och jag räknar iskallt med att det de timmarna kommer inbringa räcker för att överleva i Uppsala.

Att jag sedan fick ett väldigt betydelsefullt mail, gör mig alldeles varm i kroppen. Just nu är jag fortfarande lite sårig, men jag vet att de (precis som alla andra) kommer läka, och när det är färdigt tror jag att även detta löser sig. När någon sträcker ut en vänskapshand på det sättet, vill jag bara ta den, och kämpa för att snabba på läkeprocessen.

Frågan är om ni förstår hälften av det dravel jag skrivit om nu. Tycker ni att det låter rörigt och förvirrande? Kort sammanfattat har detta år börjat fantastiskt för mig, och jag känner mig väldigt lycklig. Visst blir vi äldre, men med åldern kommer det väldigt mycket bra också. På nyårsafton hade vi inga fyrverkerier men vi hade en eld brinnandes hela natten. God fortsättning kamrater!

Målboken

Trots att den gamla kalendern löpte fram till sommaren 2013 unnade jag mig en helt ny almanacka i mellandagarna. Jag kände för en nystart helt enkelt. Utseendet gjorde mig så inspirerad att jag gick hem och började klippa och klistra direkt. Resultatet blev en "målbok". Inga nyårslöften för 2013, i år ska jag skriva ner saker jag vill genomföra i målboken istället, där kan jag sedan notera för mig själv hur vägen mot målet ser ut, och sedan vad resultatet blev. Blev det som jag tänkte, eller visade det sig bli något helt annat? Har sett fram emot att få börja. Taggad inför 2013 helt enkelt!