För några veckor sedan frågade en väninna till mig vad jag kallade min inredningsstil. Tagen på sängen blev jag helt tyst, och kunde sedan inte ge henne något svar. Idag när jag kom hem från jobbet och tittade mig omkring i lägenheten, på mormors gamla figuriner, på min älskade tjock-tv, på det nygjorda kollaget på väggen, på den gamla kalendern från 1976, på trasmatte-duken som ligger på kistan jag har som soffbord, så slog det mig. Jag har en massa saker som jag egentligen inte tycker är särskilt snygga men som ger mig en bra känsla i magen och brokigt är lika med bra. Härmed döper jag min inredningsstil till: Fuck svensk stelhet.
(egentligen borde jag ha en segerviss bild som är lite för överdriven för sitt eget bästa just nu, men det är lite för mörkt för att bilden ska bli bra. Istället blir det en bild över det som gav mig en bra känsla i magen när jag kom hem. En duk i trasmatts-tappning med ett väldoftande ljus och ett smått utdraget måttband på, välkommen hem Cinnika)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar