Några dagar in på det nya året...

...och jag är fylld av tillit. När klockan slog tolv den sista december 2012 hade jag fortfarande ingen aning om hur 2013 skulle yppa sig. Jag visste inte ens om jag skulle ha något jobb, eller om jag skulle vara kvar i Uppsala, kanske skulle våra grannar i väst locka tillbaka mig med löfte om åtminstone en inkomst.

Vips så löste allt sig. Arbetstimmarna som jag så desperat hoppats på trillade ner i knäet på mig, och jag räknar iskallt med att det de timmarna kommer inbringa räcker för att överleva i Uppsala.

Att jag sedan fick ett väldigt betydelsefullt mail, gör mig alldeles varm i kroppen. Just nu är jag fortfarande lite sårig, men jag vet att de (precis som alla andra) kommer läka, och när det är färdigt tror jag att även detta löser sig. När någon sträcker ut en vänskapshand på det sättet, vill jag bara ta den, och kämpa för att snabba på läkeprocessen.

Frågan är om ni förstår hälften av det dravel jag skrivit om nu. Tycker ni att det låter rörigt och förvirrande? Kort sammanfattat har detta år börjat fantastiskt för mig, och jag känner mig väldigt lycklig. Visst blir vi äldre, men med åldern kommer det väldigt mycket bra också. På nyårsafton hade vi inga fyrverkerier men vi hade en eld brinnandes hela natten. God fortsättning kamrater!