Lingondag efter en helg i Björbo

I helgen har jag varit på spikparty uppe i Björbo. På spikpartyt slog jag inte i en enda spik, men jag räfsade gräs, sorterade ved, målade och drog faktiskt ut några spikar ur några plankor. På gården i Björbo var det ett lingonparadis, och jag hamnade i sjunde himlen. Eftersom jag aldrig riktigt fått chansen att plocka lingon så blev jag väldigt exalterad och länsade hela trädgården, och åkte hem med cirka ett halvt kilo bär i knäet.

Så dagen idag har spenderats tillsammans med lingonen. Innan sylt kunde kokas skulle de rensas, men efter några timmars rensning kunde jag sätta igång med sylten:

Dealen är den att i mitt recept så stod det att sylten skulle svalna lite innan man skummade den, och mitt i avsvalningen ringde ett stycke pojkvän och jag blev lite ofokuserad. Så när jag skulle skumma den hade sylten stelnat lite, och jag drog av kanske en tredjedel av alla bär med skummet. Lite surt stirrade jag på bären i slasken, men kom sedan på att jag kunde göra lingonkola. Sagt och gjort. Jag skopade upp bären ur slasken igen och lade tillbaka dem i grytan tillsammans med lite sirap, socker och smör. Resultatet blev lite väl segt, men ganska gott ändå:

My house, my rules, så nu gör jag mig ett kollage

Igår var en rastlös torsdagskväll, lite vemodig, och ganska oinspirerad. Med en bit kartong i handen och gammal reklam i knäet började jag improvisera på ett kollage. Egentligen vet jag inte om jag tycker att kollage är ett särskilt meningsfullt pyssel, och när jag satt där och klippte och klistrade frågade jag mig själv vad jag egentligen skulle göra med kollaget när det var färdigt. Jag gav kollaget en granskande blick, och kom sedan på att jag länge tänkt göra mig en skylt till badrummet. Det verkar nämligen vara så att många män antar att jag mer än gärna skurar deras urin ur mitt badrum... Hate to disappoint you guys, but I really don't.

Till dig med snopp!

Vill du stå upp och kissa?

Så får du skura toaletten själv efteråt!

Puss! 

En bortadopterad amigurumi

Vilken himla tur att min norska chefer svarade ja. För trasdocke-kaninen skulle ha fått det ensamt i Norge annars.

En lovesong till godnatt-visa

However far away, I will always love you 

However long I stay, I will always love you 

Whatever words I say, I will always love you 

I will always love you

En amigurumi med reumatism, och en undran över hur man böjer ordet "hen"

Hemma i lägenheten i Uppsala sitter det en virkad flamsingo och väntar på mig på telefonhyllan. Hen är en sådan där underbar skapelse som jag faktiskt fått betalt för att göra. Inte så att jag virk-prostituerade mig eller så (hur man nu skulle kunna göra det) utan det var när jag jobbade som fritidsledare. Om man inte räknar textilslöjden i skolan så lärde jag mig nämligen i princip att virka under den perioden. Någon hade med sig en bok med virkbeskrivningar för amigurumis (samma som jag och Marcela virkade ur igår), och vips så fick hela fritidsklubben pippi på att virka, inklusive mig. Så då hamnade jag mitt i någon kombinerad nu-ska-jag-lära-mig-virka- och nu-ska-jag-lära-mig-att-lära-andra-virka-period. Det var visst lite slitigt, men jag lärde mig ju både och, så det får jag väl vara nöjd med. Det skapades även en hel del amigurumis varav denna flamsingo var en av dem. Tanken är att flamsigon ska kunna stå, med hjälp av ståltråd i både ben och hals. Jag gjorde missen att ta en lite för klen tråd, så just denna flamsingo kan bara sitta ner, och måste liksom luta huvudet sitt mot kroppen.. Nu tycker inte jag att hen är sämre för det, hen är en amigurumi med en släng av reumatism bara. Sådan tur då, att hen kommer bli lika omtyckt ändå!

(okej, slutet på inlägget här blev kanske inte så mästerligt skrivet, men det är för att jag inte har någon aning om hur man böjer "hen", "henem"?)

Beskrivningen till flamsingon hittar du i den där första bokens uppföljare, Virka roliga amigurumis av Mia Bengtsson

Amigurumi-making on a fabuluos sunny sunday

Okej detta har varit en sådan här awesome söndag. Den började med att jag vaknade halv tio fullkomligt utvilad (jag har varit duktig i veckan, och lagt mig i god tid, och alltså varit ganska utvilad). Sedan har jag och Marcela har ätit världens godaste pannkakor med rårörd blåbärssylt, druckit varm choklad i colombiansk tappning, vi har tittat på I rymden finns inga känslor och så har vi tagit en satsarpromenad i sensommarsolen. Promenaden varade i över en timme och har gett oss båda lite ömma ben.

Denna fantastiska dag har jag dessutom färskat upp Marcelas virkningskunskaper, så vi har spenderat en stor del av dagen med att virka amigurumis. Kan man begära något mer av en söndag i Norge? Tror inte det!

 

 

 Mönstren till "amigurumisarna" fick vi ur boken som ligger i bakgrunden på bilden ovan.

Det här med bloggar, snodda pysselidéer, och självklart lite bajs

Om sanningen ska fram brukar jag vara måttligt intresserad av att läsa andras bloggar(undantaget vänners). Egentligen tycker jag att det är ganska konstigt att det finns folk som kan försörja sig på bloggeri, eftersom jag inte riktigt förstår hur någon orkar följa en annan blogg såpass ofta. Nu blir det kanske svårt att försvara varför jag bloggar själv, men jag tror att det är så simpelt och klyschigt som att jag får inspiration och motivation att fortsätta skapa när jag vet att jag har mitt eget lilla forum att visa upp det på. Sedan betyder inte det att jag inte skulle vilja ha tusen besökare om dagen, men jag är egentligen inte missnöjd med de genomsnittliga 20 personer som kanske besöker min blogg i löpet av en dag. 20 personer verkar vara (om man får tro andra bloggare när de nämner hur många läsare de har på en dag) en löjligt låg siffra, men det är i alla fall så det är.

Men nu har jag villat bort mig lite bland orden igen, det jag egentligen ville komma fram till är att jag allt som oftast inte läser andras bloggar, men att jag här om dagen trillade in på bloggen skapligt enkelt. Det är alltså en pysselblogg med skapligt enkla pyssel. Ibland kanske pysslena var lite väl enkla (förmodligen fantastiska att göra tillsammans med sina egna eller andras barn), men så hittade jag ett awesome tips som jag verkligen kommer använda mig av i framtiden. Nu ska jag bara komma hem till Sverige först och sedan bajsa för allt vad lädret håller så att jag kan göra mig mina egna presentförpackningar av toarullar. Det verkar smart, enkelt och som en bra tantrevolution (inte att bajsa då, utan det andra)

Kasta inte de kantstötta kaffefaten...

...utan låt dem leva lite till! Dessa fat hittade jag i en låda som egentligen skulle kastats. Och ja, de är lite kantstötta, men spelar det verkligen så stor roll? Det tycker inte jag i alla fall. Därför vill jag uppmana folk att inte kasta det som är kantstött så fort, ställ ett doftljus på och låt det få sprida ett nytt sken över din tillvaro i det stundande höstmörkret istället!

Nej, nu är det dags för pyssel - presentask

Jadå, lite dåligt samvete har jag allt haft. Vem är jag att kalla detta för pysselblogg, om jag inte lägger upp något pyssel i den? Det dumma är att under tiden här i Norge har jag jobbat så mycket att jag inte haft tid till annat än att äta mat och fixa matlåda, sakna och chatta lite med min pojkvän, söka jobb genom platsbanken, och sedan ligga utslagen framför TV:n någon timme innan jag går och lägger mig igen. Sådan himla tur då att jag aldrig lade upp pysslet jag gjorde när jag åt chokladpudding och tittade på "här är ditt kylskåp"

En liten låda i kartong blev målad vit, några hjärtan klipptes ur ett prickigt papper, linjalen gjorde ett rakt streck, sedan var det bara klistra och finlir. Lika enkelt som vilket dagispyssel som helst, och alldeles, alldeles underbart!

Om jag hade Reinfeldts mail-adress

Skulle jag bannemig skicka ett sanningens mail till honom, ungefär såhär:

Hej där Fredrik!

Nu är jag trött på skiten, hör du det, trött på den här förbannade skiten. Kanske får jag skylla mig själv, för jag har precis spenderat 1 år i Norge, och under det året lyckades jag faktiskt glömma hur verkligheten fungerar hemma? Kanske får jag skylla mig själv som så snabbt släppte min härdade hud av pessimism och brist på framtidstro och bytte den mot en positiv och bejakande sommarskrud som trodde på möjligheter? Ja, oss emellan, kanske får jag skylla mig själv i min naivitet? Men jag är trött på skiten!

Får jag ställa dig en personlig fråga? Hur mycket lön får du ut på en månad? Säger du, säger jag. För jag har ju visserligen fått ett jobb, på hela 16 timmar i månaden. Nu är jag ju inte helt hundra men jag har räknat ut jag i runda slängar kanske får ut någon tusenlapp på det, och det är ju nästan halva min hyra. Hur mycket skulle jag få ut på ett socialbidrag? Jag menar lever man på existensminimum hinner man åtminstone köpa lite nudlar innan pengarna är slut. Kanske du kan lägga in ett gott ord för mig på socialen, det låter som en spännande och utvecklande framtid.

Innan jag reste till våra grannar i väst, var jag en liten våt fläck på arbetsmarknaden. Jag har visserligen haft turen att aldrig riktigt ha gått arbetslös sedan jag tog studenten för fem år sedan, men jag har bara varit en skugga som ljudlöst fladdrar i kontorens utslitna tyllgardiner. Redan samma dag du tar studenten vet du att nu väntar arbetslöshet, och att du inte är värd ett piss på arbetsmarknaden. Får du mot förmodan något jobb så ska du vara jävligt tacksam, för passar det inte finns det hundratals andra som skulle göra det i ren och skär desperation. Våga inte klappa dig på axeln om du gör ett bra jobb, glöm inte ditt svenska och "jantiska" ursprung, för du är inte någon.
Och vill du veta en hemlighet, jag har nästan bara haft väldigt bra och uppmuntrande chefer i Sverige, ändå har dessa tankar ändå malt på i mitt huvud. Och i Norge? Helt plötsligt insåg jag att jag kanske har ett egenvärde? Kanske man kan få tycka att man gör ett bra jobb? Tycka att man förtjänar något... Actions speaks louder than word, och arbetsmarknaden i Sverige är stum och bortvänd från dem som behöver sysselsättning.

Efter ca 1 månad hemma i Sverige igen känner jag mig knäckt. Mitt forna självförtroende, som jag glidit hem med från Norge, har sakta men säkert brutits ned och snart ger jag upp, går ner på knä och kravlar tillbaka till min plats i rännstenen. Jag antar att det är där jag hör hemma. Tack så mycket för hjälpen älskade fosterland.
Hoppas något händer snart, annars blir jag bitter. Till dess önskar jag dig fortsatta trevliga dagar Fredde.

Med lite stelt artiga hälsningar Cinnika Stennsland

Min sparbössa Hubbe

Det här är min sparbössa, ugglan Hubbe:

Hubbe fick jag i en julklappskalender som min pojkvän gjorde åt mig i julas. I honom lägger jag de pengar jag får när jag säljer begagnade saker, och ur honom tar jag pengar när jag ska köpa tanrevolutionspyssel. Jag hoppas på att få det att gå runt.

Tre begagnade höst-outfits

Tweedshorts, 45 kr, Myrorna

Jeansjacka, 50 kr, köpt på en second hand butik jag inte minns namnet på i Näsåker

Sjalen man skymtar skulle ha kastats om inte jag tog den ur en flera år gammal kvarglömt-låda, 0 kr.

Rutig klänning, 78 NOK, fretex

För kärlekens skull

I get by with a little help from my friends. Och idag har jag suttit på fjället och sjungit Ted Gärdestad-låtar för mig själv. Utsikten från Bogafjell är inte som något annat jag sett tidigare. På natten blir fjället omringat av små lysande prickar från hus och gatlyktor, och det ser lika oändligt ut som när himlen har exploderat av stjärnor en iskall vinterkväll. En Iphone kan inte föreviga det, även om jag gjorde några tappra försök. Dagen är inte direkt ful den heller. När jag sitter där i mina gula gummistövlar på en mossig sten och sjunger kärleksvisor för mig själv blir jag så himla lycklig av att veta att jag har någon att dela detta med. Tyvärr är han inte här, men jag hoppas kunna ta med honom hit förr eller senare. Det är inte bråttom, förhoppningsvis har vi all tid i världen att hinna göra det...

Hoppas förresten inte ni är besvikna över att det har varit lite dåligt med pyssel den senaste veckan, skaparglädjen blir inte lika ivrig när man jobbar hela tiden. Jag ska se om jag inte kan försöka leta reda på några gamla pysselbilder att publicera den här veckan så ni slipper svälta. Nu tycker jag att ni ska lyssna på Ted Gärdestad och njuta av söndagen!

Fattiga riddare med blåbär

Hur kan något som är så gott se så himla vedervärdigt ut?

Kan meningen med mitt liv vara...

...att försöka komma in på folkhögskolelinjen recycle design - återbruk till nästa år? Det känns i alla fall helt självklart just nu.

Jag borde skriva mer om det, men det har varit både en lång natt och arbetsdag och det står mer arbete på schemat i morgon ska jag försöka sova nu. Deras egen blogg får tala om sig själv till dess jag spekulerar mer kring den. God fredag kamrater!

recycle-design.blogspot.com

Vinröda glasögonfodral åt folket

På jobbet idag var jag fortfarande lite uppfylld av blogginlägget igår, och bestämde mig för att alla kunder skulle få sina briller levererade i vinröda glasögonfodral... Jag kunde bara inte låta bli för i den vinröda båten verkar alla också få plats, imorgon kanske det blir en brun dag eller varför inte marinblå? Snacka om pretto vardagsfeminism, and I love it!

Och heteronormen förlorar igen

Nu ær jag trøtt och i Norge. Undrade vad jag skulle blogga om nær jag hittade detta urgamla utkast:

(Obeservera att jag inte vill kasta skit på mina gamla kollegor utan på heteronormen som vi alla fostras i)

Helt plötsligt reagerade en kollega på att en medelålders (förmodligen vit) man hade fått ett par nätta glasögon i brunt och rosa i en beställning. Hennes första antagande var att det måste ha skett något galet, och bad mig ringa kunden och dubbelchecka det. Först förstod jag inte riktigt vad jag skulle checka och varför, det verkade handla om att undvika en pinsam situation för både kunden och oss, eftersom det tydligen var uppenbart att han inte kan ha beställt sådana briller. Under en darrande sekund var jag nära på att faktiskt göra så som de bad mig, men en blinkning senare vaknade jag till liv, och frågade dem om vad exakt jag skulle säga till kunden utan att förolämpa honom OM det faktiskt visade sig att han skulle ha dem. Klämkäckt tillade jag: han kanske är transa. Såklart uppfattades det som ett skämt eftersom det kändes föga troligt, och det kan jag förstå, för det är ju inte jättevanligt. På grund av det är det lätt att glömma bort att det faktiskt existerar.

Sedan är det väl ganska trångsynt att indikera att en man måste vara transa fär att kunna bära rosa, och för att inte diskriminera de andra männen vill jag bara understryka: jag anser att alla män får bära rosa! (Och kvinnor, och hens, och alla andra också... Alla som vill får plats i den rosa båten)

Nåväl mina kollegor avvaktade att ringa kunden, och tur var väl det, fär när kunden kom och hämtade sina briller visade det sig att det var precis dem han valt ut till sig. Att han sedan såg helt heteronormativt "normal" ut gjorde bara min segersötma ännu ljuvare. Verkligheten vs Heteronormen, 1-0. Heteronormen förlorar igen, den vita medelålders mannen gör ett (kanske mdevetet, kanske omedvetet?) statement, tanterna gör revolution och feministfittorna reclaimar. Det går bra nu!

Pick och pack och pyssel

Snart har jag packat mitt pick och pack, och pysslet är självklart med. Stressen lyser med sin frånvaro, och jag tänkte snart svabba upp disken och hoppa i duschen, om några timmar ska jag på arbetsintervju. Det kanske verkar konstigt att ta en tripp till Stavanger direkt efter en arbetsintervju, men det har att göra med att det loppet är så gott som kört. Jobbet är inom kommunen och även om det denna gång inte blir någon las som kommer före mig så var det tydligen några med utbildning som också sökt det. Självklart kommer de med utbildningen väljas framför mig, men det gör mig inte särskilt bitter. Hade jag själv betalat för en utbildning hade jag också velat få jobb efter det. Nåja skulle det mot förmodan bli jag som blir erbjuden en tjänst så avbryter jag uppdraget illa kvickt och kommer hem direkt (norska chefen är informerad), men fram till dess kvarstår planerna. Tjäna storkovan i några veckor och kosa meg med lite handarbete. Det blir som en kombinerad arbetstripp och semester. Det ska bli ganska dejligt faktiskt!

En liten ursäkt, men mest positiva besked

Okej, jag måste börja med att be om ursäkt till vänner och familj. Imorgon reser jag nämligen till Stavanger. Det är inte riktigt så illa som det låter för jag ska vara där i max tre veckor. Tydligen hade det blivit något tull i den gamla planeringen så majoriteten av arbetsplatsen har semester de kommande veckorna. Jobbet betalar mina flygbiljetter och jag får bo i den ena chefens lägenhet (hon skulle nämligen också på semester). Det hela gick så himla snabbt, chefen ringde i fredags, igår bestämde jag mig för att åka, och idag bokade jag flygbiljetten som är till imorgon.

En jättestor positiv sak är att jag knappt känt på någon resstress, till exempel är min resväska knappt packad och här sitter jag i godan ro och bloggar. Jag tänker på mina nya mål som jag ställde i somras efter min semester på Rhodos och känner mig nöjd. Kanske jag kommer kunna uppnå alla tre målen under det kommande året :D

http://tantrevolution.blogspot.se/2012/07/en-semester-pa-rhodos.html

(länken är till inlägget där jag formulerar mina mål som jag ska försöka uppnå på ett år)

Kilskär

Och så blev det en kort period med dålig uppdatering igen. Jag är lite dålig på att förvarna även om jag vet att det kommer bli så, hemläxa på mig. Anledningen till att jag slarvat denna gång var för att jag och min farmor besökte det gula huset på lilla Kilskär i Stockhoms skärgård. En kort och härlig minisemester som avslutades med en heldag av second hand och loppis. Jag gjorde en massa fynd som jag lägger jag upp lite senare, nu måste jag nämligen tänka och planera lite, under tiden får ni lite bilder från övernattningen på Kilskär.

En dekorerad tygkasse

I en av brillebutikerna i Stavanger sålde vi glasögon från märket Carrera. Ibland skickade de olika märkena lite test- och reklamgrejer till oss i butiken. Carrera skickade ett gäng t-shirts och några tygkassar. Ingen av mina kollegor var särskilt intresserade av dessa tygkassar så det slutade med att jag fick typ allihopa. De var inte särskilt snygga, men jag tänkte att jag kunde sy över deras logga med något juste tyg och ge dem en makeover.

Så när jag nu äntligen är tillbaka till alla mina tyger och min symaskin, tänkte jag att det var dags att sätta igång.

Jag gjorde det enkelt för mig, och täckte helt enkelt bara framsidan med ett tyg som jag delade upp i tre delar. Jag råkade visst sy ihop hela kassen, men det sprättade jag bara upp, och jag är faktiskt väldigt nöjd med resultatet.

Före:

  

Efter: 

 

Telefonhyllan

Jag är hemskt ledsen att behöva säga det här kompisar, men jag har bestämt mig för att behålla telefonhyllan. Idag har jag slitit och tampats med att få upp lite saker på min envisa betongvägg, och då åkte även telefonhyllan upp. Det var lite krigs-varning ett tag och jag är fortfarande lite osäker på om borren var min vän eller fiende.

När jag kände att psykbrytet var nära kom min älskade pojkvän och hjälpte mig med att dammsuga upp allt damm och skräp som skapades under min smärre krigföring. Det är sådan himla tur att jag har honom att luta mig mot när jag precis har hållit på att förlora min heder, mot en vägg.

Loppisfynden

Igår besökte vi alltså Fyris Park. När man besöker en loppis finns det två grund-strategier. Den ena strategin innebär att vara på loppisen direkt när den öppnar, så att man hinner få tag i fynden innan någon annan gör det, och den andra strategin är att åka dit i slutet, så att man kan få sakerna lite billigare, eftersom många inte vill ta med sig grejerna hem igen. Jag och My bestämde oss för den senare taktiken, och valde att åka dit en timme innan loppisen skulle stänga. En timme tyckte jag kändes som gott om tid, men det visade sig att säljarna haft lång dagar, för när vi var där strax efter två började folk plocka ihop sina bord. Det blev lite snopet, för vi hann liksom inte vara där så länge som jag hoppats på, men däremot så gjorde vi några riktiga fynd. My köpte en awesome kaffe-termos och en 12-delars servis med väldigt söta kaffekoppar för sammanlagt 20 kronor, och jag köpte detta till det sammanlagda priset 18 kronor. Jag tror vi blev nöjda ändå.

• Osthyveln var det enda som egentligen blev lite dyr för att vara loppis, 10 kronor, men å andra sidan så behöver jag verkligen en till, även om jag är ensam är det snålt med bara en osthyvel.
• Nils Karlsson Pyssling-spelet är bara ren och skär nostalgi för mig. När jag fick syn på det, bara kunde jag inte motstå det. Lite skeptisk var jag allt, för jag minns att det var många smådelar, och jag hade inte lust att köpa något som inte var komplett, men det visade sig att spelet aldrig var använt och att allt fanns kvar. Hon hade satt ett pris på 10 kronor, och så frågade jag om jag kunde få det för en femma, vilket gick helt fint.
• De avlånga shotglasen fick jag för 1 krona styck, och de har jag stora pysselplaner för. Vänta och se bara!

Gammalt porslin och Fyris Park

Innan kräftskivan igår passade jag på att gå igenom kastas-kartongen som jag fick ta ur typens farfars hus. De varnade mig och sade att allt var sprucket, men när jag kollade igenom det så var det mycket som inte ens var kantstött. Det fanns till och med några riktigt fina saker. Däremot var det en hel del mörkbruna tallrikar som en gång i tiden varit vita. Smutsen verkade sitta ganska hårt, men jag sprejade in allting i lite hemmablandad köksspray, och hoppas att jag idag ska kunna gnugga det vitt igen.

Denna till exempel har jag inte hittat en endaste skråma på förutom att guldkanten upptill är lite avskavd på ena sidan. Jag tycker den är helt fantastisk, men funderar på om jag ska behålla den, jag vet faktiskt inte riktigt om jag har plats till den. Den har ingen stämpel (förutom en som säger att den är made in poland) så den har ju säkert inget värde så, men den är på tok för graciös till att slumpas bort på loppis. 

Nåväl, jag och My har bestämt oss för att åka till Fyris Park lite senare idag, så då får jag väl ha som mission att försöka hitta liknande kannor och se vad folk vill ha betalt för dem.

Kräftskiva och hemmagjord smörgåstårta

Ikväll är det kräftskiva med knyt. Ida och jag kom överens om att göra en smörgåstårta. Det blev lite mycket fyllning så hela tårtan liksom badar i en tonfiskröra, men vi pyntade röran med lite gula cocktailtomater, och låtsades att det var meningen att det skulle vara så. Vi har visserligen inte smakat på tårtan ännu men utseendemässigt är jag väldigt nöjd med resultatet. Nu ska jag bara pynta till mig själv lite också så är jag redo för kräftskiva.

Wohoo, en till stringhylla till

Idag besökte vi en farfar i Almunge, hans hus håller på att rensas ur eftersom han fått ett annat hem. Barn och barnbarn tar tillvara på de gamla grejerna, och idag hjälpte en flickvän till. Hon fick visst en till stringhylla samt tog tillvara på lite kantstött porslin som lagts i en kartong märkt: kastas. Nu är det bara att borra upp hyllorna och diska det dammiga porslinet. När så ett loppisbesök är gjort är tantrevolutionen slutförd.

Här är ditt kylskåp med chokladpudding

Att ha spenderat kvällen framför det underbar tv-programmet Här är ditt kylskåp med ett pyssel framför sig och chokladpudding att mumsa på, är verkligen inte fel. Inte blev det sämre av att de var hemma hos den fantastiska tanten Kjerstin Dellert, som tydligen kommer vara den äldsta kvinnan i världen att spela fröken Julie i höst! Att hon dessutom valde att skilja sig från sin man för att kunna bli tillsammans med en 17 år yngre dansare, trots samhällets syn på det, gör henne till en awesome tantrevolutions-diva.

Dessutom luktar min lägenhet alldeles gott efter min egen här-var-visst-mitt-skafferi-och-kylskåps-bakning. Jag ville baka bröd med så mycket fullkorn i som möjligt men det grövsta mitt skafferi kunde erbjuda var rågsikt. Det jag gjorde var att jag plockade fram lite kokt bulgur ur kylskåpet och undrade om det fanns någon speciell anledning till att man inte bakar bröd på det. Orädd för svaret satte jag igång att knåda in bulgurn i degen. Ett beslut som inte kan ha varit fel eftersom brödet smakade mycket bra. Jag är verkligen så himla nöjd med att jag har lärt mig baka ätbara bröd utan recept. För en awesome tantrevolutions-kväll!

Förutom chokladpuddingen är allt på bilden begagnat; skålen och skeden har jag tagit tillvara på från min mammas sommarstuga, och kuddfodralet sydde jag själv för många år sedan av ett 70-talstyg som jag köpte på Stadsmissionen i Stockholm (de butikerna är för övrigt mina favorit-second-hand-ställen)

Bad face day

Idag vaknade jag upp, kollade mig i spegeln och konstaterade att idag var det en bad face day. Det kändes sådär eftersom jag hade bestämt mig för att gå och lämna mitt CV i glasögonbutiker idag. Jag försökte väl åtgärda dagens katastrofala utseende med lite smink, men det gick väl sådär. Inte för att det spelade någon roll, jag har skjutit upp detta på tok för länge nu, så det var bara att svälja två knallrosa vitaminpiller välja ett par passande briller, och ge sig ut.
Räden gick väl tyvärr sådär, men jag ska snart ner igen för att förhoppningsvis få snacka med chefen på ett ställe. Ett ställe är bättre än inget och jag har ju fortfarande en intervju kvar att se fram mot. Under tiden chillar jag lite på platsbanken. Än så länge känner jag mig fortfarande ganska lugn!

Ett ljus som födelsedagspresent

Igår var det dans på schemat, en Back hade fyllt år, och förfesten var självklart på älskade Blodstenen. Att komma tomhänt tyckte jag kändes oförskämt, och så kom jag på att jag kunde dekorera ett ljus till henne. Materialet hittade jag i mina pyssellådor, och det tog max en kvart (exklusive torkning) att slänga ihop det.

 

 Det är busenkelt, home made, och kan i princip bli hur billigt som helst, det är bara att leta reda på det som finns i lådorna hemma. Allt går att pyssla med!

Fan, man måste inte göra allt, de små sakerna räknas också

Ibland blir det för mycket, till och med för en tantrevolutionist. Sedan jag kom hem till Sverige är det så mycket jag velat göra, och så mycket jag varit tvungen att göra.

En sak som både varit ett tvång och ett nöje är att rydda opp i leiligheten. När jag kom hem var det ganska skitigt, och storstädning var ett måste, samtidigt som jag ville möblera om lite, köpa nya möbler och rensa ur gamla saker. Det har lett till att jag påbörjat någonting på varenda liten centimeter i lägenheten, och nästan inte blivit färdig med något. Jag slänger ett öga på TV:n där Arga snickaren står och gormar och undrar hur jag lyckats skapa ett sådant kaos på dryga 21 kvadrat, hus kanske aldrig blir aktuellt för mig om jag inte skärper mig.

Nåväl jag har satt upp gardiner i alla fall, i två av tre fönster. Det var självklart inte meningen, för en gardinstång glömdes på Ikea (ja, jag har till och med varit på ikea mitt bland allt detta kaos... det blir bara värre och värre), men jag pallade inte vänta eftersom persiennerna jag hade var värdelösa. Jag ska aldrig mer ha persienner. Man ska aldrig säga aldrig, men jag ska fan aldrig ha persienner. Damm-bomber är vad det är, och omöjliga att få rena (i alla fall mina sladdriga plåt-historier). Jag var så irriterad på skiten att jag struntade i tantrösten som malde på i mitt huvud att det inte var det minsta fel på dem och att jag inte borde slösa bort det genom att bara kasta dem i soprummet. Jag kände bara att jag inte orkade bry mig om någon jävla tantrevolution just nu, samtidigt som det dåliga samvetet började gnaga. Det sista jag gjorde innan jag slängde driten åt fanders var att plocka ur fyra skruvar och tänka: Fan, man måste inte göra allt, de små sakerna räknas också!

En pysslad korg

Inspirerad efter loppisen igår, målade jag en av korgarna vit. Ett projekt som inte var riktigt helt genomtänkt då jag satte igång bara någon halvtimme innan handbollsfinalen. jag trodde visserligen att det skulle gå ganska snabbt att få den i en juste shabby chic-känsla genom att dra några grova tag med en svamp. Att det var en korg med mycket tunna och fina strån i hade jag inte tänkt närmare på, och efter mitt försök med en disksvamp doppad i vit färg var resultatet katastrof. Trots att klockan tickade var det bara att plocka fram fin-penseln för att kunna komma åt överallt, och lite tålamod senare blev jag till sist färdig.

Före:

Efter:

 

Bakluckeloppis på Fyrispark

Så åkte alltså jag och mamma till Fyrispark för att göra oss av med saker vi ledsnat på. Vår taktik var att inte få med något alls hem igen genom att sälja allt så billigt vi bara kunde. Det gick förvånansvärt bra, och jag blev inte bara av med mina dvd-filmer (2 kronor styck) utan både mina välanvända teflonpannor och sunkiga ugnsformar. Saker som jag alltså trodde var i princip osäljbara genererade alltså 47 kronor, och allt som allt blev vinsten på dryga 200 kronor. Inte världens bästa timlön, men det var dryga 20 % av den storhandling jag gjorde efteråt. Det räcker för mig

I slutet valde vi att sälja allt vi hade kvar för 1 krona styck. Då norpade jag en femma av morsan och tog tillvara på dessa saker. Korgarna tänkte jag måla vita, och till jul kanske jag kan göra julgrupper i dem och sälja eller ge till  till någon vänlig själ...

Att göra sig av med sina lampor

Jag ställde ut lamporna igår, och idag när jag vaknade var de borta. Hoppas någon av mina grannar får användning för dem. Nu bär det av till baklucke-loppisen där jag hoppas kunna skapa fyndchanser för andra människor. Jag vill inte ha med mig en enda pinal hem igen!

Och vips så blev det som först var ingen frukost lite av en lyxfrukost

Att vakna upp, försöka tagga till en arbetsintervju, och inse att det inte finns något frukostliknande i köket ger inte en bra start på morgonen. Att sedan inse att det varken finns jäst eller några egentliga brödkryddor, gör en inte direkt jättesugen på att ställa sig att baka heller. Det enda positiva var att jag hittade en liten burk med maskros-sirap.

Sirapen gör mig lite mer inspirerad, och jag slår upp ett recept på grynbullar ur en av alla kokböcker jag äger. Fördelen med dessa var att de bakades med bakpulver istället för jäst, jag kanske saknade en del andra ingredienser, men lite morgonimprovisation har ingen dött av.

Jag börjar slänga ihop allting, och märker att det går oförskämt bra. Smöret som till en början är stenhårt av min lite för kalla kyl, får jag perfekt mjukt genom att introducera det för mikron, degen blir i en awesome konsistens trots att allting slängts i med en höft, OCH jag inser att jag har muffinsformar som jag kan stjälpa upp i istället för att ödsla en massa tid på att rulla bollar. Att min ugn i Sverige dessutom inte verkar komma från tidigare medeltiden (som ugnen i Stavanger garanterat gjorde) gör att den kommer enkelt upp i 225 grader på mindre än 10 minuter (och inte typ 50) får mig att känna att detta kanske är min dag. Nu är jag redo för arbetsintervju, önska mig lycka till!

 

Och så födelsedagspresenten

I brist på framförhållning, var klockan ställd på typens födelsedag. Presenthandlandet började så fort butikerna öppnade i förrgår, och jag måste medge att jag var lite stressad.
Inte blev det bättre av att jag hade bestämt mig för att ovanpå de andra presenterna knåpa ihop en egen-pysslad skylt till honom, samtidigt som jag föreslagit att äta lunch med mamma. När jag kom hem från stan hade jag bara en timme på mig. Det blev lite stressigt, men jag var precis färdig när mamma ringde på dörren. Nu hänger skylten på typens rum i väntan på rätt tillfälle att hängas på dörren.

s

P.S. Jag föll för instagram jag också till sist D.S

Ursäkter och böcker!

I förra veckan träffade jag fröken Linnea. Ett kärt återseende efter en lång tid i Norge. Finungen hade dessutom med sig två försenade födelsedagspresenter till mig! Det var två underbara och perfekta böcker, jag menar låter inte Galen i garn och Vardagsfeminism helt enkelt awesome? När vi senare strosade runt på stan trillade jag över en kreativitetskalender, som jag inte kunde motstå. Ganska bra att ha någon dag då det kliar i fingrarna men hjärnan lider av idétorka.

Sedan känner jag att det är dags att be lite om ursäkt; att uppdateringen har varit så dålig, inläggen torftiga och bilderna grumliga. Förklaringen till detta är att det dels är svårt att få struktur och verkligen sätta sig ner vid bloggen när man är ledig och inte har några rutiner och dels så är det kaos i min lägenhet (något som också påverkar att det känns svårt att ta sig tid). Att bilderna är lite beiga (tycker jag själv i alla fall) är för att jag inte kan hitta varken kamera eller sladd bland Norge-packningen och att jag därför tvingas använda min iPhone som jag inte riktigt får till det med...

Nåväl, nu är det skärpning som gäller, nu ska jag få igång allting igen (utom bilderna som säkert kommer vara lite dassiga ett tag till).

Födelsedag

För ungefär ett dygn sedan smsade jag typen och lovade honom att jag skulle göra allt för att ge honom en fantastisk födelsedag idag. Jag hoppas att det lyckade för jag har i alla fall haft det trevligt och är alldeles slut nu. En utförligare rapport med tillhörande födelsepresents-pyssel-bild kommer imorgon! Sov gott mina vänner, jag räknar med att hamna i ett klubbat säl- tillstånd snart.

Urkult

Trots att biljetten bokades för länge sedan, hade jag typ bestämt mig för att inte åka, men ändrade mig sedan i sista, och hamnade abrupt långt bort från allting i Näsåker. Urkult stod för dörren, vädret var nästan på vår sida, vi blev nykära under Lalehs lyktor, även om vi tyckte hon var fejk och jag blev sugen på et kretsloppshus. I bakluckan på en gammal minibuss spelade dessa dumpster divers, och vi såg bara någon låt, men jag tyckte de var härliga.

 

Vi gräver i det ni kallar för skräp

När ni tänker släng så tänker vi ät

De tänker att vi lever skitiga liv

Men är det någonting som stinker är det inte vi

En flink, nybliven traderare

Det blev mycket att göra när jag flyttade hem. Lägenheten skulle städas, allt skulle; skrubbas, svabbas, dammas och diskas. Ovanpå det håller jag på med en makeover av hela lägenheten. Gamla möbler ut, nya (begagnade) möbler in. Det är tidskrävande. En fördel med att vara borta lång tid och sedan komma hem igen är att jag kan se på mina saker med andra ögon, och känna att rätt mycket är helt okej att göra sig av med. Kanske på loppis? Eller ska jag börja sälja det på fenomenet tradera. Idag blev jag medlem, och är sådär nybörjaraktigt trevande... Hur ska man egentligen göra? Man vill ju inte att alla ska tycka att man är värsta n00ben. Börjar kanske med lite möbler till avhämtning, om jag sedan bara får 2 kronor för min bokhylla gör mig inte så mycket, bara jag blir av med skiten.

Fönstrena är putsade, köket håller på att skaka av sig det sista dammet och flottet, badrummet gnuggade jag i kanterna i går. Nu har jag flyt. Nu är det egentligen bara ett jobb som saknas... Intervju om några veckor, och stor tilltro till Uppsalas inte allt för stora utbud, och jag håller mig lugn. Min största undran är när jag får åka på auktion igen...