Undrar om Marina and the diamonds kan förmå mig att göra en insats i lägenheten min. Herregud, fortfarande stopp i slasken i köket, och jag som har svårt att sköta disken när allt funkar som det ska. Smutsig disk, sopor och saker överallt, gah, jag vet inte var jag ska börja. Stress leder så småningom till ett kamp/flykt stadium. Undrar om jag någonsin kommer vinna över mitt hem igen, så jag flyr och kvalar istället!
Every boyfriend is the one, until otherwise proven
The good are never easy, the easy never good
And love, it never happens like you think it really should
Suddiga bilder, minttu-fläckar på bh:n, trasiga klackskor, smulor i sängen och en stämpel på handleden. Det är några av de kvarlevor som vi har kvar efter gårdagen på Velvet. Den allra sista Velvet. Stämpeln är redan oklar efter förmiddagens dusch, bh:n kommer tvättas, skorna reklameras, bilderna raderas och jag har bäddat rent i sängen.
Trots detta kommer det vara en kväll vi sent kommer glömma. Stämningen var utan dess like, dansgolvet fyllt av svett och glädje och ansiktena underbara.
Nog var det vaket allt! Vilket självklart är förenat med glädje. Sedan att många är så dumsnåla. Jag var på jakt efter en liten plasthäst, hittade en, kanske fem cm hög, 10 spänn skulle hon ha för den. Min tanke låg närmare två. Finns det folk som betalar så mycket? Nåja, jag åker inte därifrån tomhänt, fyra vita flexiramar i olika storlekar. Tänkte att de kan passa bra med något snyggt tyg eller något till min nymålade spegel.
Det är svårt att inte älska second hand. Tog en tur till Myrorna med lillebror. Det resulterade, för min del, i två par jeans, en stickad tröja (perfekt till sensommarkvällar) och en liten handväska. Slutpris: 123 kronor. För Samuels del blev det ett par jeans och en skitsnygg stickad tröja. Slutpris 110 kronor. Så till er som ännu inte tittat in på Myrorna under kampanjen: just do it, det är SÅ värt!
På Återbruket kör de tydligen 20 kr på sina stolar denna vecka. Känns jävla dumt att jag köpte mina egna för typ 500 spänn styck när jag flyttade hit, men det var innan jag återfunnit min second hand-ådra!
Försov mig i morse, vettetusan hur det gick till. Vet bara att jag vaknade upp 10 minuter innan jag började. Hemsk start på dagen. Tur att jobbet var precis lika bra som vanligt. Syssel, pyssel och pingis. Vilket är skönt, för just nu är tankarna många och varje tillfälle att skingra dem tas tacksamt emot. Hur jag känner nu kan nog inte beskrivas på ett bättre sätt: Jag vet du klättrar väggar som du inte trodde fanns, just när du trodde allting hade fallit ner på plats. Men det här är inget sånt, nej det här är inget sånt. Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
Jag har som vanligt svårt att sluta tänka, men det är faktiskt ingen neråtsång att bry sig om.Allt ljusnar ju fortfarande!
Nu har jag målat spegeln med två lager grundfärg, men sedan tog det stopp. Valmöjligheterna är oändliga, och jag fastnar lätt när jag börjar fundera på vad jag ska göra mer. Ska den bara vara vit? Ska jag behålla knopparna träfärgade? Ska jag lägga ett lager servettdecoupage över hyllplanet? Det kanske är tråkigt med bara vitt? Kanske sticka ett fodral till den, som man kan se att somliga stickar fodral till broräcken eller lyktstolpar? Det kanske räcker med att vira in den i tygremsor? Gah, overload i hjärnan. Jag hänger upp spegeln på väggen igen, i väntan på lite klarhet.
Idag blir det målarverkstad på Storgatan. Igår var det hantverkare och donade i min lägenhet, vilket praktiskt taget gjorde mig hemlös mellan halv nio på morgonen och tre på eftermiddagen. Det ledde till en shopping-runda deluxe, Myrorna, Kupan, Bäckar små, Capella OCH Återbruket besöktes. Jag gled även in på Akademibokhandeln och Uppsala färg. På Akademibokhandeln köpte jag en underbar bok som hette: Fulmonster, korsstygn, ful design och fint pyssel. Det var kärlek vid första ögonkastet. Inne på Uppsala färg passade jag på att köpa grundfärg, nu ska spegeln målas. Jag har precis ruggat upp ytan med lite sandpapper och ska nu sätta igång med själva målandet.
När jag sandpapprade stommen upptäckte jag detta inkarvat i baksidan.
För några sekunder känns det fel att måla om den. För 35 år sedan snickrades denna ihop av någon, jag inbillar mig att det skedde med omsorg och kärlek, och jag undrade vem jag var att ändra på det verket. Sedan slog det mig att jag faktiskt köpt den på Återbruket och att den förmodligen slängts av någon innan den hamnade där. Så nu känns det bara bra att jag kan ge I.K:s skapelse en ny chans. Jag ska måla den med omsorg och ge den ett nytt hem där den kanske går tillbringa 35 år till. Jag förstår inte folk som inte förstår mig när jag säger att jag gillar begagnade saker pga deras själar. Det handlar inte om något religiöst, utan om att detta inte är någon äcklig massproduktion från Ikea som smidigt kommer nerpackad i en kartong. Detta är möbler med historia och känsla. Det är svårt att inte älska det!
När kommunikationen sprider sig som karamellfärg i vattnet och grumlar något som var kristallklart för en sekund sedan. När en känner att en så gärna vill tro gott, men när erfarenheterna hela tiden visar det motsatta. Jag trodde ju att jag visste vilken kroppsdel hjärnan satt i, ursäkta det uppenbara, men min dag sammanfattar jag såhär:
Ibland är jag så otroligt rädd över att fastna. Helt plötsligt sitta fastklistrad i en tillvaro som jag vantrivs i, för omotiverad och i och med det oförmögen att slita mig fri. Just nu är mitt liv fantastiskt jävla bra, men tänker att det kanske är då man ska öva på att klättra ur bekvämlighetszonen. Det kanske gör aktionen lättare den dagen det handlar om välmående. Det tåls i alla fall att tänka på.
Det "klockar" om mig när jag går till jobbet. Det är mina nya skor som jag precis köpt på Myrorna.
När jag var liten älskade jag det där klockande ljudet. För mig var det vuxet och status att ha sådana klackskor. Jag minns att jag faktiskt hade ett par skor med pytteliten klack som klockade. De brukade jag stampa omkring i, så att man riktigt kunde höra exakt hur mycket status och vuxen jag var (kanske 5 år gammal). Och jag minns hur förkrossad jag blev närde gick sönder...
Men här är jag nu, knappa 20 år senare, på väg till jobbet i ett par nya begagnade klackskor, som klockar för glatta livet.
Jag har länge varit på jakt efter speglar. Dels en helkropps-spegel så att jag slipper ställa mig på min toalett och kolla hur byxorna sitter, och dels en handspegel så att det går snabbt att dubbelkolla en hårknut i nacken. För några veckor sedan hittade jag en handspegel på Kupan. Den var perfekt för mig, men tyvärr inte helt billig, 25 spänn.Pengar jag valde att spendera ändå.
Sedan till helkropps-fyndet. Eller ja, helkropp och helkropps, den är lite i minsta laget, men jag kunde inte motstå den där den hängde på Återbruket. Det bara stod Cinnika skrivet över hela spegeln. Den saknar visserligen en liten knopp, men för 50 kronor sket jag faktiskt i det. Den var dessutom tillräckligt nätt så att jag ensam kunde bära hem den utan problem. Något jag inte kunnat göra om det var en fullstor spegel, eller om jag hittat den i någon annan butik. Den ska bara målas så blir den perfekt, antingen vit eller kanske gul...
Idag blev det alltså en 13-timmars arbetsdag, men jag är på tok för glad för att vara trött. Jag har varit så himla frustrerad över min arbetssituation. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor, men hur arbetet varit upplagt för mig har varit riktigt dålig. Någon dag här och en annan där leder mest till att jag trillar mellan stolarna, och faktiskt glöms bort ibland. Det är inget jag vill lägga på någon eller klandra mina medarbetare för, utan det är mina timmars fel. I och med det har jag varit väldigt omotiverad att göra något, både på jobbet och privat. Men så äntligen idag fick jag lite positiva besked, vilket förhoppningsvis leder till lite jobb i höst, och jag kan stanna i min älskade hemstad och göra allt det där andra som jag också drömmer om. Folkhögskolorna kan vänta. Så himla, himla lycklig.
En liten second hand-runda såhär på tisdagskvisten. Åkerbruket levererar som vanligt. Jag är äntligen ägare av en spegel modell större än de i badrummet. Som jag har längtat! För övrigt så går det tydligen bra att betala med kort på Återbruket nu också. Bara så ni vet kompisar.
Bild kommer så fort jag borrat upp den på väggen, måste bara få tag i en slagborr först...
Tittade även in på Bäckar små. Hittade en handarbetsbok från 60-talet. Helt oemotståndlig och klart värd 10 kronor.
Vilken helg. I fredags försökte jag fokusera på Star Wars på tv, men när men är så snorig att det blir ett smärre projekt att andas är det svårt att tänka på något annat än vad synd det är om en. Men en tidig kväll och mycket sömn lindrade rätt bra, och i lördags var det tjejkväll. Egentligen ganska random men så otroligt mysigt. Vi rynkade på näsorna, hoppades på aktiva sexliv även som pensionärer, skrattade och drack varandra till.
Helgen avslutades sedan igår i Eriksberg med ett redigt familjemys.
"Plockmat", bebiskramar och råttgos. Vettefan om livet kan bli så mycket
bättre faktiskt.
Snorig upp i hjärnan, men inspirerad på jobbet igår. Passade på att sy en tygväska. Snart är det dags att upptäcka Uppsala stadsmission, hoppas det lever upp till förväntningarna.
För någon vecka sedan ringde min pappa mig och frågade om jag var intresserad av en sopsäck fylld med gamla kökshanddukar och lakan och andra grejer som annars skulle slängas. Nu är det ju så att jag funderat på att sy mig ett lapptäcke av gamla kökshanddukar, så jag tvekade inte en sekund (hade nog inte kunnat motstå det i vilket fall). Och vips så badade min lägenhet i trasiga påslakan och lena satinörngott. Personligen hade jag gärna fyllt på mitt tygförråd, men lägenheten sätter bestämt ner foten genom att bli helt kaosartad. En vacker dag ska jag bo i en tillräckligt stor lägenhet så att allt mitt pyssel får plats i ett eget rum. Till dess får jag lov att rensa ur och donera till jobbet.
Planen igår var egentligen att drägga lite, men jag var för trött så jag stannade hemma och kollade på spiderman 2 och åt hemlagad pizza. Det var otroligt värt. Ännu mer värt var att vakna upp pigg i morse, vilket resulterade i att jag nu har morotsbröd på jäsning. Det är ett nytt recept, som jag klippt ut ur någon random tidning, och i det var degspadet kallt! Det är första gången jag kalljäser något såhär, är lite nervös, men hoppas det går bra.
Handduken låg i en sopsäck fylld med textilier som min pappa tog reda på åt mig
Rivjärnet köpte jag begagnat innan jag flyttade hemifrån för dryga tian
Solen skiner och om en timme ska jag möta upp några bekanta. Vi ska sitta på bryggan, äta jordgubbar och låtsas att det är sommar. Sedan måste jag köpa mig en tv-kontroll, jag har äntligen införskaffat mig en platt-tv nämligen. Den är inte sprillans, dosan funkar alltså inte, men jag köpte den av en kollega för 300 pix. Nu slängde jag visserligen in en tjuga extra, men det var för att pengarna skulle gå till en romantisk middag, och det vill jag ju alltid stötta! Mera kärlek!
Lägenheten är i ett smärre naturkatastrof-stadium. Den är överfylld av textilier, tv-aparater och gamla ölburkar. Vet att jag egentligen borde försöka göra något åt det, men vadå solen skiner ju! Jag tänker att lite kvalitetstid med Ida aldrig slår fel. Så jag fortsätter sticka på min kofta och lyssna på the Knife innan jag beger mig ner mot stan för att njuta av våren. Ansvaret får komma senare.
If I ask him once what would he say?
Is he willing? Can he play?
