Mot Björbo

Björbo idag. Om några timmar rullar bilen iväg, och när jag begrundar min packning är jag inte längre orolig över att jag kommer frysa, ungefär fem tröjor, fyra byxor, värmepåsar, raggsockor och ylletofflor plus ett duntäcke. Nu ska det fan mycket till om jag ska frysa!
Förutom det är självklart handarbete och brädspel nedpackat, och sist men inte minst julklappen till pappa och Ellen. Lingonsylt gjord av bär, just från tomten i Björbo. Känns fint att kunna ge dem den klappen uppe i stugan.

Uppkoppling är nog lika med noll där uppe. Därför passar jag på att önska gott nytt år nu! Hörs igen 2013!

Guld och mellandags-shopping

Somliga vinner guld, och jag ligger nergoffad i ett ostbågsträsk, men har koll på det mesta. Idag har jag handlat på mellandagsrean. Inte mindre än fyra böcker relaterade till pyssel blev det. Man vet aldrig när man vill sy en fleecekanin eller sticka raggsockor, tänkte jag glad i hågen när jag la upp allting på kassadisken. Det slank ner några jul-etiketter också. Allting tyder på att det blir en jul 2013 också, intalade jag mig själv.

Äsch, denna höst har varit så loj att jag faktiskt förtjänar lite ny inspiration, och jag är väldigt nöjd med alla köp måste jag säga. Hoppas på sinnsykt mycket pyssel 2013.

Mysmätaren i topp

På spåret har precis slutat, och idag kunde jag faktiskt svaret på några frågor. Dessvärre satt jag ensam så det finns ingen som kan intyga detta, men det var så det var.

Mysmätaren är i topp och stickorna glöder här hemma av skaparglädje. Den forna klänningen har visserligen kortats till en tubhalsduk, men jag tror att den både blir snyggare och lättare att bära så. För en stund sedan var världens bästa vänunna här, och vi lagade mat, snackade skit och åt chokladpraliner så att godispappren yrde i lägenheten. Det allra bästa med att inte ha någon partner längre det är att upptäcka hur otroligt bra man kan må med sina vänner. Ni vet där det inte behöver vara perfekt. Därför flyr jag nyår i Uppsala och sätter mig i en stuga i Dalarna. Den "perfekta" nyårskvällen kommer jag ändå inte uppnå. Kör på brädspel och handarbete i en frusen fäbod istället. Till dess låter jag doftljusen jag fick i julklapp brinna, och då och då slinker det ner någon liten saffransskorpa. Snart tänkte jag somna till I rymden finns inga känslor, och jag önskar att inget i mitt liv vore annorlunda just nu.

Saffransskorporna kommer från Ellen och doftljuset från morsan

Mellandag

Så blev det visst lite juluppehåll, och det kommer även bli ett nyårsupehåll då jag sätter mig i en bil som tar mig till Björbo. Till en sommarstuga vi inte ens vet om det går att vistas i när det är vinter... Jag måste erkänna att jag är lite rädd.

Nåväl med julen till ända måste jag säga att jag känner mig uppfylld av en massa ny energi. Att få träffa släkt, vänner och framförallt min älskade Linus gjorde susen. Helt plötsligt har jag letat fram gamla stickprojekt ur pysselskåpen och kollageklipperiet är i full gång. Jag har redan börjat fila på nästa års julklappar, och längtar till sommaren så att jag kan få fylla mina nya fina syltburkar med massa gottigheter.

Fram till dess får vi väl se hur 2013 kommer arta sig för mig... Just nu hänger mycket rätt löst, men det stör mig inte särskilt, det blir som det blir helt enkelt!

(och jag inser hur otroligt långt jag har kommit, för ett år sedan hade denna ovisshet förmodligen ätit upp mig med både ångest och stress som hjälpredor, jag är så oerhört stolt över hur långt jag har kommit)

Julklappsverkstad

Idag är det fjärde ljuset tänt, och jag pysslar, donar och städar inför julen. I år har jag inte köpt en enda julklapp, utan allting är hemmagjort. Positivt både för plånboken, julstressen och mina överfulla pysselskåp. Inte riktigt alla klappar är helt färdiga, men jag räknar med att få smådetaljerna fixade i löpet av dagen. Det som är färdigt är nu inslaget och klart. Detta med presentpapper tycker jag är kostsamt och onödigt, pappers-insamlingen bågnar av gratis papper att slå in i (samtidigt som man slår ett litet slag för miljön). Har man dessutom lite pysselresurser och kan till exempel linda om ett bandstump eller använda sig av små dekorerade papperspåsar så blir resultatet ganska charmigt trots att omslaget är reklamblaskor från coop.

Har jag tur så hinner jag till och med göra lite clementincurd av några småtrötta clementiner jag fick från jobbet i veckan. Känns som om det skulle kunna bli ett mysigt tillskott till julbordet imorgon.

Funderar på att göra mig ett eget mönster

Nu har ju jag hunnit virka lite grann under de senaste åren. Jag har alltid virkat efter mönster, men försökte ju i höstas på att improvisera fram en mössa till min lillebror. Det gick ju sådär lagom bra (ibland stirrar jag på satyget och undrar om det någonsin kommer bli något användbart överhuvudtaget). Tanken slog mig då att jag inte var ämnad för att köra freestyle, men den tanken ändrades när min nyblivna vänunna föreslog att vi skulle skaffa varsin liten voodoo-docka att ta ut våra aggressioner på när herr Ågren hälsar på. Knäpp som jag är, nappade jag direkt, och ligger redan och spånar på ett mönster. Skillnaden nu är att jag faktiskt tänker göra en mönsterskiss innan jag börjar virka loss. Håller tummarna för att det kommer att gå bra. Jag håller er uppdaterade under processens gång.

Här kommer natten

Skärmen på min laptop (som tidigare tillhörde mitt ex) stirrar sterilt mot mig, skänker ett kort ljus som knappt räcker till tangenterna. Låter fingrarna fumla fram på måfå, nästan blinda. Undrar hur jag lättast ska sammanfatta dagen som varit. Kortast vore nog tacksamhet. Tänk att jag har den äran att få omge mig med så många underbara medmänniskor. Om jag skulle vakna imorgon och märka att jorden gick under medan jag sov skulle jag inte ångra min tid, hur många chanser jag än fick skulle jag inte ändra på något! Var det det som kallades lycka?

När du kommer ska jag sitta här och ta allt som du ger mig, och när du går vet jag att du snart är här igen

Och jordens undergång alltså

Okej, så imorgon ska jorden gå under. Jag minns så himla tydligt en dag för ungefär två år sedan när jag och My pratade om den dagen, 21 december 2012. Så vi skrämde upp varandra och till sist började vi tro att jorden faktiskt skulle gå under. How cute was that? Nu kan jag inte påstå att jag är särskilt rädd för att jag kommer bli en förkolnad bajskorv imorgon (som min bror så vackert uttryckte det). Visserligen försökte framtiden visa sig från sin sämsta sida och jag kände att denna undergång kunde komma som en smärre räddning från en stressad och kanske arbetslös Cinnika. Som tur är har den känslan bytts ut mot lugn. Det känns som att så många jag tycker om kommer finnas i min närhet under denna julhelg, och det tänker jag njuta av så mycket jag bara kan. Jag låter lyckokänslan sprida sig i hela kroppen, medan jag lassar upp lite omelett och bänkar mig framför Love actually på trean.

Kombo-klappar

Idag fick jag en klapp, som visade sig bli en kombinerad jul- och avskedsklapp. Idag blev jag nämligen av med jobbet. Eller ja, jag fick inte förlängt. Hoppas på att kunna öka tjänsten som fritidsledare, om inte kan det vara så att Stavanger blir lösningen, tillfälligt i alla fall... Nåväl, klappen jag fick av en kollega var i alla fall helt perfekt, och jag älskar den redan.

Att presentasken var egenpysslad på hennes barns dagis gjorde inte det hela sämre!

 

 Och jag är ju så svag för ugglor, så himla dekorativt djur!

I like to move it

Jag är helt slut. Har precis varit på ett pass dans fuego på friskis och svettis. Andra gången idag, och jag är precis lika lyrisk som efter första gången, bara mycket tröttare. Jag är nästan mer hungrig än jag var igår, och jag orkar inte göra annat än stirra tomt framför mig. Trots det känns det riktigt skönt. Så länge som jag letat efter en träningsform som tilltalar mig, och kanske detta är det? Målet är i alla fall ställt: lära sig koreografierna. Ingen aning om jag kommer kunna klara av det, men under tiden fortsätter jag skaka loss.

Aptiten är tillbaka

Helgen var nog det jag behövde, idag satt jag på jobbet och kom på mig själv med att tänka "vad ska jag pyssla när jag kommer hem ikväll då?". Jag har visserligen inte pysslat något, men det är ändå framsteg :P
Nåväl något som kommit tillbaka efter helgen är aptiten. Att jag gjorde en hel plåt ugnspannkaka med pumpakärnor, som jag avnjöt med jordgubbssylt och keso, räckte inte. Inte heller bottenskrapet av en chipspåse, eller några ostbitar ur en burk med jämtländsk salladsost räckte och jag lurar på om jag ska toppa detta med lite tacos. Hoppas bara att det kommer en massa skaparglädje med hungern!

Alkohol kan skada din hälsa

Vilken underbar helg jag har haft, jag har nämligen inte gjort ett skit. Jag minns inte sist jag hade två sovmornar i rad som jag verkligen tog tillvara på. Hoppas på att vara som en ny människa nästa vecka.

Om ett tag blir jag upphämtad för en tur ut till Gullkällan, där blir det födelsedagsfika för min mamma och lillebror som blir 18 imorgon (brorsan alltså, inte morsan). Finskjortan (som jag plockat på mig bland lite kläder morsan inte ville ha kvar längre) är på, presenterna inslagna

Brorsan får självklart en ölflaska, att den är tömd på öl och överöst med stearin är kanske lite mer otippat. För precis som det står på brorsans andra paket (som jag slagit in i bostadsguiden) alkohol kan skada din hälsa.

Tankar inför kvällen

Uppkrupen under min brandgula filt, iklädd en på tok för bekväm pyjamas. Det annalkande mörkret i det snömulna vädret känns inte överdrivet lockande att ge sig ut i. I fönstret står en tomte och myser åt mig att stanna hemma ikväll. Jag har inte bestämt mig än, men målet för kvällen är i vilket fall att ta det lugnt och ha det awesome. Ikväll ska inte mörkret skrämma mig!

Jobb-kväll!

När man sitter på jobbet, virkar med en nybliven tonåring, tittar på klockan och känner: "åhnej, vi stänger om en halvtimme", då vet man att man hamnat rätt. Jag har haft en helt fantastisk fredags-kväll, och bara myser på feelgood-känslan som ligger hopkurad i min mage. Den är heller inte ensam, för just nu gnistrar det lite inombords och jag hoppas att det är den förlorade inspirationen som håller på att smyga sig tillbaka.

För några månader sedan var jag så himla stolt över det jag publicerade i min blogg, och var så glad över att få ha min egen plattform. De senaste veckorna har jag krystat fram fåordiga och irrelevanta inlägg, egentligen bara för att den inte ska dö. Det har verkligen känts värdelöst att inte ha något att visa upp, både för mig själv och andra. Därför ska jag försöka göra imorgon till en ny dag. Nu är det dags att plocka fram pysslets barnbarn igen!

Förhoppningar

Även denna kväll är jag trött, olikt de andra kvällarna är det för att jag städat, diskat, röjt och lagat en ordentlig middag. Det känns bra. Nu ligger jag i soffan och "paltkomar" mig lite, vilar upp krafterna lite innan mr Daniel kommer förbi. Målet för kvällen är att lära honom baka filmjölksbröd. Jag har alla förhoppningar!

Marina and the diamonds

I vår har Marina and the diamonds äntligen en spelning i Stockholm. Jag är så lycklig. Nu är bara frågan vem som vill hålla mig sällskap under en sådan magisk kväll? För några månader sedan hade svaret varit självklart, men det funkar ju inte idag. Trots att det inte saknas mig så skapar det någon liten form av bitterhet. Jag minns att jag stirrade tomt framför mig igår och tänkte "bilden stämmer inte överens med det jag ser". Sedan misstror jag inte, everything will be okay in the end, men då måste det ju komma ett avslut först. Nåväl, tillbaka till den ursprungliga frågan, vem vill följa med mig och beskåda denna eminenta kvinna den 8:e april?

Tur att morsor finns

Alltså denna kväll! För några timmar sedan slutade jag jobbet, och styrde stegen hemåt. Denna fredagskväll skulle spenderas i tvättstugan, något som verkligen behövdes, då jag idag är inne på mitt andra par bikinitrosor, och morgondagen bjuder på julbord direkt efter jobbet (att vända ut och in på ett gammalt par känns inte särskilt aktuellt, inte heller att gå utan). Det första som händer är att jag får ett sms där det står typ: tja! sitter på tåget nu, var ska vi ses? Helvete, hade jag lovat en gammal kompis att gå på teater med henne ikväll? Ögonblicket högg mig i magen, men jag fick argt blinka bort det och bita i det sura äpplet, det fanns ingen möjlighet att strunta i tvättstugan. Jag dikterade världens längsta ursäkt på sms, och hoppades att hon inte skulle bli alltför pissed! Sedan fortsatte jag den snöiga promenaden hemåt. Väl framme är porten död, någon propp måste gått (har redan skett typ tre gånger den här veckan), och som tur är slår väl någon mekanism in så att porten åtminstone var upplåst ändå, men värre var det med min älskade tvättstuga (som man också måste "taga" sig in i). Där var det mörkt som i graven, och omöjligt att ta sig in... Helvete också! Måste jag alltså gå italiano-style på julbordet imorgon? Tänka, tänka, tänka... Ahaa, ringa mamma (mammor har alltid lösningar). Ringa, ringa, ringa, inget svar... Wrestles-leg. Tvätta imorgon innan jobbet? Troligtvis är det inte fixat till klockan nio imorgon bitti i alla fall, och då är det ännu mer körigt. Satan. Ringa, ringa, ringa, SVAR!

Okej, jag får låna kläder av morsan som kommer förbi imorgon bitti, och som tar lite smutstvätt och tvättar åt mig! Jag kan alltså vara hel och ren på julbordet imorgon. Tur att morsor finns <3

Långa dagar

Trots att dagsljuset bara minskar och minskar så känns det som om mina dagar blir längre och längre. Idag åkte jag hemifrån strax före åtta i morse och kom hem nyss. Nu är det kanske inte så synd om mig eftersom vi haft mys-julbord nu å kvällen med de norra fritidsgårdarna, god mat, på tok för mycket efterrätt och lite lekar bjöds det på. Men herregud i himmelen så trött jag är. Ibland kommer jag på mina ögon med att falla ihop. Kanske bara ska bejaka det nästa gång och somna i tid ikväll?

Glad i vinter

Jag lät den sista centern smälta på min tunga innan jag snörade på mig vinterkläderna och gick ut för att möta stormen. Genom att stirra ner på mina snöiga vinterskor hela vägen hem, och låtsas att jag var med i ett eget avsnitt av trolltider, blev turen hem inte särskilt krävande.

Nej idag kom vintern inte åt mig, jag är fortfarande glad att den är här!

Att blunda för ansvar och vara arg på Uppsalahem

Idag har jag bråkat med Uppsalahem, jag blir verkligen otroligt irriterad på socialt inkompetenta människor som har betalt för att jobba på en kundtjänst. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de ungdomar/unga vuxna som skulle kunna sköta det tiotusen gånger bättre, än en gammal satmara som inte orkar lyfta på ändan för att kolla upp en av de simplaste saker. Gah! Det gäller väl att försöka se till att det inte går ut över resten av kvällen, men jag blev verkligen ruskigt arg.

Annars då? Jag väljer att tända värmeljus istället för att tända i taket, dels är det mysigare så, dels så slipper jag se disken som står och frodas i köket. Sitter hopkurad under en filt och äter rester från kanske mitt livs dyraste frukost. 114 kronor betalade jag, men då räckte det till middag och sällskapet var väldigt trevligt, så det får väl väga upp.... Nej nu ska jag nog skuta upp mina livsmåsten lite till och hoppas att allt löser sig imorgon istället.

Julmarknad

Idag styrde jag och Ida stegen mot Stockholm, det stod nämligen julmarknad på programmet. Skansen var den första anhalten, och där var allt magiskt. Julmusik, knallare i hucklen och massa goda smakprover, att det visserligen var helt sinnessjukt kallt (om fötterna) förtog upplevelsen lite. Men inget som inte lite saffranshonung och jämtländsk sallads-ost kunde råda bot på (och ja, ni läste rätt, SAFFRANSHONUNG, så gudomligt alltså).
Efter det drog vi till Gamla stan (stavar man det med stor bokstav månntro?), där blev det inte så mycket mer än en fika bestående av pannkakor och varm choklad. Jag ska säga att jag hade tänkt ta en massa foton att visa upp här, men fingrarna var nog så kalla i vantarna, så ni får nöja er med en fikabild istället. Nåväl, det var en lyckad första advent i alla fall!

Alltså snö!

Allright! Snön är här (förhoppningsvis för att stanna), och när jag tittar ut genom fönstret denna kväll känns inte livet lika tungt längre. Det vita lättar faktiskt upp en del! Att det bara är en arbetsdag kvar, och att den ska spenderas på klubben, innan det blir helg gör väl sitt till också. Imorgon blir det öl med Linnea och på söndag blir det julmarknad i stockholm! So excited!

Det är bara medelmåttor som kan vara på topp hela tiden

En av de tråkigaste sakerna med att inte ha någon inspiration är att jag inte har lika mycket att blogga om. För någon månad sedan satt jag verkligen varje dag och knåpade med något, idag har jag inte ens skapat något kreativt på klubben, förutom att tygskåpet är ovanligt välsorterat (inte något direkt att jubla över eftersom det förmodligen ändå inte kommer att märkas när jag är tillbaka på jobbet på fredag). För inte ens ett år sedan hade nog denna passivitet skrämt mig och gett mig ångest, vilket det inte gör idag. Anledningen tror jag är för att jag har insett att det faktiskt inte går att vara på topp hela tiden. När jag gick i slutet på gymnasiet blev jag (förstår jag nu i efterhand) utbränd. Under den här perioden klarade jag knappt av att gå upp ur sängen, och gjorde jag det så satte jag mig framför mitt schema och sållade vilka lektioner jag kunde skippa den dagen, när det var gjort gick jag och lade mig igen med en chokladkaka på kudden bredvid mig. Jag minns att sånglektionerna blev pannkaka eftersom rösten inte orkade bära mig och jag bara började gråta. Kuratorn hade nog lite ledsnat på att jag kom till henne i början på varje hösttermin och sedan bara slutade dyka upp på inbokade möten eftersom jag tyckte att jag mådde bättre, så henne vågade jag inte räkna med heller. När jag hade skolkat från tillräckligt många gehörs- och musiklärolektioner minns jag att jag gick till läraren för att prata med honom om det. Han var lite skeptisk till mina stört-gråts-anfall (som lärare på gymnasiet har man nog sett det mesta, och även blivit förd bakom ljuset många gånger) men smälte lite efter ett tag. Han sade till mig: du vet, det är bara medelmåttor som kan vara på topp hela tiden.

Det har verkligen följt med mig sedan dess. Det var en komplimang redan då, men förhoppningsvis något jag lärt mig idag. Man kan inte vara på topp hela tiden, så sluta vara så hård mot dig själv när du känner att du inte är ditt allra bästa, om du bara slappnar av så kommer det nog komma igen ska du se. Ha lite tilltro till dig själv.

Ögat sover nu!

Det känns som om energin aldrig riktigt är i topp. Inspirationen tryter och jag är konstant hungrig utan någon riktig aptit men jag känner mig inte nedstämd, och det ser jag ändå som en stor seger. Nu är siktet inställt på att stålsätta sig, denna sista becksvarta månad, snart vänder det.


Vet ni, jag är en tänkare, och det är jag stolt över. Jag är även dålig på att spela sociala spel, det är jag också stolt över. Om man bara ställer frågan så får man svar, då behöver man inte undra. Idag blev jag beskriven med ordet "pure", och beskrev det som "ren", för åtta år sedan blev jag också beskriven med ordet "pure", och fick det beskrivet som "vit som snö". Tänk om jag för åtta år sedan hade vetat det jag vet nu...

En redig tjejkväll

Återigen har mitt internet varit nere. Hade det fungerat som det skulle igår, hade jag tänkt blogga om min underbara fredagskväll. Jag hade tänkt berätta att jag satte mig på bussen ut till Björklinge där Linnea och Myrra kom och mötte mig. Att vi köpte pizza, pratade om killar, pratade om djur, tovade alla små bebistofflor som jag gjort på jobbet med ungarna, hade en liten syjunta, åt chokladpraliner och att vi inte kollade färdigt på filmen Burlesque som gick på TV. Att vi hade en redig tjejkväll helt enkelt. Jag hade också tänkt berätta att jag äntligen fick träffa Linneas lilla Lilladu, och att hon var som en dröm, men nu fungerade inte mitt internet igår så därför får jag väl berätta om det nu istället.

Bäst att sminka 1600-talets bondmora, för säkerhets skull.

En redig sovmorgon var precis vad jag behövde. Hopkurad i en filt med lite tända ljus har jag ätit min frukost framför datorn med ett avsnitt av Historieätarna rullandes. Att förtära sin första måltid till detta program var ett misstag jag inte kommer göra igen. Fyfaen vad äckliga saker de stoppar i sig. Blä!

Tanken bakom programmet är ju helt fantastisk. Erik Haag och Lotta Lundgren försöker alltså på något sätt resa tillbaka i tiden, och hamnar i det första avsnittet i 1600-talets stormakts-Sverige. Väl där ska de då försöka leva såsom människorna gjorde på den tiden, med det lilla extra fokuset på att käka deras mat.
Programmet är visserligen väldigt underhållande, men jag ställer mig lite frågande till Lotta Lundgrens ständiga makeup. Det kanske bara är jag som missade det på historielektionerna, men jag hade fått för mig att bönderna kanske inte riktigt bar fullt så mycket eyeliner på 1600-talet...

Jag måste erkänna att jag blir lite besviken på public service. Om nu Lotta och Erik inte får dricka kaffe på en hel vecka i sann 1600-tals anda, kanske man kan låta bli att måla Lotta i en anda som mycket mer liknar 2000-talets? Jag menar, jag tror inte jorden skulle gått under om man låtit bli att sminka den kvinnliga programledaren, men vad vet jag? Kan det vara så att vi inte kan ta en kvinna på TV som ser helt naturlig ut? Det kanske skulle leda till en revolution så kraftig att vi atombombar hela skiten och förintar oss själva... Ja när jag tänker lite närmare på det så kanske det var HIMLA TUR! Bäst att fortsätta ta det säkra för det osäkra, för säkerhets skull. Eller?

Trööööööött

Jag är så äckligt jävla trött. Ikväll tar jag efterrätten före varmrätten som kommer bli korv med bröd. Men först titta på kulturnyheterna. Jag längtar efter tantkväll med Linnea imorgon!

Mässingsljusstakar

Såhär i mörkret tänder jag så många ljus jag bara kan. Jag försöker skingra det dystra, och kan nöjt konstatera att det hitintills fungerat riktigt bra. En bra bit in i november har jag fortfarande inte grämt mig en endaste gång över hösten. Det här med att verkligen bestämma sig för att inte bli höstdeppig hjälpte tydligen för mig. De nyaste tillskotten bland mina ljusstakar är några i mässing, två ganska klassiska och en mindre, väldigt söt krona. Begagnade såklart (plockade bland några av de grejerna min mor ville sälja på tradera). Nu behöver jag bara införskaffa små stearinljus att sätta i kronan.

Bananplättar till frukost

På jobbet har vi sådan där fruktkorg, eller ja vi har en medarbetare vars partner delar ut fruktkorgar och vi brukar få det som blir över. Det är bra på alla sätt förutom att en del frukt hinner bli dålig innan vi äter den. Jag tog tag i saken och plockade hem åtta stycken bananer som var mer bruna än gula och två trötta apelsiner. Ett smart drag eftersom jag vaknade upp i morse utan något som helst frukostliknande hemma. Tänkt och gjort, bananplättar it is!

I boken Det vegetarisk köket finns det ett underbart recept på bananplättar, i det så kryddar de sina plättar med malen nejlika, men det tycker jag inte är någon höjdare och brukar byta ut det mot kardemumma. Idag hade jag ingen kardemumma och provade med lite kanel istället.Det gick finfint, och frukosten blev härlig.

Inga julgardiner men lite babykräks

Och så var helgen snart slut. Jag skulle ha sytt mina julgardiner, men nu får jag väl ta mig tid att göra det i veckan istället. Jag tycker nämligen inte bara att det kan vara en fördel att vänta med julpyntet till första advent, men jag känner kanske att julpyntet kanske borde komma fram första advent. Nåväl, får ta det som det kommer.

Men vad gör det? I helgen fick jag träffa min lilla brorson för första gången. Jag gav honom en bilderbok och amigurumin som jag berättat om förut, ni vet den med reumatism. I gengäld så kräktes han på mig, vi kommer nog komma bra överens tror jag.

Fotot är taget av Elisabet Fredberger :)

You could have it so much better without me

Dessa tankar. Hur ska jag kunna formulera dem och knastra ner dem via tangenterna på min föredetta pojkväns dator? Vilken process allt är, men målet är nog alltid detsamma. Idag är jag kluven, och på något konstigt sätt blev denna låten min pepp just nu. Jag tror hon hade smygkikat lite på mig när hon skrev den här låten, för såhär är jag. De tankarna borde kanske göra mig nedstämd, men på något konstigt sätt känner jag mig styrkt av texten. Usch så komplext, lyssna på låten istället vettja!

I want you to know
I've got a handful of trouble in my lonely little trouble soul

No, please don't go
But if you leave I'll understand cause I'm not easy yes I know

Cause I scream without a reason
And I act like you don't please me
And though I am a lucky lady
I throw things around me like a little baby

Drömmen om att få rota i andras sopor

Ja, jag vet att det är helt sjukt, men lite av en hemlig dröm är det. Bara tanken på vad folk slänger får det att klias i fingrarna på mig. Idag läste jag denna artikel om Erikshjälpen, och tanken slår mig att det kanske är möjligt. Med en tillräckligt stor och bra lokal, så kanske jag kan göra min egen tolkning av second hand och återvinning, min egen återvändsgränd. Det blir säkert inte så i framtiden, men jag har bara önskat mig sopor i julklapp i år!

Jag vill också brodera en stol

OMG, det här är så jävla coolt! Det här blir jag fanatiskt inspirerad av, och sitter och sneglar mot mina svarta köksstolar (som är två kvarlevor från tiden då jag fortfarande handlade på Ikea). De är ju faktiskt flätade, inte riktigt på samma sätt som stolarna i exemplet ovan, men kanske man kan brodera i dem ändå? Frågan är om jag borde göra ett försök?

Gjuta ljus

I söndags vaknade jag upp efter på tok för lite sömn och styrde stegen mot en kollegas hem, det skulle gjutas ljus. Jag hade med mig fyra kaffekoppar och hon hade några vinglas att gjuta i. Tyvärr var jag för bakfull för att dokumentera ordentligt, det blev bara en bild, men nu har jag tagit mig i kragen och fotograferat resultatet i alla fall!

 

En omtumlande helg och en insikt om att det är vara vänner som gäller

Ingen uppdatering efter en alltför omtumlande helg. Både positiva och negativa saker, och alkohol brukar mest bidra till det senare. Nåväl, nu tror jag att saker är relativt återställda, och min lägenhet luktar nästan inte folköl längre.

Du, jag och han insåg kanske till sist hur det var. Hoppas ni kände er lika starka som jag! Jag har alltid sett mig med en partner, men nu är jag väldigt glad åt mina vänners kärlek. Lyssnar på Jakob Hellman, lyckas inte överföra klippet till min blogg, men ni kan ju klicka er dit själv om ni vill. Trallar med och älskar hans briller.

det är när du tystnar ett tag
det är när du tittar på mig
jag måste tänka mig för
ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör

Nya kökshanddukar av gamla linnedukar

Att börja jobba 13.30 två dagar i veckan har sina fördelar. Idag resulterade fördelen i två kökshanddukar. När jag och Klara var på Kupan trillade jag över dessa kvadratiska dukar i hälften bomull hälften linne. Dukarna kostade 5 kronor styck, och jag roffade åt mig alla nio, fem stycken med rosmönster och fyra helt neutrala. Att lägga räta mot räta och sy ihop med en raksöm tog inte mer än några minuter, slutprodukten hänger på ugnshandtaget.

Mormors gamla figuriner

De skulle egentligen ha sålts på Tradera, men jag norpade dem istället. En har visserligen tappat en hand, men jag tycker det är löjligt att slänga den för en sådan liten skitsak.

Småtjockisarna lutar sig mot Harry Potter

Och gentlemannen har tappat sin hand

Men vem i hela världen bryr sig om det?

Kanske jag inte är helt fel ändå?

Just nu tittar jag på Jakten på det perfekta livet och bara njuter. Fyfan vilket bra program! Eftersom dagens avsnitt inte är till enda ännu, så passar jag på att blogga lite om förra veckans program!

Man kan säga att förutsättningen för en relation, det handlar om att våga vara beroende. Utan beroende så uppstår inte en djupare kärleksrelation, och problemet är att vi lär oss redan tidigt i vårt liv att vi ska stå på egna ben. Vi lär oss att vi ska ha eget boende, vi ska naturligtvis ha egen utbildning, vi ska ha egen ekonomi. Och när vi då kommer i situationer där vi liksom i en kärleksrelation ska bli beroende så hamnar det lite i en konflikt, därför att på ena sidan så kanske vi vill vara med vår partner, vi vill vara tillsammans, på andra sidan har vi lärt oss att vi ska klara oss själva. Och det här skapar ibland onödiga konflikter inom oss där vi kanske har svårt att gå in i relationen, vi har en längtan men vi blir ganska passiva. Vi blir avvaktande och skall vi då in i en relation så skall det vara perfekt och då ska det vara såpass perfekt att det går över det här självständiga.


Egil Linge 
Legitimerad psykoterapeut

Detta talade alltså denna Egil Linge om i programmet Jakten på det perfekta livet som hade premiär för en vecka sedan på svt1. Förutom att programmet i sig var riktigt härligt och underhållande så naggade sig detta citat fast i mig. Jag är ganska dålig att stå på egna ben, och jag blir gärna beroende av någon annan, vilket jag upplever att omgivningen har uppfattat som dåliga egenskaper. Ingen har direkt sagt rätt ut att jag är en svag människa, men jag har verkligen känt pressen över att behöva vara stark. Självständig är ett styrkeord idag, och jag som är både feminist och kvinna förväntas verkligen anamma det. Att jag faktiskt skulle kunna överväga att vara en så kallad hemmafru är något jag inte så ofta talar högt om, för jag pallar inte omgivningens reaktioner kring att jag automatiskt skulle bli förtryckt i en sådan relation. Jag förutsätter ju nämligen att om jag träffar någon att bilda familj med så är det tillsammans med en människa som respekterar och älskar mig, och om det då finns ekonomisk möjlighet för mig att vara hemma, så räknar ju jag iskallt med att vi fortfarande ska ha gemensam ekonomi, att vi kan pensionsspara för mig i brist på tjänstepension och att jag närsomhelst kan börja jobba igen om jag skulle vilja. Anledningen till att jag vill vara hemma är inte för att kunna slå dank, utan för att då skulle jag kunna satsa på att odla och laga min egen mat, återanvända och skapa tingen man behöver och inte hela tiden köpa nytt, och jag skulle dessutom kunna hålla lite djur, kanske skaffa hund och definitivt några hönor. För många är det en lika konstig dröm som det är konstigt att vilja vara beroende av någon. När jag hörde Linge prata om relationer på det här sättet blev jag faktiskt lite lättad, kanske jag inte är helt fel ändå?

Mot återbruket!

Sist var jag på Återbruket med Klara, och där i en liten fyndlåda låg denna söta skapelse. Den lilla elefanten (som jag gissar är en äggkopp) praktiskt taget skrek kööööööp mig, och 1 krona fick väl hen väl vara värd. Nu får vi se vad jag fyndar idag när jag smiter dit med My!

Någon som vill ha lite mosaik?

Häromdagen råkade jag knäcka en av mina assietter. Självklart inte jättekul, men jag får väl lov att se det som en möjlighet att syssla med lite mosaik. I en av mina pyssellådor ligger två förpackningar med vita respektive gråa mosaikrutor. Tillsammans med den svarta assietten ska det väl gå att skapa något fint av? Problemet är bara det att jag inte har någon direkt idé på vad det skulle vara. Om det finns någon pysselvänlig själ som har något där hemma som de vill pynta med lite mosaik så skänker jag gärna bort det, i utbyte mot att jag får hjälpa till att pyssla med det, såklart ;-)

Pysselkväll

Hemma hos morbror med familj. Jag och lillebror tog tillfället i akt att pyssla lite. Resultatet blev tre härliga kort.

Jag gjorde oktober plastpås-fri

 Jag köpte faktiskt inte en enda plastpåse under hela oktober månad. Istället har jag alltid burit med mig en "hopfällbar" tygkasse, simpel lösning.

Dessutom investerade jag i en ny väska när jag och Klara var på Återbruket. Den är egen, rymmer typ allt, har själ och kostade bara 20 riksdaler. När jag tittar på den så undrar jag varför inte alla människor handlar begagnat.

Jag menar, hur awesome är det inte att ha en väska där botten är ett helt eget fack. Vad man ska förvara i det bottenfacket vet jag visserligen inte ännu, men ganska coolt är det ändå!

Trotsa höstmörkret med begagnade lampor

Det har verkligen blivit mörkt ute nu. Hösten ska inte få äta upp mig i år, det har jag redan bestämt.

Jag har sällan mina taklampor tända, utan föredrar faktiskt mindre ljuskällor när jag bekämpar mörkret. Mina nya favoriter köpte jag på en loppmarknad i Stavanger. De ger ett bra sken, är högst personliga och har en klockren känsla av bestemor. Kan det bli bättre?

Pärlplattor med lillebror

Lillebror har helgipsat ben. Storasyster tröstar genom att köpa pärlplattor!

Nu är det nu!

Nu är det nu! Precis som barnprogrammet. Jag försöker lura smärtan att nu är det nu, lindar in mig i en skyddande väv, men ångesten hittar smidigt alla kryphål och jag skriker rakt ut när kniven träffar mig. Sista timmen på jobbet hade jag svårt att andas, för snart var distraktionen slut. Har funderat på samvetet, och så dök en stolthet upp. Kanske identiteten finns där och svaret är kärlek och tillgivenhet?

Gullkällan by night

Att åka iväg igår var precis det jag behövde. Vi spelade kort, tittade på TV och åt en massa onyttigheter. Jag blev kvar där över natten men hade som vanligt svårt att somna. Idéer och tankar blandas om vart annat och jag lyckas inte stänga av ens när jag kommit på flera saker som jag måste pyssla på så fort det blir dag igen. Jag försökte skingra mörkret genom ett försiktigt meddelande, men jag glömde OSA och kände mig ensam när natten inte löstes upp. Inte förrän katta kom och la sig i min famn kunde jag somna, sittandes i sängen.