Trotsa höstmörkret med begagnade lampor

Det har verkligen blivit mörkt ute nu. Hösten ska inte få äta upp mig i år, det har jag redan bestämt.

Jag har sällan mina taklampor tända, utan föredrar faktiskt mindre ljuskällor när jag bekämpar mörkret. Mina nya favoriter köpte jag på en loppmarknad i Stavanger. De ger ett bra sken, är högst personliga och har en klockren känsla av bestemor. Kan det bli bättre?

Pärlplattor med lillebror

Lillebror har helgipsat ben. Storasyster tröstar genom att köpa pärlplattor!

Nu är det nu!

Nu är det nu! Precis som barnprogrammet. Jag försöker lura smärtan att nu är det nu, lindar in mig i en skyddande väv, men ångesten hittar smidigt alla kryphål och jag skriker rakt ut när kniven träffar mig. Sista timmen på jobbet hade jag svårt att andas, för snart var distraktionen slut. Har funderat på samvetet, och så dök en stolthet upp. Kanske identiteten finns där och svaret är kärlek och tillgivenhet?

Gullkällan by night

Att åka iväg igår var precis det jag behövde. Vi spelade kort, tittade på TV och åt en massa onyttigheter. Jag blev kvar där över natten men hade som vanligt svårt att somna. Idéer och tankar blandas om vart annat och jag lyckas inte stänga av ens när jag kommit på flera saker som jag måste pyssla på så fort det blir dag igen. Jag försökte skingra mörkret genom ett försiktigt meddelande, men jag glömde OSA och kände mig ensam när natten inte löstes upp. Inte förrän katta kom och la sig i min famn kunde jag somna, sittandes i sängen.

Helg-reträtt

I veckorna flyter livet på ganska bra, men när helgen kommer väller ångesten in. Det spelar ingen roll att jag har jobbat idag, pressen ligger ändå på. Blotta tanken på att bjuda hem folk och supa skallen av sig gav mig magknip.

Därför beslutade jag mig att retirera. Skita i att jag är ung, att jag är singel, att jag bor i centrala uppsala och att jag borde gå ut och "leva livet". Istället köpte jag pärlor och pärlplattor och satte mig på bussen ut till Skyttorp.

Ikväll står jag för chipsen, chokladen och familjeaktiviteten. Jag lever mitt liv!

Jag älskar att handla begagnat!

I morse ringde min klocka okristligt tidigt, det var nämligen tid för lite secondhand-shopping. Upp med tuppen och möta vackraKlara på Stora torget. Där mötte vi upp en kille som Klara köpte en kamera av, seden styrde vi stegen mot Återbruket. Det var mitt livs första besök på Återbruket, men definitivt inte mitt sista. Där köpte jag en väska, två tröjor samt lite småplock som det ska pysslas med i framtiden, detta till ett pris av 34 kronor. Efter det tog vi bussen till Kupan där fynden fortsatte hagla över oss. Bland det första jag gjorde var att trilla över en helt underbar kista. Helt perfekt då jag letat efter en kista som jag kan ha som kombinerat soffbord och garnförvaring, 200 kronor senare var den min. Dessutom hittade jag ett par vinterskor, en klänning och lite tyg. Det totala priset för denna shopping-dag landade för min del på knappa 450 riksdaler! Bilder på fynden kommer i löpet av helgen, nu måste jag nämligen passa på min tvättid.

Orättvisor

När jag var liten kunde inte jag förstå hur världen kunde vara så grym. Jag minns klart och tydligt hur jag kunde ligga i min säng om nätterna och gråta över världens orättvisor.

Nu är jag 23 år gammal och håller just nu på att lista 100 saker jag gillar med mig själv, som en självkänsle-övning. Nr 43 på listan lyder: Orättvisor kan göra mig så arg att jag börjar gråta. Ja, så är det fortfarande, och jag är stolt över den egenskapen!

Idag streamade jag ett avsnitt av Sommarpratarna från SVTplay och när Gina Dirawi börjar berätta om hur hon känt sig bemött av samhället på grund av bland annat sin religion börjar jag stortjuta. Jag gråter och gråter och känner ingen hejd. För jag står på andra sidan tillsammans med dem som trycker ner. Varje gång kommentarerna kommer vrider jag mig som en mask på kroken, och jag vill ställa mig upp och skrika på "snillena som snackar", men jag har märkt att det inte är lönt att sätta sig mot. Snabbt får man en stämpel i pannan och uppfattas som en person som "inte kan ta skämt" eller någon som "överreagerar". Jag må vara en dramadrottning utan något ännu hittat botemedel, men är det att överreagera när man försöker stå upp för andra människor? Oftast hanterar jag kommentarerna idag genom att bara visa att jag inte håller med eller tycker att det är okej. Jag vet att det är bättre än ingenting, men ganska ofta känner jag att det inte är nog.

Jag kallar mig feministfitta, och pratar mycket om jämställdhet mellan könen, men jag anser att det allra viktigaste i hela världen är jämlikhet. Det är det mitt hjärta klappar allra mest för, och det är det som är feminism för mig!

Det är de små sakerna i livet som räknas

Idag tog jag mig äntligen förbi stadsteatern för att lämna en burk med morotsmarmelad till fröken Rebecka. I utbyte skulle jag få en påse med tomma glasburkar. Glasburkar kan man verkligen inte få för många av, för när bärsäsongen sätter igång går de snabbt åt. Jag gillar att kunna ge mina nära och kära sylt och marmelad utan att riskera att gå tom på något att lägga i de konserverade bären i. Att Rebecka dessutom lagt en liten extra överraskning i påsen gjorde inte det hela direkt sämre! För när jag kikade ner i påsen såg jag att det låg ett alldeles prickigt linne där. Det var lite noppigt och på tok för tight när jag provade det, men en helt underbar present som gjorde mig så himla glad. Snacka om att det verkligen är de små sakerna som i livet som räknas. Jag ska bära linnet typ hela tiden!

Piffa till din brödkorg

 I somras köpte jag en liten brödkorg för en femma på second hand-butiken Bäckar små. Jag tänkte måla om den, men när jag kom hem så lade jag den i mitt pysselskåp och den föll snart i glömska. Häromdagen upptäckte jag den igen och valde att piffa till den i höstmörkret istället.

När man målar en flätad korg med en grov pensel får man direkt den där flammiga shabby chic-känslan. Jag valde att sätta dit en bård av servetter som jag sedan lackade med krackeleringslack. Krackeleringslacken är ett helt underbart påfund som man kan stryka på de flesta material. När man låtit lacken torka i två timmar så kan man måla över den igen med grova penseldrag och se hur färgen delar sig i små, små sprickor. Den är en självklarhet i min pysselverkstad.

Världens bästa besök och hemmagjord avokadoröra

Idag fick jag besök av världens bästa Daniel. Han hjälpte mig att skruva upp gardinstänger och jag bjöd honom på nachos i gengäld. Som vanligt har the Beartles helt rätt: I get by with a little help from my friends. Kanske jag inte har någon anledning att känna mig ensam mest hela tiden!

Till nachosen hade jag gjort avokadoröra, och jag blev faktiskt så nöjd att jag vill dela det med resten av världen.

Här är mitt recept på avokadoröra:

4-5 avokados
2 dl gräddfil
1 krav-tomat
1 halv rödlök
1 vitlöksklyfta
1 matsked pressad citron
salt
vitlökssalt
citronpeppar

Hacka, blanda, krydda, njut!

Stringhylla två av tre, och penselställ av en gammal konservburk

Idag har jag varit så sjukt duktig. Morgonen var tung och väldigt, väldigt ensam. Jag kände mig tom och min forna styrka var verkligen som bortblåst. Vilken himla tur då att det finns någon som svart på vitt kan säga till en: tror du tänker för mycket. För ibland fattar jag faktiskt inte själv när jag tänker för mycket. Det är ju en del av mig, och en del som jag ofta gillar att ha, men ibland blir det lite för mycket av det goda.

Tack vare det lilla påpekandet lyckades jag faktiskt grabba tag i mina hjärnspöken, vända min ensamhet till något positivt, och ta en av mina tjurar vid hornen. Jag började skruva upp min andra stringhylla på väggen. Direkt när jag satte igång med det kände jag en lättnad, och även om jag stötte på motgångar nästan direkt och var nära att ge upp, så gjorde jag inte det. Därför tänker jag ge mig själv en varm klapp på axeln och visa resultatet för er!

 

 I hyllan står mitt pensel-ställ, en gammal konservburk med ett kollage av seriestrippar. Stripparna är klippta ur olika dagstidningar, påklistrade och lackade tre gånger. Snyggt och busenkelt!

Hemligheten bakom naturlig skönhet

Ur en tv-reklam för någon fånig hudkräm:

Hemligheten bakom naturlig skönhet är en strålande hud.

NEJ

 Är ni efterblivna eller?

Den enda hemligheten bakom naturlig skönhet är just naturlighet, jävla retards!

Att koka en skål av en trasig pärlplatta och bränna sin knutna näve i kokande vatten

På fritidsklubben där jag jobbar förbrukas pärlor och pärlplattor som vore det smågodis. Alla, och jag menar alla, lägger pärlplattor. Det är angrybirds, supermario-gubbar och saker från minecraft i en salig blandning. Det blir pärlor på golvet och plattor som smälter samman under hettan av strykjärnet. Jag vågar inte ens spekulera i hur många trasiga pärlplattor som slängts på mitt jobb. Något som självklart är synd.

Så idag kom jag på en snilleblixt. Kanske man kan forma om de trasiga pärlplattorna till skålar? Jag frågade en kollega vad hon tyckte om det, och så började vi bolla idéer med varandra. Taggad av infallet letade jag genast rätt på en pärlplatta med söndersmälta piggar och gick till köket. Nu var det dags att koka sig en skål!

Jag lade pärlplattan på den minsta kastrull jag kunde hitta, och slängde två grytlappar ovanpå. Sedan drog jag in handen i ärmen på min munkjacka och pressade med knuten näve i mitten på pärlplattan. Efter ett litet tag började plattan mjukna och ge vika av ångorna. Min glädje försvann snabbt när plattan gled iväg under min hand och jag slog ner min knutna näve i det kokande vattnet. Som tur var, var jag tillräckligt snabb under vattenkranen, där jag sen blev stående i ungefär 20 minuter, samtidigt som jag med vänsterhanden fortsatte böja till skålen i lite kokande vatten. Jag kunde inte hålla mig borta från den halvfärdiga skålen.

När handen fått svalka av sig och skålen fått en helt okej form, började jag dekorera den med pärlor som jag limmade fast. Trots att jag stannade kvar en halvtimme efter arbetstid var jag långt ifrån klar när jag lämnade lokalen. Men jag är väldigt nöjd ändå!

Såhär ser den ut nu.. Jag får lägga upp fler bilder när den är färdig sedan. Puss och kram till dess.

Livsmotton

I flera år har jag haft ett motto som jag försökt tänka på och följa. Jag upptäckte detta motto i musikalen Chicago (en förövrigt fantastisk musikal) och fastnade direkt för det:

You could like the life you're living

You could live the life you like

Svårare än så är det faktiskt inte. Trivs du inte med din situation, så får du ändra den eller finna dig i den, så många andra val existerar faktiskt inte. Detta motto försöker jag hela tiden ha i mitt sinne och minne, som en liten knuff i ryggen och en påminnelse om att det är ganska värdelöst att ge upp. Sedan har jag många gånger i stundens hetta fortfarande grävt ner mig och inte kunnat ta mig till budskapet, men det är faktiskt inte de gångerna som räknas. En del av att kunna skapa självkänsla är ju att inte vara så jävla kritisk, pessimistisk och skeptisk hela tiden.

Idag har jag känt mig stark, och jag vet vad det beror på. Det beror på tilltro. Efter ett telefonsamtal igår så vet jag att allt kommer bli bra. Det tog ett bra tag men för första gången känner jag mig lugn och tillitsfull. Det spelar ingen roll vad som sker, för jag vet att allt kommer bli bra till sist. För några veckor sedan upptäckte jag ett till motto som jag verkligen tog till mig, och det lutar jag mig tryggt mot nu. 

Everything will be okey in the end

If it's not okey, it's not the end

Jag känner faktiskt att det är så det är, och det skänker mig både lugn och styrka. Det blir bra helt enkelt!

Odla citrongräs

Fråga mig inte varför men de senaste dagarna har jag haft en del citrongräs i tankarna. Eller ja, egentligen har jag väl tänkt på en jävla massa annat de senaste dagarna, men jag måste försöka hålla igång bloggen ändå. Verkligen försöka att se till att inte ALLA inlägg kommer vara deppiga. Nåväl, anledningen till att jag fastnade lite för citrongräs var för att jag hörde någonstans (säkert på gomorron Sverige) att man utan problem kan odla citrongräs inomhus. Jag har aldrig haft med citrongräs att göra förut, men tanken slog mig om det går att göra marmelad på det? Det hade ju varit ganska soft om det både gick att odla inomhus OCH göra marmelad på. Jag hade typ varit i sjunde himlen.

Så, frågan är om detta kan vara något projekt för mig? Och om det är det, var får jag tag i citrongräs någonstans?

Hitta min styrka

Ett mail från Norge, och jag vill fly landet. Sätta mig på första bästa plan till Stavanger. Sälja glasögon, festa med Leif och Kim, känna mig värdefull hos mina chefer, hitta min styrka och glömma min svenska verklighet. Tänk om jag bara kunde lämna detta bombnedslag utan att behöva ta något ansvar. Jag måste verkligen hitta lite styrka snart!

Det är så himla längesedan, men lika kraftfullt idag. Jag måste släppa taget om mina sista rädslor. 

And if you think I´m corny
Then it will not make me sorry
It´s your right to laugh at me
And in turn, that´s my oppurtunity
To feel brave 

100 saker jag gillar med mig själv

Varenda tyst sekund i min tillvaro tappar jag taget om mina tankar. Hoppas min omgivning ska fylla min tomhet med meningslösa ord. Prata på, prata på, prata på, stanna aldrig upp. Att en saknad kan ta upp så mycket av hela ens väsen.

Igår hängde jag upp ett papper ur min scrapbooking-låda på väggen ovanför sängen. Detta papper ska jag fylla med komplimanger åt mig själv. Och när det är fyllt ska jag fylla ett till. Ända tills jag har kommit på 100 saker som jag gillar med mig själv. Jag har satt det som ett delmål innan jag kan ringa det efterlängtade samtalet. Ensamheten är vidrig men det är en stark drivkraft. På ungefär 24 timmar har jag ändå skrivit ned 29 saker. Det är mer än en sak i timmen om man slår ut det. Det är jag fan stolt över!

Min första nedskrivna positiva egenskap <3

Jag klär av mig naken!

Idag har jag tagit ett beslut. Jag kan inte riktigt benämna beslutet, för än vet jag inte vad det egentligen har lett till. Nu gäller det att samla energi och vilja, krångla av sig offerkoftan, vända alla rädslor och tysta rösterna i huvudet. Jag klär av mig naken. Efter en kort analys inser jag, styrkan ligger där. Var var jag för två år sedan när jag trodde att mitt liv skulle ta slut? Det är faktiskt inte dumt att börja räkna där, där mitt första riktiga förhållande tog slut. För det var faktiskt där det började, min utveckling, även om den stora förändringen kom när jag träffade mitt livs största kärlek. Jag klarade av att skriva ner 8 punkter på bara några minuter över saker som jag lyckats förändra hos mig själv för att kunna må bättre. Att komma 8 steg fram i livet hade jag aldrig klarat utan honom, men nu måste jag fortsätta färden ensam ett tag. Här är jag.

Att kunna vara en tant i revolution har hjälpt mig mycket i min egen styrka. Här har jag skapat något som jag själv gillar och är inspirerad av, och det jag gör här gör jag för mig själv och ingen annan! Det har fått mig att växa, och jag har bestämt mig för att fortsätta växa här. Här står jag naken för dig.

Idag skapar jag en ny kategori på bloggen, den heter självkänsla, och där ska jag dokumentera min resa mot välmående. Jag säger vis är den kvinna som överlever. Ingenting kommer försvinna härifrån mitt krypin, det kommer bara ge en till vinkel och dimension. Det kommer vidga tantrevolutionen och det ser jag fram emot!

En dag som denna har jag hittat min styrka hos Eva Dahlgren

Dags att rädda dagen med en mysig hemmakväll

Idag har jag haft en mensig, trött och frusen dag. Inte direkt någon höjdare. Tröstar mig själv med en stor nachostallrik, med bla hemmagjord guacamole. Snart börjar kryddigt med Camilla Plum, ett tyvärr inte lika bra matlagningsprogram som Mad der holder, men som jag älskar ändå. Man bara måste dyrka denna danska dam, och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att spendera min fredagskväll. Skulle min fredagskväll ändå, mot förmodan, haverera så har jag en lite tillflyktsort i frysen i form av en förpackning med Ben and Jerrys. En välbehövd present av min underbara pojkvän!

Att bita sig i svansen i jämställdhetsträsket

Jag har tänkt lite på en sak, hur vet jag om jag irriterar mig på en tjej för att hon är irriterande, eller om jag undermedvetet irriterar mig på henne för att hon tar för mycket plats?

När jag fortfarande var lärarstudent hade jag vfu (=praktik) i en klass där det fanns en flicka som var väldigt krävande. Hon pratade hela tiden under lektionerna, hon var allmänt dryg mot sina klasskompisar, krävde mycket uppmärksamhet och var faktiskt lite kaxig. Jag tyckte faktiskt att hon var en pain in the ass. Jag minns att jag pratade lite med min mentor om det, och han sade något i stil med att det var lätt att behandla henne annorlunda för att hon var tjej (förmodligen var det väl det enda vettiga han sa också). Tyvärr tog jag inte riktigt till mig det han sa då, eftersom jag tänkte att jag självklart inte skulle göra skillnad för att hon var tjej.

Sedan har jag inte tänkt på det något mera, förrän jag stötte på en liknande situation. En flicka ville lära sig en sak men hade extremt kort tålamod, gnällde och krävde en massa uppmärksamhet. Trots att hon drev mig till smärre vansinne började jag fundera över om jag hade blivit lika irriterad över det om hon hade varit pojke. Det svaret blev visserligen "JA", men följdfrågan blev då, hade jag accepterat en pojkes beteende på ett annat sätt än vad jag accepterade hennes beteende?

Om jag ser till att saken hon ville lära sig är en traditionellt väldigt kvinnlig sak, så börjar jag faktiskt ifrågasätta mig själv. Undrar om inte jag haft lite större överseende (även om jag hade blivit lika frutstrerad) om en pojke hade velat lära sig än nu då det var en flicka. Kanske hade mitt mål om att göra sysslan mer könsneutral lett till att jag tvingat fram lite mer tålamod med en pojke än vad jag faktiskt gjorde med denna flicka?


Så på senaste har jag tänkt lite på vad min mentor sa till mig, och försöker sätta den eleven i ett annat perspektiv. Kan det vara så att jag även behandlat den eleven annorlunda om hon hade varit en han?

Det läskiga är att jag faktiskt inte vet själv...

Höstmarknad på Vaksalatorg

Idag var jag på höstmarknad på Vaksalatorg. Total besvikelse. Lite naivt så tänker ju jag att det ska vara något härligt och genuint där olika hantverkare åker land och rika runt för att kunna sprida sina prylar, men ikke. Varannan knall är ju densamma, plastpåsar, plånböcker, fula t-shirts, strumpor, karameller, varvas liksom. Det närmaste hantverk man kommer är dukar virkade i maskin hemma hos någon tant och sylt som ändå är så massproducerat att man köper den i plastburkar designat med företagets egna namn och bilder på grönskande skog, inte riktigt så genuint som jag önskar. Nej usch och fy så himla tråkigt! Fem tummar ner för det!

Made by me

Psst, ni har väl inte missat ett det nya numret av MbyM har kommit ut?

Just nu håller jag på med en oversized kofta, med en massa restgarner i mohair (men jag misstänker att koftan är så överstor att jag förmodligen kommer behöva köpa mer garn än vad min personliga gömma erbjuder). Mönstret är självklart från den här tidningen. Just love it!

Morotsmarmelad

Och jodå, trots lite baksmälla så tog jag mig för att koka lite morotsmarmelad också. Jag smaksatte den, som sagt, med citron. Jag älskar verkligen att hålla på med citroner, inte för att jag alltid får lite klåda på händerna, utan för att det luktar så himla fantastiskt!

 

Jag har tyvärr inte hunnit smaka på den än och osten är slut, så det blir nog inga marmeladmackor till frukost imorgon. Men jag tror nog den blev god!

Rabarbernarnelad och blåbärssylt

Igår kokade jag mig lite rabarbermarmelad. Tanken var väl att göra morotsmarmelad också, men det får jag göra imorgon.

Att sommaren gick mig lite förbi har resulterat i att jag bara har lingonsylt i kylen. Det har känts tråkigt eftersom jag inte velat köpa från någon affär, men så hamnade jag och My på Vaksalatorg idag, och dör var det ett äldre par från Örsundsbro som sålde hemmagjord blåbärssylt. Perfekt tänkte jag och köpte en burk som det tidigare varit inlagda rödbetor i, men som nu var fylld med härlig blåbärssylt. Den får räcka till nästa bärsäsong!

En brödlåda och tankar på att göra marmelad

När jag kom hem från Norge kom brödlådan, som jag pimpade för några år sedan, upp ur en ouppackad flyttkartong. På den står det några citroner som jag tänkte smaksätta lite morotsmarmelad med. Förhoppningsvis får jag tid imorgon till att koka både den och lite rabarbermarmelad. Om någon känner sig sugen, så skänker jag gärna bort lite marmelad i utbyte mot tomma glasburkar.

Lapptäcksteknik

För några år sedan fick jag för mig att jag skulle sy ett lapptäcke, och började klippa ur bitar. I början var jag väldigt noggrann men efter ett tag började jag slarva lite, och storlekarna på lapparna blev lite olika. Efter många om och men, gav jag upp eftersom jag visste att det aldrig skulle bli klart (kom dessutom på att det var ganska osmart att göra rutor på en kvadratdecimeter, istället för rutor på 25x25 för att få ett lite mindre arbete).

Så i helgen fick jag sy-känsla, och tog fram några av de gamla lapparna och sydde ihop dem.

Så nu har jag ett litet stycke tyg sydd i lappteknik, som jag inte har någon himla aning om vad jag ska göra med... Så kan det gå!

Sticka och skicka lappetøffler

Erikshjälpen har just nu en insamling som heter sticka och skicka, som går ut på att försöka hjälpa till med att minska mödra- och barnadödligheten. Detta genom att sticka babykläder som den nyfödda bebisen får från sjukhuset, såvitt jag förstått ska det fungera lite som en morot för mammorna att verkligen ta sig till sjukhusen så att de kan få en säkrare förlossning. En idé som jag nappade på direkt, när jag blev tipsad om den!

Det första jag gjorde var att presentera det för mina pysslingar, men när ungefär 24 timmar hade gått och jag fortfarande inte hade fått någon respons tog mitt tålamod slut. Istället gick jag till min chef på fritidskubben som nappade på förslaget direkt, så från och med fredag, ska vi försöka dra igång alla som vill på klubben att hjälpas åt att sticka 10 st små bebistofflor. Under arbetsdagen idag har jag alltså förberett lite inför fredag, och försökt så lite frön hos några av barnen, de flesta blev taggade och ville sätta igång direkt, så det bådar gott!

Just nu har jag alltså provstickat en mini-toffla (det tog bara någon timme att göra det) så den ska bara tovas för att jag ska kunna veta hur stort  (eller litet) vi ska sticka sedan!

Tanken är att vi ska sticka det som på norska kallas lappetøffler, då dessa tofflor helt består av rutor. På så sätt kan nästan vem som helst vara med, genom att sticka en liten ruta. Jag är supertaggad

Jag får inte till någon bra bild på de små tofflorna jag har framför mig nu, men för att ni ska få en hum om hur de ser ut så kan ni få se ett par i lite större storlek som jag gjorde till en kompis i födelsedagspresent (stenen är en fin hemmagjord gåva från en annan vän)

Idag är det den första dagen av 31 utan plastpåsar

Självklart ska tantrevolutionisten vara med i projektet: Gör oktober plastpåsefritt! Vilket innebär att jag inte ska köpa någon endaste futten liten plastpåse under hela denna månaden!