Alltså snö!

Allright! Snön är här (förhoppningsvis för att stanna), och när jag tittar ut genom fönstret denna kväll känns inte livet lika tungt längre. Det vita lättar faktiskt upp en del! Att det bara är en arbetsdag kvar, och att den ska spenderas på klubben, innan det blir helg gör väl sitt till också. Imorgon blir det öl med Linnea och på söndag blir det julmarknad i stockholm! So excited!

Det är bara medelmåttor som kan vara på topp hela tiden

En av de tråkigaste sakerna med att inte ha någon inspiration är att jag inte har lika mycket att blogga om. För någon månad sedan satt jag verkligen varje dag och knåpade med något, idag har jag inte ens skapat något kreativt på klubben, förutom att tygskåpet är ovanligt välsorterat (inte något direkt att jubla över eftersom det förmodligen ändå inte kommer att märkas när jag är tillbaka på jobbet på fredag). För inte ens ett år sedan hade nog denna passivitet skrämt mig och gett mig ångest, vilket det inte gör idag. Anledningen tror jag är för att jag har insett att det faktiskt inte går att vara på topp hela tiden. När jag gick i slutet på gymnasiet blev jag (förstår jag nu i efterhand) utbränd. Under den här perioden klarade jag knappt av att gå upp ur sängen, och gjorde jag det så satte jag mig framför mitt schema och sållade vilka lektioner jag kunde skippa den dagen, när det var gjort gick jag och lade mig igen med en chokladkaka på kudden bredvid mig. Jag minns att sånglektionerna blev pannkaka eftersom rösten inte orkade bära mig och jag bara började gråta. Kuratorn hade nog lite ledsnat på att jag kom till henne i början på varje hösttermin och sedan bara slutade dyka upp på inbokade möten eftersom jag tyckte att jag mådde bättre, så henne vågade jag inte räkna med heller. När jag hade skolkat från tillräckligt många gehörs- och musiklärolektioner minns jag att jag gick till läraren för att prata med honom om det. Han var lite skeptisk till mina stört-gråts-anfall (som lärare på gymnasiet har man nog sett det mesta, och även blivit förd bakom ljuset många gånger) men smälte lite efter ett tag. Han sade till mig: du vet, det är bara medelmåttor som kan vara på topp hela tiden.

Det har verkligen följt med mig sedan dess. Det var en komplimang redan då, men förhoppningsvis något jag lärt mig idag. Man kan inte vara på topp hela tiden, så sluta vara så hård mot dig själv när du känner att du inte är ditt allra bästa, om du bara slappnar av så kommer det nog komma igen ska du se. Ha lite tilltro till dig själv.

Ögat sover nu!

Det känns som om energin aldrig riktigt är i topp. Inspirationen tryter och jag är konstant hungrig utan någon riktig aptit men jag känner mig inte nedstämd, och det ser jag ändå som en stor seger. Nu är siktet inställt på att stålsätta sig, denna sista becksvarta månad, snart vänder det.


Vet ni, jag är en tänkare, och det är jag stolt över. Jag är även dålig på att spela sociala spel, det är jag också stolt över. Om man bara ställer frågan så får man svar, då behöver man inte undra. Idag blev jag beskriven med ordet "pure", och beskrev det som "ren", för åtta år sedan blev jag också beskriven med ordet "pure", och fick det beskrivet som "vit som snö". Tänk om jag för åtta år sedan hade vetat det jag vet nu...

En redig tjejkväll

Återigen har mitt internet varit nere. Hade det fungerat som det skulle igår, hade jag tänkt blogga om min underbara fredagskväll. Jag hade tänkt berätta att jag satte mig på bussen ut till Björklinge där Linnea och Myrra kom och mötte mig. Att vi köpte pizza, pratade om killar, pratade om djur, tovade alla små bebistofflor som jag gjort på jobbet med ungarna, hade en liten syjunta, åt chokladpraliner och att vi inte kollade färdigt på filmen Burlesque som gick på TV. Att vi hade en redig tjejkväll helt enkelt. Jag hade också tänkt berätta att jag äntligen fick träffa Linneas lilla Lilladu, och att hon var som en dröm, men nu fungerade inte mitt internet igår så därför får jag väl berätta om det nu istället.

Bäst att sminka 1600-talets bondmora, för säkerhets skull.

En redig sovmorgon var precis vad jag behövde. Hopkurad i en filt med lite tända ljus har jag ätit min frukost framför datorn med ett avsnitt av Historieätarna rullandes. Att förtära sin första måltid till detta program var ett misstag jag inte kommer göra igen. Fyfaen vad äckliga saker de stoppar i sig. Blä!

Tanken bakom programmet är ju helt fantastisk. Erik Haag och Lotta Lundgren försöker alltså på något sätt resa tillbaka i tiden, och hamnar i det första avsnittet i 1600-talets stormakts-Sverige. Väl där ska de då försöka leva såsom människorna gjorde på den tiden, med det lilla extra fokuset på att käka deras mat.
Programmet är visserligen väldigt underhållande, men jag ställer mig lite frågande till Lotta Lundgrens ständiga makeup. Det kanske bara är jag som missade det på historielektionerna, men jag hade fått för mig att bönderna kanske inte riktigt bar fullt så mycket eyeliner på 1600-talet...

Jag måste erkänna att jag blir lite besviken på public service. Om nu Lotta och Erik inte får dricka kaffe på en hel vecka i sann 1600-tals anda, kanske man kan låta bli att måla Lotta i en anda som mycket mer liknar 2000-talets? Jag menar, jag tror inte jorden skulle gått under om man låtit bli att sminka den kvinnliga programledaren, men vad vet jag? Kan det vara så att vi inte kan ta en kvinna på TV som ser helt naturlig ut? Det kanske skulle leda till en revolution så kraftig att vi atombombar hela skiten och förintar oss själva... Ja när jag tänker lite närmare på det så kanske det var HIMLA TUR! Bäst att fortsätta ta det säkra för det osäkra, för säkerhets skull. Eller?

Trööööööött

Jag är så äckligt jävla trött. Ikväll tar jag efterrätten före varmrätten som kommer bli korv med bröd. Men först titta på kulturnyheterna. Jag längtar efter tantkväll med Linnea imorgon!

Mässingsljusstakar

Såhär i mörkret tänder jag så många ljus jag bara kan. Jag försöker skingra det dystra, och kan nöjt konstatera att det hitintills fungerat riktigt bra. En bra bit in i november har jag fortfarande inte grämt mig en endaste gång över hösten. Det här med att verkligen bestämma sig för att inte bli höstdeppig hjälpte tydligen för mig. De nyaste tillskotten bland mina ljusstakar är några i mässing, två ganska klassiska och en mindre, väldigt söt krona. Begagnade såklart (plockade bland några av de grejerna min mor ville sälja på tradera). Nu behöver jag bara införskaffa små stearinljus att sätta i kronan.

Bananplättar till frukost

På jobbet har vi sådan där fruktkorg, eller ja vi har en medarbetare vars partner delar ut fruktkorgar och vi brukar få det som blir över. Det är bra på alla sätt förutom att en del frukt hinner bli dålig innan vi äter den. Jag tog tag i saken och plockade hem åtta stycken bananer som var mer bruna än gula och två trötta apelsiner. Ett smart drag eftersom jag vaknade upp i morse utan något som helst frukostliknande hemma. Tänkt och gjort, bananplättar it is!

I boken Det vegetarisk köket finns det ett underbart recept på bananplättar, i det så kryddar de sina plättar med malen nejlika, men det tycker jag inte är någon höjdare och brukar byta ut det mot kardemumma. Idag hade jag ingen kardemumma och provade med lite kanel istället.Det gick finfint, och frukosten blev härlig.

Inga julgardiner men lite babykräks

Och så var helgen snart slut. Jag skulle ha sytt mina julgardiner, men nu får jag väl ta mig tid att göra det i veckan istället. Jag tycker nämligen inte bara att det kan vara en fördel att vänta med julpyntet till första advent, men jag känner kanske att julpyntet kanske borde komma fram första advent. Nåväl, får ta det som det kommer.

Men vad gör det? I helgen fick jag träffa min lilla brorson för första gången. Jag gav honom en bilderbok och amigurumin som jag berättat om förut, ni vet den med reumatism. I gengäld så kräktes han på mig, vi kommer nog komma bra överens tror jag.

Fotot är taget av Elisabet Fredberger :)

You could have it so much better without me

Dessa tankar. Hur ska jag kunna formulera dem och knastra ner dem via tangenterna på min föredetta pojkväns dator? Vilken process allt är, men målet är nog alltid detsamma. Idag är jag kluven, och på något konstigt sätt blev denna låten min pepp just nu. Jag tror hon hade smygkikat lite på mig när hon skrev den här låten, för såhär är jag. De tankarna borde kanske göra mig nedstämd, men på något konstigt sätt känner jag mig styrkt av texten. Usch så komplext, lyssna på låten istället vettja!

I want you to know
I've got a handful of trouble in my lonely little trouble soul

No, please don't go
But if you leave I'll understand cause I'm not easy yes I know

Cause I scream without a reason
And I act like you don't please me
And though I am a lucky lady
I throw things around me like a little baby

Drömmen om att få rota i andras sopor

Ja, jag vet att det är helt sjukt, men lite av en hemlig dröm är det. Bara tanken på vad folk slänger får det att klias i fingrarna på mig. Idag läste jag denna artikel om Erikshjälpen, och tanken slår mig att det kanske är möjligt. Med en tillräckligt stor och bra lokal, så kanske jag kan göra min egen tolkning av second hand och återvinning, min egen återvändsgränd. Det blir säkert inte så i framtiden, men jag har bara önskat mig sopor i julklapp i år!

Jag vill också brodera en stol

OMG, det här är så jävla coolt! Det här blir jag fanatiskt inspirerad av, och sitter och sneglar mot mina svarta köksstolar (som är två kvarlevor från tiden då jag fortfarande handlade på Ikea). De är ju faktiskt flätade, inte riktigt på samma sätt som stolarna i exemplet ovan, men kanske man kan brodera i dem ändå? Frågan är om jag borde göra ett försök?

Gjuta ljus

I söndags vaknade jag upp efter på tok för lite sömn och styrde stegen mot en kollegas hem, det skulle gjutas ljus. Jag hade med mig fyra kaffekoppar och hon hade några vinglas att gjuta i. Tyvärr var jag för bakfull för att dokumentera ordentligt, det blev bara en bild, men nu har jag tagit mig i kragen och fotograferat resultatet i alla fall!

 

En omtumlande helg och en insikt om att det är vara vänner som gäller

Ingen uppdatering efter en alltför omtumlande helg. Både positiva och negativa saker, och alkohol brukar mest bidra till det senare. Nåväl, nu tror jag att saker är relativt återställda, och min lägenhet luktar nästan inte folköl längre.

Du, jag och han insåg kanske till sist hur det var. Hoppas ni kände er lika starka som jag! Jag har alltid sett mig med en partner, men nu är jag väldigt glad åt mina vänners kärlek. Lyssnar på Jakob Hellman, lyckas inte överföra klippet till min blogg, men ni kan ju klicka er dit själv om ni vill. Trallar med och älskar hans briller.

det är när du tystnar ett tag
det är när du tittar på mig
jag måste tänka mig för
ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör

Nya kökshanddukar av gamla linnedukar

Att börja jobba 13.30 två dagar i veckan har sina fördelar. Idag resulterade fördelen i två kökshanddukar. När jag och Klara var på Kupan trillade jag över dessa kvadratiska dukar i hälften bomull hälften linne. Dukarna kostade 5 kronor styck, och jag roffade åt mig alla nio, fem stycken med rosmönster och fyra helt neutrala. Att lägga räta mot räta och sy ihop med en raksöm tog inte mer än några minuter, slutprodukten hänger på ugnshandtaget.

Mormors gamla figuriner

De skulle egentligen ha sålts på Tradera, men jag norpade dem istället. En har visserligen tappat en hand, men jag tycker det är löjligt att slänga den för en sådan liten skitsak.

Småtjockisarna lutar sig mot Harry Potter

Och gentlemannen har tappat sin hand

Men vem i hela världen bryr sig om det?

Kanske jag inte är helt fel ändå?

Just nu tittar jag på Jakten på det perfekta livet och bara njuter. Fyfan vilket bra program! Eftersom dagens avsnitt inte är till enda ännu, så passar jag på att blogga lite om förra veckans program!

Man kan säga att förutsättningen för en relation, det handlar om att våga vara beroende. Utan beroende så uppstår inte en djupare kärleksrelation, och problemet är att vi lär oss redan tidigt i vårt liv att vi ska stå på egna ben. Vi lär oss att vi ska ha eget boende, vi ska naturligtvis ha egen utbildning, vi ska ha egen ekonomi. Och när vi då kommer i situationer där vi liksom i en kärleksrelation ska bli beroende så hamnar det lite i en konflikt, därför att på ena sidan så kanske vi vill vara med vår partner, vi vill vara tillsammans, på andra sidan har vi lärt oss att vi ska klara oss själva. Och det här skapar ibland onödiga konflikter inom oss där vi kanske har svårt att gå in i relationen, vi har en längtan men vi blir ganska passiva. Vi blir avvaktande och skall vi då in i en relation så skall det vara perfekt och då ska det vara såpass perfekt att det går över det här självständiga.


Egil Linge 
Legitimerad psykoterapeut

Detta talade alltså denna Egil Linge om i programmet Jakten på det perfekta livet som hade premiär för en vecka sedan på svt1. Förutom att programmet i sig var riktigt härligt och underhållande så naggade sig detta citat fast i mig. Jag är ganska dålig att stå på egna ben, och jag blir gärna beroende av någon annan, vilket jag upplever att omgivningen har uppfattat som dåliga egenskaper. Ingen har direkt sagt rätt ut att jag är en svag människa, men jag har verkligen känt pressen över att behöva vara stark. Självständig är ett styrkeord idag, och jag som är både feminist och kvinna förväntas verkligen anamma det. Att jag faktiskt skulle kunna överväga att vara en så kallad hemmafru är något jag inte så ofta talar högt om, för jag pallar inte omgivningens reaktioner kring att jag automatiskt skulle bli förtryckt i en sådan relation. Jag förutsätter ju nämligen att om jag träffar någon att bilda familj med så är det tillsammans med en människa som respekterar och älskar mig, och om det då finns ekonomisk möjlighet för mig att vara hemma, så räknar ju jag iskallt med att vi fortfarande ska ha gemensam ekonomi, att vi kan pensionsspara för mig i brist på tjänstepension och att jag närsomhelst kan börja jobba igen om jag skulle vilja. Anledningen till att jag vill vara hemma är inte för att kunna slå dank, utan för att då skulle jag kunna satsa på att odla och laga min egen mat, återanvända och skapa tingen man behöver och inte hela tiden köpa nytt, och jag skulle dessutom kunna hålla lite djur, kanske skaffa hund och definitivt några hönor. För många är det en lika konstig dröm som det är konstigt att vilja vara beroende av någon. När jag hörde Linge prata om relationer på det här sättet blev jag faktiskt lite lättad, kanske jag inte är helt fel ändå?

Mot återbruket!

Sist var jag på Återbruket med Klara, och där i en liten fyndlåda låg denna söta skapelse. Den lilla elefanten (som jag gissar är en äggkopp) praktiskt taget skrek kööööööp mig, och 1 krona fick väl hen väl vara värd. Nu får vi se vad jag fyndar idag när jag smiter dit med My!

Någon som vill ha lite mosaik?

Häromdagen råkade jag knäcka en av mina assietter. Självklart inte jättekul, men jag får väl lov att se det som en möjlighet att syssla med lite mosaik. I en av mina pyssellådor ligger två förpackningar med vita respektive gråa mosaikrutor. Tillsammans med den svarta assietten ska det väl gå att skapa något fint av? Problemet är bara det att jag inte har någon direkt idé på vad det skulle vara. Om det finns någon pysselvänlig själ som har något där hemma som de vill pynta med lite mosaik så skänker jag gärna bort det, i utbyte mot att jag får hjälpa till att pyssla med det, såklart ;-)

Pysselkväll

Hemma hos morbror med familj. Jag och lillebror tog tillfället i akt att pyssla lite. Resultatet blev tre härliga kort.

Jag gjorde oktober plastpås-fri

 Jag köpte faktiskt inte en enda plastpåse under hela oktober månad. Istället har jag alltid burit med mig en "hopfällbar" tygkasse, simpel lösning.

Dessutom investerade jag i en ny väska när jag och Klara var på Återbruket. Den är egen, rymmer typ allt, har själ och kostade bara 20 riksdaler. När jag tittar på den så undrar jag varför inte alla människor handlar begagnat.

Jag menar, hur awesome är det inte att ha en väska där botten är ett helt eget fack. Vad man ska förvara i det bottenfacket vet jag visserligen inte ännu, men ganska coolt är det ändå!