David Shuttricks container

Om inte allt för många timmar påbörjar jag en 18 timmar lång tågresa hem till Uppsala, för på söndag bär det av till Rhodos. Det betyder att det inte blir några blogginlägg på någon vecka nu, hoppas ni står ut och passar på att göra egna tantrevolutioner :D

För att finna inspiration till egna tantrevolutioner kan ni lyssna på den här, skratta åt videon, älska låten och njut av texten. Ha det kult mina vänner!

Tantrevolutionen i kojor

Kojor är verkligen tantrevolution i ett nötskal, eller i alla fall de flesta. Jag tänker på de där, som är gedigna och byggda med kärlek och barnasinne, och som oftast brukar bestå av diverse restmaterial. Såsom grannungarnas koja, snacka om återvinning och kärlek!

Mera paraplyer

Två nya paraplyer i samlingen

Dessa fick jag alltså syn på en helt vanlig dag i Stavanger. Eftersom de vanligaste dagarna i Stavanger består av smärre regnstorm så hade de väl strukit med i det tuffa klimatet. Det var när jag skulle gå och handla, och på väg in i matbutiken ser jag hur de ligger slarvigt slängda ovanpå en helt överfull papperskorg. Instinktivt sträcker jag mig efter dem (ska det bli lapptäcke av paraplyer så ska det), men hejdar mig snabbt då jag inser att jag är på väg att börja rota i sopor mitt i den folktäta fredagsstressen. Nonchalant passerar jag alltså dyrgriparna, och glider världsvant in i affären. Trots stor fokus på handlarlistan i min hand kan jag inte sluta tänka på paraplyerna ovanpå den överfulla papperskorgen, tänk vad mycket tyg de skulle generera.

När jag betalat för mina middagsvaror, styr jag stegen mot utgången igen. Jag ser mig snabbt omkring och tar ett snabbt beslut. Så naturligt jag bara kan lyfter jag upp de trasiga regnskydden när jag går förbi soptunnan, stoppar de barskt under armen och tar med dem hem. Nu är de skalade, och tyget ligger i min resväska, redo att fraktas hem till symaskinen. Jag är nöjd!

En gul container

Men varför måste containern vara låst för? Tänk vad mycket skatter som säkert gömmer sig där...

Virkade babyskramlor

Det var en sådan där härlig dag då min pojkvän plötsligt glimmade till och föreslog att vi skulle virka varsin babyskramla till hans kusinbarn. Glad i hågen lärde jag honom virka, och ganska snabbt var vi igång, men det tog inte så mycket längre tid innan han hade ledsnat lite.
Det slutade med att dagen innan tvillingarnas ettårsdag satt jag och försökte hetsvirka färdigt Tommys skallra (min hade väl legat färdig i någon vecka). Det slutade inte bra, och den andra leksaken blev inte levererad förrän nu för någon vecka sedan (typ tre månader efter födelsedagen), men huvudsaken var att de faktiskt blev färdiga, att vi gjorde det tillsammans och att småflickorna nu har varsin hemmavirkad babyskramla.

Feministfittan

Jag har gått och tänkt ett tag att jag skulle vilja reclaima ordet "feministfitta", sedan insåg jag att feministerna själva förmodligen aldrig har ägt termen. Då bestämde jag mig helt enkelt för att det var dags att ta över det. Feministfitta är ett sådant extremt laddat ord, och har använts som ett starkt skällsord mot brudar, kvinnor, tanter, damer, flickor, kärringar och tjejer som velat ha ett jämställt samhälle. Vissa har kanske blivit kallade det eftersom de har närt lite väl extrema åsikter om att män borde utrotas, men vissa för att de uppenbarligen är så himla motbjudande när de inte orkar raka sina armhålor...

Jag vägrade länge att kalla mig feminist eftersom det har klingat tillräckligt illa i mina öron utan några köns-tilläg. När någon sneglade i mina armhålor och föraktfullt frågade om jag var en sådan där feminist svarade jag stolt nej, jag tycker det är viktigare att kämpa för jämlikhet mellan alla människor och inte bara för jämställdhet mellan män och kvinnor.
Idag kämpar jag för att stolt kunna kalla mig feminist och skita i vad folk får för föreställningar om mig när jag säger det. Tyvärr är det inte så enkelt, för jag gillar verkligen inte den krassa stereotypen kring hur man är, vad man tycker och vad man tänker när man är feminist.
Egentligen har inte mina åsikter om jämlikhet i förhållande till jämställdhet förändrats, men idag så tycker jag dels att det ena inte utesluter det andra, dels att en feminist kan kämpa lite mycket för hbt-personers och funktionshindrades rättigheter som för jämställdhet mellan könen. Jag vill idag kalla mig feminist, för feminism är inte dåligt, och det är för taskigt att det ger folk dåliga associationer när ämnet kommer upp.

Fittor då? Jag tycker det är självutnämnt, eftersom jag tror och hoppas att de flesta jag känner, både män och kvinnor, måste erkänna att fittor, klittor, muttor, musar, vaginor, slidor och snippor (eller vad du nu väljer att kalla det) är helt fantastiska. Att vara en feministfitta ska alltså från och med nu vara en positiv sak för mig, och något jag tänker vara stolt över (försöka i alla fall)!

Hur jag strimlar jeans

Idag är jag ledig, därför sitter jag fortfarande i pyjamas klockan tre på eftermiddagen, det är awesome. Idag har jag återanvänt byxbenen som blev kvar efter Mitt första mission, genom att först strimla dem och sedan virka in dem i brödkorgen av denim som jag jobbar på.

Första gången jag skulle göra jeans-nystan utav gamla byxben sprättade jag upp alla sömmarna, eftersom jag villa ta tillvara på så mycket som möjligt. Efter några timmar av trögt sprättande i de stenhårda sömmarna gav jag upp och bara klippte bort dem istället. Visst så förlorar man lite tyg när man gör så, men man vinner så otroligt mycket tid. Så nu klipper jag alltså direkt ut tyget mellan sömmarna, det blir alltså två rutor av ett byxben.

Har man jeans i stuprörsmodell är de en del tunnare nere i fotändan än uppe på låren. För att slippa att det blir helt brutalt ojämnt så klipper jag ut en lite rakare linje ur tyg-rutorna.

När man sedan strimlar dem finns det två olika sätt du kan göra det på. Antingen så klipper du som ett sicksack-mönster eller som en spiral (mer information om det finns här http://www.billigt-garn.net/virka-med-tygremsor.html), jag föredrar sicksack-mönstret, eftersom jag upplever att det bli färre "hörn" i nystanet då.

Att ta tillvara på gamla paraplyer

När man bor i Stavanger måste man nästan alltid ha ett paraply redo i bakfickan. Sedan måste man ha råd att köpa ett nytt paraply när det gamla snabbt stupar i den storm som norrmännen kallar vind. Inte mindre än fyra paraplyer har gått åt under detta knappa år i väst, och då har jag använt paraplyerna långt mycket längre än vad de egentligen klarat av. Två av dessa paraplyer fick jag inte tid att slänga, och tur var väl det, för vad kan väl vara mer praktiskt än tyget från ett paraply? Möjligheterna flockas kring mig, och det klias i fingrarna på mig, jag vill göra ett lapptäcke av dem. Men för att kunna göra sak av mina tankar behöver jag en symaskin, så paraply-tyget får snällt följa med hem till Sverige innan det får ett nytt liv.

Jag använde mig av en ganska liten sax för att klippa av trådarna som håller tyget fast i paraplyets stänger. Längst ut i spetsarna var det lite svårt att komma åt, så för att spara tid klippte jag bara av tyget. Likadant så uppe i toppen. Tänker att jag bara får skarva lite när jag väl sätter igång på lapptäcket.

Etiketter

 Som ni kanske har märkt så har jag skapat etiketter på bloggen. Det tog emot, eftersom jag först var strängt mot den. Jag tycker många som bloggar missbrukar dessa etiketter till förbannelse genom att ha ungefär 824 stycken, som är i princip likadana, extremt röriga och tar fem minuters scroll (stavas det med c eller k?) att se över.

Men nörden i mig tog över, så nu sitter jag här med dessa förbannade kategorier och lovar mig själv att jag ska hålla de få och överskådliga. För det är klart jag inser att de fyller sin funktion, nu blir det ju en hel del lättare att hitta det man söker, och det får jag väl se som något positivt!

Födelsedagen

Födelsedagen blev fantastisk, för Tommy är fantastisk! En hel helg fylld av en pms:ig flickvän, och ändå fick jag en lyx-frukost serverad på sängen, bestående av mackor med nyskalade räkor, kokt ägg, färsk spenat och majonäs. Till det blev en kopp varmchoklad med vispad grädde, och ett berg av presenter. En av presenterna var en tur ut till blomster-ön Flor og fjaere som ligger 25 minuter bort med båt från Stavanger. Där fick vi en guidad tur bland träd där citronerna hängde stora och gula, palmer med päls, och bedårande änglatrumpeter, allt utomhus i på en ö precis utanför snåla och sura Stavanger, helt fantastiskt!

När turen tog slut, erbjöd sig guiden att ta ett kort på oss mitt i den blommande rabatten.

 

(Det jag älskar allra mest med Tommy, är det jag stör mig allra mest på, och det är det faktum att vi är som natt och dag. Som den gången då vi precis hade träffats och jag över en middag sade till honom: du och jag är ganska olika va? varpå han svarade: nej, det tycker jag inte. Och här har vi alltså två bilder som illustrerar det på sitt egna lilla sätt, då vi verkade besluta oss för att inte titta in i kameran fast på helt olika bilder.)

Sedan var det dags för middag med fiskesuppe till förrätt och buffé till varmrätt. Och till dessert fick jag en födelsedags-specialare

Egentligen borde vi ha ställt Tommys dessert-tallrik bredvid för att ni ska förstå hur stor den där tallriken faktiskt är. Men ivrigt kastade jag i mig nästan hela desserten innan jag kom på att ni kanske ville se vad som stod på den också

Det smakade i alla fall fantastiskt och min födelsedag blev underbar trots stress och pms. Så tack till alla cybervänner för gratulationerna, och till mamma och familjen för chokladen och tidningarna, och så klart tack till världens bästa Tommy!

Födelsedagspresent från jobbet

De på jobbet gav mig en födelsedagspresent. Så nu har jag tårta varje dag!

Att strimla jeans

Idag klippte jag sönder typens jeans. Han har typ fem par jeans som han slutat använda eftersom de tydligen blivit för bleka. Några tänkte jag skänka till fretex, men ett par började jag alltså strimla.
Det tog lite tid att klippa till den ganska tjocka denimen, men nu har jag i alla fall fått ut fyra nystan av byxbenen. Själva överdelen har jag sparat, för där ska det sys i kilar, så en småmullig flickvän också kan klämma sig i dem, och få sig ett par nya shorts... Jag måste bara komma hem till symaskinen hemma i Sverige först...

Sverige

Trots att det var chefen sin födelsedag i dag, gratulerade hon mig med dagen!

Mitt nya, begagnade, soffbord

Finn.no är den norska motsvarigheten på blocket, bara en mil bättre. Jag tror inte det är lika vanligt i Norge att ha med begagnade saker att göra. På finn har de till exempel en hel flik med saker som skänkes bort (snacka om att jag efterlyser det på blocket, men där kommer det aldrig hända eftersom det är så hutlöst dyrt att lägga upp en annons. Mina erfarenheter är dessutom att det är svårt att få saker sålda på blocket). Så i helgen hittade vi ett härligt soffbord på finn som någon prick skänkte bort. Han bodde bara något stenkast från oss, så vi gick faktiskt dit och hämtade det. Nu står den rustika saken och tar upp hela vårt vardagsrum på ett helt underbart sätt Vi var ganska less på ikeas lack-bord som vi tills nu haft som kombinerat soff-och matbord. Tur att vi äntligen har fått en värdig möbel till uppdraget.

Glädjen över bordet förtogs visserligen snabbt av vår hyresvärd som påpekade att vi var tvungna att göra oss av med bordet igen innan vi åker, eftersom inte han skulle palla göra sig av med det. Så bittert! Han lyckades verkligen döda glädjen för oss då, helt plötsligt blev den ett tungt ok på våra axlar som vi inte hade någon aning om hur vi skulle bli av med. Idag kläckte Tommy idén att Fretex kanske skulle vilja ha den. Vi har surfat lite och det verkar som om de kan komma och hämta möbler, så vi håller tummarna för att de hämtar i vårt område bara. Så det känns redan bättre.

Att virka av diskhandskar

Igår fick jag för mig att jag skulle virka bordstabletter av gamla diskhandskar. Jag tänkte att det skulle vara ett bra material eftersom det får lite fäste på bordet, och inte suger åt sig fläckar. Så lagom tills filmen Avatar började på norska kanalen TV2 Sebra började jag strimla några trasiga diskhandskar.

Det dumma var att när jag väl var färdig med det och skulle börja virka, så var det på tok för drygt att virka i gummi. Det gick så trögt, att jag ganska snabbt gav upp, slängde dem och tänkte: att gamla diskhandskar, de kanske är bra till mycket, men när det kommer till handarbete är det inte mycket att hänga i granen inte.

Hjälp med babykoftan, tack!

Jag har kört fast... Det är den där himla bebiskoftan som jag håller på att sticka. På ett sätt är den redan förlorad, för jag har lyckats göra ett fantastiskt osmakligt färgval. Jag är ganska besviken på mig själv, eftersom jag tycker att jag brukar vara duktig på att se resultatet framför mig, och därför kunna välja ganska bra färgkombinationer. Men vad hände här liksom?

Detta ska alltså föreställa ryggen av koftan. Jag tycker botten av rosa och grönt ser himla bra ut, och så tänkte jag typ att jag skulle ha en kontrastfärg så att inte allt blev mjäkigt... men jag vettefan om det blev särskilt bra. Nåväl, jag gidder inte dra upp allting så nu får den bli så. Förhoppningsvis så blir slutresultatet lite bättre än det där som dinglar på mina stickor just nu.

Men så till min nöd. Jag är fast i mönstret och kommer inte vidare. Jag ska börja sticka på skuldrerna och först har mönstret sagt åt mig att maska av 8 maskor, check. Sedan ska jag sticka så jag har 9 maskor på högra pinnen, check. Det är här problemen börjar.

• Nu ska jag vända på arbetet och sätta de resterande maskorna i en maskhållare- betyder det de maskor som liksom är kvar, alltså inte de 9 maskor som jag redan stickat? Jag antar det... För den säger att jag ska sticka var sida för sig.
• Nu ska jag maska av 1 maska i början på stickan och sedan sticka den ut (antar fortfarande att de menar de 9 maskorna, då har jag alltså 8 maskor kvar)
• Sedan ska jag maska av de återstående 8, men jag lyckas bara maska av 7... När jag maskar av ett helt arbete drar jag ju bara tråden genom den sista öglan, men nu då? Ska jag klippa av tråden och dra den igenom? Eller gör man på något annat sätt?
• Och till sist står det att jag ska ta maskorna från maskållaren och maska av de 37 mittersta maskorna. Men jag har 48 maskor. Ska jag alltså sticka typ 5 maskor, maska av 37 och sedan sticka de resterande 6 maskorna vanligt?
• Sedan står det i mönstret att jag sticka som förra sidan men spegelvänt? Vad fan menar de då?

Please help me!

Hey!

Varför har ingen av mina vänner sagt att Marina and the diamonds nya skiva har kommit ut? När kom den liksom? What the hell! Nåja, äntligen upptäckte jag det också, och nu förfestar jag tillsammans med henne samtidigt som jag lägger lite grönsaker i hemmagjord marinad så de får dra lite innan grillkvällen börjar. Fan livet kunde varit sämre nu alltså.

Hade jag lyssnat in mig på de nya låtarna hade jag ju kunnat lägga upp någon ny goding, men nu har jag för dålig pejling så ni får väl klara er med den här gamla godingen:

Maybe it is all a test
Cause I feel like I'm the worst
So I always act like I'm the best

If you are not very careful
Your possessions will possess you
TV taught me how to feel
Now real life has no appeal

Hopp

Idag har varit en bra dag, och jag undrar om det inte har kliats lite i fingrarna... Jag var visserligen på tok för trött för mer att knyta nya makramé-armband när jag kom hem, men jag har tålmodigt stickat vidare på en blivande julklapp. Kanske det är på väg tillbaka?