Jag lämnar Pärlan i lakritsremmen

Nu sitter jag på tåget tillbaka till Leksand. Gårdagens 30-årsfest hemma i Uppsala var helt fantastisk, och jag är så glad att jag fick äran att närvara.

Jag kommer vara framme i Leksand om ungefär en timme, och nu gäller det att fortsätta hålla sig vaken, trots den där sköna segheten dagen efter en festlighet. Eftersom jag precis läste färdigt min bok kommer det nu bli lite svårare att hålla John blund borta.

Boken jag precis läst ut heter "pärlan i lakritsremmen" och jag minns att jag köpte boken för flera år sedan eftersom titeln tilltalade mig något ofantligt. Tyvärr är boken lite intetsägande och handlar egentligen inte om något alls. Den återspeglar en liten tants vardag, och även om den är ganska vackert skriven så ser jag ingen större anledning att låta den behålla en plats i min bokhylla.

Därför kommer jag lämna kvar den här på tåget, med det enkla meddelandet "varsågod" skrivet på försättsbladet. Förhoppningsvis finner någon annan den som kan få ut mer glädje av den än jag lyckades med.

"...vem dömde ut det sentimentala? När fick det fina ordet som betyder känslorik, känsloladdad de fula synonymerna hjärtnupen, gråtmild, joltig, tårdrypande? Avslöjas inte en manlig bedömarröst som inte vågar möta det känslofulla när han själv inte längre tillåts gråta? Känslosnålheten gjorde sentimental till ett föraktfullt fruntimmersord, ett skällsord."

Vad är en tantrevolution?

Det är svårt att säga när min tantrevolution egentligen började. Det kan han varit när jag blev besatt av handarbete, stickning, virkning och självklart annat pyssel. Det kan ha varit när jag såg Uppdrag gransknings inslag om ikeas skövling av urskog. Det kan ha varit när jag började längta efter min 65-årsdag och ett pensionärsliv som en crazy cat lady. Det kan ha varit när jag återupptäckte second hand tack vare norska fretex (som dessutom är duktiga på att återanvända). Det kan ha varit när jag började kalla mig feminist. Det kan ha varit när jag stod och suktade framför en container, men var för rädd för att börja gräva efter alla gömda och glömda skatter.

Men jag vet att projektet verkligen startade och fick ett namn tack vare Kobras hyllning till tanten!

Ett förtydligande av projektet:

Det handlar i grund och botten om återanvändning och kreativitet. Vi lever i ett slit-inte-men-släng-ändå-samhälle där vi fuskar med källsorteringen och borde byta ut långbad mot korta kalla duschar. Personligen är jag extremt dålig på att tänka på hållbar utveckling. Nog för att jag ibland fyndat grejer second hand, gjort servettdecoupage på gamla konservburkar i brist på annat material, röstat grönt, och bakat mitt eget bröd för att det blir billigare så, men någon miljökämpe kan man inte anklaga mig för att vara. Så varför inte förena nytta och nöje med ett nutcase och göra en grej av det? Från och med nu ska nytt komma i andra hand för mig, och andra hand göras nytt och komma i första hand.

Mitt mål är att syssla med detta i ett år, men det finns inga egentliga regler, förutom att ha kul förstås

Projekt tantrevolution, en återvändsgränd

Inspirerad av Ikeas dåliga föredöme, kobras hyllning till tanten, min pappas ständiga vansinnesprojekt och min mammas plötsliga besatthet av tradera och återanvändning presenterar jag härmed Projekt tantrevolution, en återvändsgränd.

Under ett år ska jag försöka återanvända så mycket som jag bara kan. Jag ska göra om, sälja eller byta istället för att slänga och köpa nytt, i så stor mån jag bara kan. Önska mig lycka till!