torsdag 8 november 2012

Kanske jag inte är helt fel ändå?

Just nu tittar jag på Jakten på det perfekta livet och bara njuter. Fyfan vilket bra program! Eftersom dagens avsnitt inte är till enda ännu, så passar jag på att blogga lite om förra veckans program!

Man kan säga att förutsättningen för en relation, det handlar om att våga vara beroende. Utan beroende så uppstår inte en djupare kärleksrelation, och problemet är att vi lär oss redan tidigt i vårt liv att vi ska stå på egna ben. Vi lär oss att vi ska ha eget boende, vi ska naturligtvis ha egen utbildning, vi ska ha egen ekonomi. Och när vi då kommer i situationer där vi liksom i en kärleksrelation ska bli beroende så hamnar det lite i en konflikt, därför att på ena sidan så kanske vi vill vara med vår partner, vi vill vara tillsammans, på andra sidan har vi lärt oss att vi ska klara oss själva. Och det här skapar ibland onödiga konflikter inom oss där vi kanske har svårt att gå in i relationen, vi har en längtan men vi blir ganska passiva. Vi blir avvaktande och skall vi då in i en relation så skall det vara perfekt och då ska det vara såpass perfekt att det går över det här självständiga.


Egil Linge 
Legitimerad psykoterapeut

Detta talade alltså denna Egil Linge om i programmet Jakten på det perfekta livet som hade premiär för en vecka sedan på svt1. Förutom att programmet i sig var riktigt härligt och underhållande så naggade sig detta citat fast i mig. Jag är ganska dålig att stå på egna ben, och jag blir gärna beroende av någon annan, vilket jag upplever att omgivningen har uppfattat som dåliga egenskaper. Ingen har direkt sagt rätt ut att jag är en svag människa, men jag har verkligen känt pressen över att behöva vara stark. Självständig är ett styrkeord idag, och jag som är både feminist och kvinna förväntas verkligen anamma det. Att jag faktiskt skulle kunna överväga att vara en så kallad hemmafru är något jag inte så ofta talar högt om, för jag pallar inte omgivningens reaktioner kring att jag automatiskt skulle bli förtryckt i en sådan relation. Jag förutsätter ju nämligen att om jag träffar någon att bilda familj med så är det tillsammans med en människa som respekterar och älskar mig, och om det då finns ekonomisk möjlighet för mig att vara hemma, så räknar ju jag iskallt med att vi fortfarande ska ha gemensam ekonomi, att vi kan pensionsspara för mig i brist på tjänstepension och att jag närsomhelst kan börja jobba igen om jag skulle vilja. Anledningen till att jag vill vara hemma är inte för att kunna slå dank, utan för att då skulle jag kunna satsa på att odla och laga min egen mat, återanvända och skapa tingen man behöver och inte hela tiden köpa nytt, och jag skulle dessutom kunna hålla lite djur, kanske skaffa hund och definitivt några hönor. För många är det en lika konstig dröm som det är konstigt att vilja vara beroende av någon. När jag hörde Linge prata om relationer på det här sättet blev jag faktiskt lite lättad, kanske jag inte är helt fel ändå?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar