Energimätaren fylls sakta men säkert

Nog är våren i antågande alltid. Energimätaren fylls sakta men säkert och det är förmodligen av den anledningen som jag känner mig så otroligt lätt-uttråkad. I vintras när allt var så otroligt jävla mörkt proppade jag munnen full av choklad och gömde mig under täcket. Bara ansiktet och tv-dosan skymtade fram, rastlös zappandes utan att ögonen egentligen fokuserade på bilden. Ändå kändes vintern som en seger, för den hade kunnat vara så sinnessjukt mycket värre. Jag tror jag gick in i någon form av zombie-mode, men kanske var det därför jag inte kände mig nedstämd, vilket var målet hela tiden. Jag är inte längre rädd för att vara ensam, utan kan se alla saker jag vunnit sedan det senaste förhållandet tog slut. Energimätaren fylls sakta men säkert, och trots att jag är helt slut efter dagens dans-pass på Friskis och Svettis så klättrar jag mentalt på väggarna och undrar vad jag ska syssla med när jag kommit ut ur duschen. Just nu känns livet bra.