13-timmars arbetsdag och sådär himla lycklig!

Idag blev det alltså en 13-timmars arbetsdag, men jag är på tok för glad för att vara trött. Jag har varit så himla frustrerad över min arbetssituation. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor, men hur arbetet varit upplagt för mig har varit riktigt dålig. Någon dag här och en annan där leder mest till att jag trillar mellan stolarna, och faktiskt glöms bort ibland. Det är inget jag vill lägga på någon eller klandra mina medarbetare för, utan det är mina timmars fel. I och med det har jag varit väldigt omotiverad att göra något, både på jobbet och privat. Men så äntligen idag fick jag lite positiva besked, vilket förhoppningsvis leder till lite jobb i höst, och jag kan stanna i min älskade hemstad och göra allt det där andra som jag också drömmer om. Folkhögskolorna kan vänta. Så himla, himla lycklig.