Pallade äpplen

Av pallade äpplen gör jag mig en äppelpaj som sedan ska avnjutas framför tv:n. Jag hade en vision om att jag skulle få igång bakar-nerverna i nya lägenheten, och nog gick de igång alltid. Om jag om några månader rullar fram vet ni varför.

Strimlar tyg

Lite sådär halvsliten, men alltid lika full av drömmar, låter jag Ernst Kirchsteiger mala på i bakgrunden medan jag metodiskt klipper auktionstyg i strimlor. Strimlorna ska virkas samman till en korg där garnerna ska förvaras. På ett sätt känner jag mig bara en gungstol från att bli den ultimata katt-tanten, men jag vet inte om en gungstol riktigt platsar i mitt liv just nu. Inte för att det direkt gör något, det är väl kanske lite tidigt att uppnå det perfekta stadiet vid 25-års ålder. Det kommer förr eller senare.

Och det regnade...

Vilken total fröjd att vakna och upptäcka att regnet metodiskt smattrar mot asfalten. Att öppna balkongdörren och känna den svala luften göra sitt intrång i lägenheten, och hej för första gången på flera dagar går det att andas fritt.

Invirad i en filt kurar jag ihop i en av balkongstolarna, beskådar maskrosbladen jag ska plocka till middag senare. Jag har aldrig ätit ogräs tidigare, så det ska bli spännande.

Katterna vankar lite nervöst in och ut ur lägenheten, vad hände med den 50 grader varma solplatsen de stekt i hela sommaren?

Och på parkeringsplanen utanför vårt hus ligger en ensam barncykel kvar.

Kanske du vill göra om ditt eget vardagsrum?

Och med tanke på gårdagens inlägg. Vill du också inreda ett rum med begagnade saker, var med och tävla med Erikshjälpen och vinn en remake av ett rum på 1300 kronor. Det kanske inte låter som så mycket pengar, men hej, det är ju hela mitt vardagsrum gånger två. Eller ja, när jag tänker efter är det faktiskt typ hela min lägenhet. I de begagnades värld är 1300 kronor väldigt mycket. Så klicka in er här och motivera varför just du ska vinna!

(Sista ansökningsdag är 15/8)

Vårt nya, begagnade vardagsrum

Trots att jag fortfarande har semester så hittar jag mig ingen tid att blogga. Jag har ju en hel lägenhet som måste inredas och piffas i ordning. Det är långt ifrån helt klart, men så får en räkna med att det blir när en inreder med begagnade saker. Dock är väl vardagsrummet i princip färdigt, alla möbler är begagnade och jag är så nöjd! Det enda som vi inte köpt nu till vardagsrummet var tv-bänken utan valde att behålla min gamla. Möblerna till vardagsrummet kostade totalt 600 kr, alltså 300 pix vardera, klart överkomligt tycker jag. Nedan kommer en redovisning av vad jag köpt var och hur mycket det kostade.

Två bruna fåtöljer, 90 kr styck - Helping hand

Blå plysch-soffa, 100 kr - Återbruket
Soffbord i teak med liten utdragsskiva i ena sidan, 30 kr - auktion

Bokhylla i två sektioner, 90 kr - Erikshjälpen
(Den här bokhyllan kom egentligen i tre sektioner men den tredje delen monterades aldrig ihop, utan underdelen står bredvid soffan (kan skymtas på övre bilden) och överdelen i form av att vitrinskåp står just nu i sovrummet, men kommer kanske säljas av sen, vet inte riktigt ännu).

Halva priset på damkläder på Myrorna

Katterna

Jag har kanske inte varit helt tydlig med att jag nu efter flytten har fått hem mina älskade katter. En ragdoll vid namn Cuzco (hane) och en ragdoll-norskskogkatt-blandning vid namn Ernest (hona). De har alltid varit innekatter, men nu när vi har fått balkong går de ut på den, och fullkomligt älskar det. Så jag fick en idé att jag skulle sy de en liten kattbädd åt dem att ha på balkongen. Jag plockade fram en gammal gardin som jag fått i en bunt på auktion, och det var en omedelbar hit. Katterna nosade som besatta och satte sig direkt och myste på det.

Perfekt tänkte jag, och började klippa i det blommiga tyget, snett. Inte bara lite snett utan typ en hel decimeter snett, så hela kudden blev ju brutalt mycket mindre än vad jag tänkt (och frågan är om min stora ragdoll ens skulle få plats på den). Dessutom så dög ju självklart inte tyget längre när det väl var bearbetat. Katterna har nosat lite på bädden, och Cuzco har lagt sig BREDVID den, men större intresse än så har inte visats. Nåväl homemade och återbrukade gardiner, lite tantrevolution är det allt i alla fall.

Bokrea på Återbruket

Så böcker kostar bara 5 kr/st där veckan ut.

Ensam hemma

Jag är helt ensam hemma, bara katterna håller mig sällskap. Det börjar redan mörkna på lite utanför fönstret, men än är det långt till hösten. Då hoppas jag kunna ta en sista minuten för några sista dagar i solen, förbereda mig inför vintern. Till dess håller jag balkongdörren öppen om dagarna och låter solkatterna lapa lite strålar.

Och när kvällen kommer tänder jag min bortglömda begagnade lampa, som återfanns i mitt källarförråd under flytten. Den köptes för några kronor i en tid när loppisar luktade instängt och vi som redan var intresserade kallades nedlåtande för "UFF". Min mamma tyckte inte jag var klok, men än idag så himla många år senare tycker jag fortfarande den är helt fantastiskt söt.

Semester

Som ni kanske märker så försöker jag dra igång bloggen igen. Jag har ju tagit pauser i tid och otid. Det tar ju faktiskt sin lilla stund att hålla på med bloggen, och den här våren har jag haft fullt upp med massa annat, bland annat må förbannat bra och det har känts dumt att ändra på.

Men nu när flytten äntligen blivit av och jag har dryga 70 kvadratmeter att fylla ut tror jag nog att det kommer klia lite för mycket i mina loppisfingrar, och att det förmodligen leder till en mer aktiv blogg. Just nu är det semester och det gör ju också att jag har en del extratid, för jag har egentligen ingenting inplanerat. Idag har jag haft besök, och inflyttningspresenter fick jag allt, kökshanddukar och böcker. Den, för bloggen mest intressanta boken, är Nyfixat-57 projekt för dig som gillar återbruk. Ur den kommer det säkert komma projekt som jag publicerar här med tiden.

Igår var jag på bakluckeloppis, det resulterade i fyra stycken Uppsala-Ekeby-tallrikar. De kommer ur serien Elsie och jag fick de för ynka 10 kronor styck (dock var en av dem lite kantstött). Nu ska nämligen porslinet bytas ut till blåvita historier, ty på partnerns begäran har vi köpt mörkblå glas. 5 vardagsglas direkt från 90-talet, mörkt blå, ojämna och med massa luftbubblor i, och så 7 stycken finglas. Även dessa mörkblå, och med en liten fot. Dock tror vi att dessa glas är av kristall, eftersom de sjunger vackert i hela lägenheten när vi diskar dem. Alla dessa glas fick vi ge 70 kronor för på auktion, ett helt okej pris i alla fall!

Imorgon ska vi hänga på låset till Erikshjälpen, och jag hoppas på att fynda lite möbler att fylla ut lägenheten med.

Men just nu tänkte jag luta mig tillbaka, titta på Superspararna på kanal 5 som börjar nu 20.00 och avnjuta semestermiddagen bestående av filmjölk och hemmagjord müsli.

Uppsala-Ekeby Elsie

Dyrbarare än guld

Regn och en rastlös morgon resulterade i en skattjakt i skogen. Med håret fasttrasslat i grenar och en blandning av svett- och regndroppar i pannan har jag kravlat omkring i snår och plockat både smultron och hallon. Dyrgripar som nu ligger och väntar på att kokas till sås som ska avnjutas med glass framför Julie och Julia som går klockan 21.00 på trean ikväll.

Livet kunde klart vara sämre!

En askkopp

Mitt första lägenhetspyssel blev en askkopp till min pojkvän, som precis bestämde sig för att sluta röka... Hur gick det till ;)

Bestick, bestick, bestick!

Nu får allt fokus äntligen vara bara på nya lägenheten, ty den gamla lyan är färdigstädad nu. Det firade jag med att putsa upp lite nysilverbestick. Superenkelt, bara koka upp 1 liter vatten, hälla det i en aluminium-form och tillsätta två skedar bakpulver. Du kan praktiskt taget se hur de mörka fläckarna försvinner.

Dessa bestick låg i en stor blandlåda som jag ropade in för sammanlagt 30 kronor på auktion. De två skedarna med rosor längst ner tänkte jag behålla, de andra tänkte jag faktiskt försöka sälja (jag har redan tjänat in 20 kronor på en stor omgång bestick i rostfritt som jag sålde på citiboard, så det behövs inte mycket för att det ska gå på ett ut)

Ty i den där lådan var det dessa dyrgripar jag var ute efter:

Plus att jag fick ett gäng av dessa som är mer till vardagsbruk:

Mässing och guldimitationer är lite min nya kärlek som ni kanske förstår ;)

Nya lägenheten!

Sakteliga håller ett hem på att ta form i nya lägenheten. Med en mängd prylar och nästan inga möbler har det varit ett smärre kaos här, men efter frenetiskt citiboard-letande, second hand-skummande och auktionsnärvarande har vi lyckats få tag på en bra grund att bygga vidare hemmet på (och billigt som satan blev det).

Nu är det väl i princip bara att flyttstäda den gamla skokartongen sedan börjar allt roligt, småfix och finputsning.

Jag har redan en rad pysselprojekt jag ska sätta klorna i. Bland annat ska jag virka en korg till mina garner, lägga pärlplattor att ha till glasunderlägg och måla mig en tavla med tavelfärg att sätta i hallen. Perfekt inför semestern som börjar nu!

Att göra något som en tjej

Jag kan inte säga exakt när det började. För det var inte så att jag helt plötsligt vaknade upp en dag och kände att jag gått från hundra till noll. Nej det här att tjejer är lite sämre indoktrineras vi i redan från dag ett.

Inte så att jag tror att majoriteten av oss anser att tjejer är sämre bara för att de är tjejer. För såpass långt har vi ändå kommit i vårt långsmala land. Jag tror inte det är många som på allvar skulle säga att en person med snippa är lite sämre än en person med snopp. Det som då skapar de hetsiga diskussionerna kring jämställdhet är nog att båda parterna känner sig missförstådda.

Jag vet att när min pappa sa till mig "att den där personen spelar trummor som en tjej", så menade inte han att tjejer är sämre än killar. Han förklarade till och med att en "tjejtrummis" inte egentligen har något med kön att göra, för en kille kunde lika gärna vara en "tjejtrummis" som en tjej. En "tjejtrummis" var helt enkelt en dålig trummis, och det hade inget med kön att göra.
Hade min pappa vetat att det skulle leda till att jag så småningom slutade spela musik på grund av att jag inte ville prestera som en tjej, så vet jag att han aldrig hade sagt det. För där och då, när han sa det till mig, visste han inte vilken press han la på mig, och hur skulle han kunna veta det? Jag visste det ju inte ens själv, jag visste bara att jag aldrig skulle bli en "tjejtrummis" (och när jag inte visste om jag kunde uppnå det målet slutade jag spela trummor istället, och så småningom musik överlag).

Precis på samma sätt som min pappa lärde mig att inte kasta som en tjej. Han försökte lära mig hur jag skulle kasta överhandskast. Hur armen skulle sluta rakt med handen framåt, inte nedböjd sådär som så många tjejer kastade. Med den största omtanken ville han inte att någon skulle kunna anklaga hans dotter för att kasta som en tjej. Tyvärr hjälpte det inte mig, och med varje år som gick blev jag mer och mer passiv på idrotten i skolan. Den där svåra balansgången, minns ni den? Den där att antingen vara med, vara skitdålig och göra saker "som en tjej" eller att passivt stå bredvid , glömma gympakläderna, och anklagas för att vara en nonchalant fjortis.

Hoppas ni förstår att faren min är ett exempel, för tyvärr är det så att jag känt pressen från precis alla håll och kanter. Från såväl kvinnor som män, barn som vuxna.

Jag tror att vi måste skapa förståelse för varandra. Vi måste förstå att vissa av kommentarerna som fälls inte har något ont uppsåt, precis lika mycket som vi måste förstå att även om det inte fanns något uns av ondska i kommentaren så kan den göra så mycket skada. Om alla bara tar ett djupt andetag, byter ut hat mot kärlek och lyfter blicken lite så ska vi väl kunna göra något åt detta?

Fjärilar i magen

Alldeles nyss slog det mig att detta kan vara min sista natt i min lägenhet. Kanske den sista natten i mitt liv i den här slitna sunkiga bäddsoffa som håller på att rasa sönder. Om saker går sig väl kommer jag aldrig bo här igen, i den här lägenheten som jag älskar att hata, eller hata att älska? (Jag har inte riktigt bestämt mig om vilket än). Så mycket fjärilar i magen, så spänd inför den nya lägenheten imorgon, och lite vemodig över att lämna denna skokartong som varit en så viktig del i mitt liv, samtidigt som den drivit mig till vansinne både en och två gånger, framförallt på grund av sin lilla storlek.

Vet ni vänner, imorgon avfyras startskottet, och detta är min första flytt i livet som jag är riktigt nervös inför. Var inte ens så nervös när jag flyttade utanför Sveriges gränser. Är nervositeten ett bra eller dåligt tecken? Bara framtiden kan utvisa...

Väntar

Jag sitter hemma och väntar. Väntar på att maten ska bil klar, väntar på att någon form av ork ska återvända, men framförallt väntar jag på den annalkande flytten. Om ungefär en vecka flyttar nämligen jag och min partner ihop, och jag får äntligen lämna min lilla 20 kvadratare för en 2:a med balkong på med en yta på som är mer än tre gånger så stor. Hoppas lite på att det katastrofalt långa blogg-uppehållet hävs när flytten är genomförd.

Plåtslöjd

Idag är det en månad kvar tills jag fyller 25, och idag upptäckte jag att hemslöjdens förlag har gett ut en bok om plåtslöjd. Kan ni tänka er vilket bra sammanträffande ;) Påbörjad önskelista, check.

Den första väskan

Eller snarare den första tygkassen. En gammal blodomloppet-t-shirt blev till en enkel liten tygkasse. Den är långt ifrån perfekt, och jag misstänker att nära och kära kommer bli överösta av halvdana tygkassar tills jag fått lite snits på saker och ting och kanske kan börja sälja några. För jag tror på John Deweys pedagogik och att jag absolut kommer lära genom att göra. Detta är ju bara det första lilla stapplande steget. 

Inspiration från jobbet!

Igår hade jag en sådan där fantastisk dag på jobbet. I och med det fina vädret var de flesta barnen ute, vilket gjorde att en kunde ge de som var inne lite extra uppmärksamhet. Till exempel kunde jag vara ett helhjärtat stöd åt en tjej som ville sy sig en väska, ett projekt hon både genomförde helt och som hon dessutom blev otroligt nöjd över efteråt. Inspirerad av henne började jag knåpa på en egen liten tygkasse sydd av ett gammalt örngott, något som fick mina tankar att fladdra iväg. En liten väskmakeria hemmavid kanske inte vore så dumt. Att använda sig av gamla textilier för att sy nya tygkassar är ju faktiskt inte särskilt svårt samtidigt som det faktiskt är himla användbart. Nej, det tror jag skulle kunna vara något faktiskt!

När jag i alla mina tankar gick hem från jobbet fick jag syn på en koja som några av våra ungar hade gjort och jag blev kär. Dessa barn är alltså i 10-års åldern och har ändå lyckats fläta taket helt själva, och har dessutom satt några tulpanlökar precis bredvid. Dessa är uppstöttade med små egengjorda blompinnar.
Denna syn ger mig en så öm och varm känsla i hjärtat att mitt ansikte nästan klyvs av mitt leende. Tantrevolution älskar kojor!