Igår hade jag en sådan där fantastisk dag på jobbet. I och med det fina vädret var de flesta barnen ute, vilket gjorde att en kunde ge de som var inne lite extra uppmärksamhet. Till exempel kunde jag vara ett helhjärtat stöd åt en tjej som ville sy sig en väska, ett projekt hon både genomförde helt och som hon dessutom blev otroligt nöjd över efteråt. Inspirerad av henne började jag knåpa på en egen liten tygkasse sydd av ett gammalt örngott, något som fick mina tankar att fladdra iväg. En liten väskmakeria hemmavid kanske inte vore så dumt. Att använda sig av gamla textilier för att sy nya tygkassar är ju faktiskt inte särskilt svårt samtidigt som det faktiskt är himla användbart. Nej, det tror jag skulle kunna vara något faktiskt!
När jag i alla mina tankar gick hem från jobbet fick jag syn på en koja som några av våra ungar hade gjort och jag blev kär. Dessa barn är alltså i 10-års åldern och har ändå lyckats fläta taket helt själva, och har dessutom satt några tulpanlökar precis bredvid. Dessa är uppstöttade med små egengjorda blompinnar.
Denna syn ger mig en så öm och varm känsla i hjärtat att mitt ansikte nästan klyvs av mitt leende. Tantrevolution älskar kojor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar