Att göra något som en tjej

Jag kan inte säga exakt när det började. För det var inte så att jag helt plötsligt vaknade upp en dag och kände att jag gått från hundra till noll. Nej det här att tjejer är lite sämre indoktrineras vi i redan från dag ett.

Inte så att jag tror att majoriteten av oss anser att tjejer är sämre bara för att de är tjejer. För såpass långt har vi ändå kommit i vårt långsmala land. Jag tror inte det är många som på allvar skulle säga att en person med snippa är lite sämre än en person med snopp. Det som då skapar de hetsiga diskussionerna kring jämställdhet är nog att båda parterna känner sig missförstådda.

Jag vet att när min pappa sa till mig "att den där personen spelar trummor som en tjej", så menade inte han att tjejer är sämre än killar. Han förklarade till och med att en "tjejtrummis" inte egentligen har något med kön att göra, för en kille kunde lika gärna vara en "tjejtrummis" som en tjej. En "tjejtrummis" var helt enkelt en dålig trummis, och det hade inget med kön att göra.
Hade min pappa vetat att det skulle leda till att jag så småningom slutade spela musik på grund av att jag inte ville prestera som en tjej, så vet jag att han aldrig hade sagt det. För där och då, när han sa det till mig, visste han inte vilken press han la på mig, och hur skulle han kunna veta det? Jag visste det ju inte ens själv, jag visste bara att jag aldrig skulle bli en "tjejtrummis" (och när jag inte visste om jag kunde uppnå det målet slutade jag spela trummor istället, och så småningom musik överlag).

Precis på samma sätt som min pappa lärde mig att inte kasta som en tjej. Han försökte lära mig hur jag skulle kasta överhandskast. Hur armen skulle sluta rakt med handen framåt, inte nedböjd sådär som så många tjejer kastade. Med den största omtanken ville han inte att någon skulle kunna anklaga hans dotter för att kasta som en tjej. Tyvärr hjälpte det inte mig, och med varje år som gick blev jag mer och mer passiv på idrotten i skolan. Den där svåra balansgången, minns ni den? Den där att antingen vara med, vara skitdålig och göra saker "som en tjej" eller att passivt stå bredvid , glömma gympakläderna, och anklagas för att vara en nonchalant fjortis.

Hoppas ni förstår att faren min är ett exempel, för tyvärr är det så att jag känt pressen från precis alla håll och kanter. Från såväl kvinnor som män, barn som vuxna.

Jag tror att vi måste skapa förståelse för varandra. Vi måste förstå att vissa av kommentarerna som fälls inte har något ont uppsåt, precis lika mycket som vi måste förstå att även om det inte fanns något uns av ondska i kommentaren så kan den göra så mycket skada. Om alla bara tar ett djupt andetag, byter ut hat mot kärlek och lyfter blicken lite så ska vi väl kunna göra något åt detta?