Samtalade med en kollega. Han hade varit på krogen med några polare i fredags, stack hem ganska tidigt, ringde sina polare på söndagen och då var de i Amsterdam. Vi trillade in på spontanitet, och han undrade om inte jag var spontan, och vad ska jag svara på det? Jo i höstas åkte jag faktiskt tillbaka till Stavanger på "tjänsteresa" med lite mindre än en veckas varsel... nej, jag kände mig inte helt kvalificerad. Han då? Nej alltså inte på det sättet, men hamnade i Milano några dagar efter att en galen idé kläcktes. Jaså? Det var ju...ehm... spontant... Himla tur att jag lyckats bygga upp någon form av självkänsla, annars hade en sådan konversation lätt fått mig att känna mig som en helt värdelös människa. Framsteg Cinnika, Milano kan ju ta sig i dalen.
När du dansar tätt intill mig känner jag att jag vill
bara oh, oh, och jag gillar din vibe
Ni skulle bara veta hur mycket jag längtar till sommaren. Förra sommaren stod jag kärlekskrank i detta publikhav med ett par spinkiga armar om min axlar. Tiden får utvisa huruvida jag besöker Urkult i år eller inte. Var sak har sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar