Radiotystnad och accepterande

Ibland känner man för att vara tyst. Det är visserligen en känsla jag inte bär så himla ofta, men nu smög den sig på. Helt plötsligt kände jag en prestation i att skriva här, och att jag mest krystade fram något för att jag kände mig tvungen. När jag insåg det beslutade jag mig för en liten paus, så får vi se nu om det hittat tillbaka någon skrivarglädje. Sitter och lurar på om jag ska göra något make-over-liknande här på bloggen för att skapa lite ny positiv energi. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Om vägen till lycka och välbefinnande är ett stort pussel som måste läggas, så finns det en pusselbit som jag hela tiden saknat. Den pusselbiten heter accepterande, och jag tror att jag just nu är i en fas där jag håller på att hitta det saknade stycket. Det är inte lätt, men en måste verkligen lära sig att acceptera hur verkligheten ser ut. Som tur är känns livet mycket lättare när det är accepterat. Jag beslutar mig för att göra "accpeterande" till mitt styrkeord under februari månad. Förhoppningsvis hjälper det mig att hantera negativa tankar och känslor, och kanske omvända dem till något positivt istället.