100 saker jag gillar med mig själv

Varenda tyst sekund i min tillvaro tappar jag taget om mina tankar. Hoppas min omgivning ska fylla min tomhet med meningslösa ord. Prata på, prata på, prata på, stanna aldrig upp. Att en saknad kan ta upp så mycket av hela ens väsen.

Igår hängde jag upp ett papper ur min scrapbooking-låda på väggen ovanför sängen. Detta papper ska jag fylla med komplimanger åt mig själv. Och när det är fyllt ska jag fylla ett till. Ända tills jag har kommit på 100 saker som jag gillar med mig själv. Jag har satt det som ett delmål innan jag kan ringa det efterlängtade samtalet. Ensamheten är vidrig men det är en stark drivkraft. På ungefär 24 timmar har jag ändå skrivit ned 29 saker. Det är mer än en sak i timmen om man slår ut det. Det är jag fan stolt över!

Min första nedskrivna positiva egenskap <3

Jag klär av mig naken!

Idag har jag tagit ett beslut. Jag kan inte riktigt benämna beslutet, för än vet jag inte vad det egentligen har lett till. Nu gäller det att samla energi och vilja, krångla av sig offerkoftan, vända alla rädslor och tysta rösterna i huvudet. Jag klär av mig naken. Efter en kort analys inser jag, styrkan ligger där. Var var jag för två år sedan när jag trodde att mitt liv skulle ta slut? Det är faktiskt inte dumt att börja räkna där, där mitt första riktiga förhållande tog slut. För det var faktiskt där det började, min utveckling, även om den stora förändringen kom när jag träffade mitt livs största kärlek. Jag klarade av att skriva ner 8 punkter på bara några minuter över saker som jag lyckats förändra hos mig själv för att kunna må bättre. Att komma 8 steg fram i livet hade jag aldrig klarat utan honom, men nu måste jag fortsätta färden ensam ett tag. Här är jag.

Att kunna vara en tant i revolution har hjälpt mig mycket i min egen styrka. Här har jag skapat något som jag själv gillar och är inspirerad av, och det jag gör här gör jag för mig själv och ingen annan! Det har fått mig att växa, och jag har bestämt mig för att fortsätta växa här. Här står jag naken för dig.

Idag skapar jag en ny kategori på bloggen, den heter självkänsla, och där ska jag dokumentera min resa mot välmående. Jag säger vis är den kvinna som överlever. Ingenting kommer försvinna härifrån mitt krypin, det kommer bara ge en till vinkel och dimension. Det kommer vidga tantrevolutionen och det ser jag fram emot!

En dag som denna har jag hittat min styrka hos Eva Dahlgren

Dags att rädda dagen med en mysig hemmakväll

Idag har jag haft en mensig, trött och frusen dag. Inte direkt någon höjdare. Tröstar mig själv med en stor nachostallrik, med bla hemmagjord guacamole. Snart börjar kryddigt med Camilla Plum, ett tyvärr inte lika bra matlagningsprogram som Mad der holder, men som jag älskar ändå. Man bara måste dyrka denna danska dam, och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att spendera min fredagskväll. Skulle min fredagskväll ändå, mot förmodan, haverera så har jag en lite tillflyktsort i frysen i form av en förpackning med Ben and Jerrys. En välbehövd present av min underbara pojkvän!

Att bita sig i svansen i jämställdhetsträsket

Jag har tänkt lite på en sak, hur vet jag om jag irriterar mig på en tjej för att hon är irriterande, eller om jag undermedvetet irriterar mig på henne för att hon tar för mycket plats?

När jag fortfarande var lärarstudent hade jag vfu (=praktik) i en klass där det fanns en flicka som var väldigt krävande. Hon pratade hela tiden under lektionerna, hon var allmänt dryg mot sina klasskompisar, krävde mycket uppmärksamhet och var faktiskt lite kaxig. Jag tyckte faktiskt att hon var en pain in the ass. Jag minns att jag pratade lite med min mentor om det, och han sade något i stil med att det var lätt att behandla henne annorlunda för att hon var tjej (förmodligen var det väl det enda vettiga han sa också). Tyvärr tog jag inte riktigt till mig det han sa då, eftersom jag tänkte att jag självklart inte skulle göra skillnad för att hon var tjej.

Sedan har jag inte tänkt på det något mera, förrän jag stötte på en liknande situation. En flicka ville lära sig en sak men hade extremt kort tålamod, gnällde och krävde en massa uppmärksamhet. Trots att hon drev mig till smärre vansinne började jag fundera över om jag hade blivit lika irriterad över det om hon hade varit pojke. Det svaret blev visserligen "JA", men följdfrågan blev då, hade jag accepterat en pojkes beteende på ett annat sätt än vad jag accepterade hennes beteende?

Om jag ser till att saken hon ville lära sig är en traditionellt väldigt kvinnlig sak, så börjar jag faktiskt ifrågasätta mig själv. Undrar om inte jag haft lite större överseende (även om jag hade blivit lika frutstrerad) om en pojke hade velat lära sig än nu då det var en flicka. Kanske hade mitt mål om att göra sysslan mer könsneutral lett till att jag tvingat fram lite mer tålamod med en pojke än vad jag faktiskt gjorde med denna flicka?


Så på senaste har jag tänkt lite på vad min mentor sa till mig, och försöker sätta den eleven i ett annat perspektiv. Kan det vara så att jag även behandlat den eleven annorlunda om hon hade varit en han?

Det läskiga är att jag faktiskt inte vet själv...

Höstmarknad på Vaksalatorg

Idag var jag på höstmarknad på Vaksalatorg. Total besvikelse. Lite naivt så tänker ju jag att det ska vara något härligt och genuint där olika hantverkare åker land och rika runt för att kunna sprida sina prylar, men ikke. Varannan knall är ju densamma, plastpåsar, plånböcker, fula t-shirts, strumpor, karameller, varvas liksom. Det närmaste hantverk man kommer är dukar virkade i maskin hemma hos någon tant och sylt som ändå är så massproducerat att man köper den i plastburkar designat med företagets egna namn och bilder på grönskande skog, inte riktigt så genuint som jag önskar. Nej usch och fy så himla tråkigt! Fem tummar ner för det!

Made by me

Psst, ni har väl inte missat ett det nya numret av MbyM har kommit ut?

Just nu håller jag på med en oversized kofta, med en massa restgarner i mohair (men jag misstänker att koftan är så överstor att jag förmodligen kommer behöva köpa mer garn än vad min personliga gömma erbjuder). Mönstret är självklart från den här tidningen. Just love it!

Morotsmarmelad

Och jodå, trots lite baksmälla så tog jag mig för att koka lite morotsmarmelad också. Jag smaksatte den, som sagt, med citron. Jag älskar verkligen att hålla på med citroner, inte för att jag alltid får lite klåda på händerna, utan för att det luktar så himla fantastiskt!

 

Jag har tyvärr inte hunnit smaka på den än och osten är slut, så det blir nog inga marmeladmackor till frukost imorgon. Men jag tror nog den blev god!

Rabarbernarnelad och blåbärssylt

Igår kokade jag mig lite rabarbermarmelad. Tanken var väl att göra morotsmarmelad också, men det får jag göra imorgon.

Att sommaren gick mig lite förbi har resulterat i att jag bara har lingonsylt i kylen. Det har känts tråkigt eftersom jag inte velat köpa från någon affär, men så hamnade jag och My på Vaksalatorg idag, och dör var det ett äldre par från Örsundsbro som sålde hemmagjord blåbärssylt. Perfekt tänkte jag och köpte en burk som det tidigare varit inlagda rödbetor i, men som nu var fylld med härlig blåbärssylt. Den får räcka till nästa bärsäsong!

En brödlåda och tankar på att göra marmelad

När jag kom hem från Norge kom brödlådan, som jag pimpade för några år sedan, upp ur en ouppackad flyttkartong. På den står det några citroner som jag tänkte smaksätta lite morotsmarmelad med. Förhoppningsvis får jag tid imorgon till att koka både den och lite rabarbermarmelad. Om någon känner sig sugen, så skänker jag gärna bort lite marmelad i utbyte mot tomma glasburkar.

Lapptäcksteknik

För några år sedan fick jag för mig att jag skulle sy ett lapptäcke, och började klippa ur bitar. I början var jag väldigt noggrann men efter ett tag började jag slarva lite, och storlekarna på lapparna blev lite olika. Efter många om och men, gav jag upp eftersom jag visste att det aldrig skulle bli klart (kom dessutom på att det var ganska osmart att göra rutor på en kvadratdecimeter, istället för rutor på 25x25 för att få ett lite mindre arbete).

Så i helgen fick jag sy-känsla, och tog fram några av de gamla lapparna och sydde ihop dem.

Så nu har jag ett litet stycke tyg sydd i lappteknik, som jag inte har någon himla aning om vad jag ska göra med... Så kan det gå!

Sticka och skicka lappetøffler

Erikshjälpen har just nu en insamling som heter sticka och skicka, som går ut på att försöka hjälpa till med att minska mödra- och barnadödligheten. Detta genom att sticka babykläder som den nyfödda bebisen får från sjukhuset, såvitt jag förstått ska det fungera lite som en morot för mammorna att verkligen ta sig till sjukhusen så att de kan få en säkrare förlossning. En idé som jag nappade på direkt, när jag blev tipsad om den!

Det första jag gjorde var att presentera det för mina pysslingar, men när ungefär 24 timmar hade gått och jag fortfarande inte hade fått någon respons tog mitt tålamod slut. Istället gick jag till min chef på fritidskubben som nappade på förslaget direkt, så från och med fredag, ska vi försöka dra igång alla som vill på klubben att hjälpas åt att sticka 10 st små bebistofflor. Under arbetsdagen idag har jag alltså förberett lite inför fredag, och försökt så lite frön hos några av barnen, de flesta blev taggade och ville sätta igång direkt, så det bådar gott!

Just nu har jag alltså provstickat en mini-toffla (det tog bara någon timme att göra det) så den ska bara tovas för att jag ska kunna veta hur stort  (eller litet) vi ska sticka sedan!

Tanken är att vi ska sticka det som på norska kallas lappetøffler, då dessa tofflor helt består av rutor. På så sätt kan nästan vem som helst vara med, genom att sticka en liten ruta. Jag är supertaggad

Jag får inte till någon bra bild på de små tofflorna jag har framför mig nu, men för att ni ska få en hum om hur de ser ut så kan ni få se ett par i lite större storlek som jag gjorde till en kompis i födelsedagspresent (stenen är en fin hemmagjord gåva från en annan vän)

Idag är det den första dagen av 31 utan plastpåsar

Självklart ska tantrevolutionisten vara med i projektet: Gör oktober plastpåsefritt! Vilket innebär att jag inte ska köpa någon endaste futten liten plastpåse under hela denna månaden!

Brev från farmor

Häromdagen damp det ned ett kuvert från farmor i min brevlåda. I kuvertet låg dessa! Helt enkelt kult!

Ett knutet halsband

I torsdagskväll när jag satt och kollade på TV fick jag ett otroligt sug efter att göra ett smycke. Självklart har jag ett litet förråd, men det är faktiskt ganska begränsat. Nåväl, jag lyckades knyta ihop ett halsband till sist.

Vas av en glödlampa

Idag har jag rensat ur mina pyssel-lådor och säljer det jag inte vill ha kvar på tradera. Sök upp Tantrevolution på tradera och se efter :)

Så istället för att visa eget pyssel visar jag idag ett underbart tantrevolutionistiskt pyssel gjort av min kollega Nancy:

En glödlampa förvandlades till vas!

Love it!

Facebook-gruppen Pysslingar

Igår startade jag en facebook-grupp. Jag börjar tycka att det är lite tråkigt att hela tiden sitta som en annan rugguggla och pyssla för mig själv. Därför tänkte jag försöka få igång den där gruppen, och förhoppningsvis kunna börja pyssla tillsammans med vänner, bekanta, nära och kära. Gruppen är öppen för alla att gå med i, så det är bara att joina!

Nu ska vi pyssla för allt vad tygen håller!

Virkade vantar

Förberedelserna inför hösten har börjat, och jag har precis blivit färdig med mina vantar.

Att börja virka vantar var lite av en spontangrej, jag var inte riktigt säker på om jag hade några vantar liggandes någonstans och tänkte att jag lika gärna kunde göra ett par. De är visserligen inte helt färdiga, trådarna måste fortfarande fästas, men jag är inte jättemotiverad, eftersom jag faktiskt inte är 100 % nöjd med dem. Jag tyckte färgerna blev ganska gräsliga och lite väl brokiga. Förhoppningsvis kommer jag på något bra sätt att lösa det på, kanske pimpa om dem lite, men det får vi se! 

Det blå garnet är bomullsgarn som jag köpt begagnat, nu kan jag inte minnas om det var från fretex, eller om det var på en auktion i Österbybruk... Det brun-gula har jag virkat med två trådar från olika nystan (för att komma upp i samma tjocklek som det blå) Mönstret jag använde mig av finns gratis här.

Kanske dags att virka en mössa?

Alldeles nyss satte jag mig ner och började sticka på en sjal. Inte så mycket för att jag behöver en sjal, utan för att garnet har legat i min handarbetslåda och bara skrikit efter att användas för länge nu.

Så när jag hade kommit såhär långt så slog det mig att just detta garnet kanske skulle bli fint som en mössa. Kanske lillebror är intresserad av en ullig blå mössa med rosa prickar i?

Döskalle-armband

Första dagen på fritidsklubben, och jag gjorde ett döskalle-armband.

Just nu känns allt väldigt bra, arbetstimmarna rullar in, och jag passar på att njuta så länge det varar. Lyckan får mig att vilja spricka och glädjen sipprar ut ur porerna. Jag skrattar med min tillvaro och hoppas att mitt liv kommer vara lika bra imorgon, nästa vecka och nästa månad också.

Jag tror han ska heta Kajsa

Igår var jag så jävla trött, det var som om de senaste arbetsdagarna checkade in retroaktivt och knockade mig. Den sista halvtimmen på jobbet igår satt jag bara på en stol stirrade tomt framför mig och gäspade. Men jag fick sällskap med mig hem, i form av glasögonmodell som skulle skrotas. Jag är lite sugen på att ge honom en makeover, och jag tror han ska få heta Kajsa.

Resultatet från pysselkvällen - kryddkorg

Tidigare i veckan hade jag och My en liten pysselkväll. Hon passade på att sy igen några hål i sin tantrevolutionistiska ärvda mormorsduk, och jag passade på att dekorera korgen som jag har mina bryddburkar i. Här är resultatet:

Den är vitmålad i hobbylack, sedan dekorerad med servettdecoupage, insidan av bottnen är penslad med krackeleringslack och sedan med några grova penseldrag målat i svart.

(Nästa gång ska jag inte vara så egocentrerad kring mitt pyssel, och dokumentera Mys pyssel också!)

Fredagsmysfruktsallad och ett recept på hemgjord vit chokladsås

Mmm, efter en slitsam dag på jobbet var det riktigt skönt att få komma hem, slänga ihop en fruktsallad och improvisera fram en vit chokladsås. Att sedan avnjuta det framför Charlies Angels, är verkligen inte en dåligt spenderad fredagskväll!

Fruktsalladen är gjord på de frukter som var på erbjudande i butiken, äpplen, päron och vindruvor. Sedan är den kompletterad med russin och pumpakärnor från mitt skafferi. Salladsbesticken som skymtar i bild är "ärvda" från en utrensning av min morbrors hushåll.
Skålen i bilden under är tagen ur en låda som skulle skickas på auktion i min mammas sommarstuga.

Till den gjorde jag en vit chokladsås:

• 100 gram vit blockchoklad
• 1 dl grädde
• 1 dl naturell youghurt

Jag smälte blockchokladen med grädden på lägsta värmen på spisen, och blandade sedan ut den med youghurten.

Första dagen på jobbet och pepp med hemlagat morotsbröd

Idag var första dagen på jobbet i glasögonbutiken, det kändes väldigt bra, och det verkar som om jobb-problematiken verkligen börjar lösa sig för mig nu. Hoppas, hoppas, hoppas!

Igår under pysselkvällen passade jag på att baka det älskade morotsbrödet, recepetet hittade jag på internet för väldigt längesedan, och skrivit ner i min receptbok. När jag nu tänkte leta reda på receptet igen för att kunna länka till er, visade det sig att receptet kom från UnderbaraClara. Ganska kul då jag spenderade en stor del av pysselkvällen igår med att förklara att jag ville gilla UnderbaraClaras värld, men inte riktigt lyckats med det, och så har jag använt mig av hennes morotsbröd i flera år. Är det, det som kallas karma?

Jag gillar inte formatet i långpanna, så jag bakar i brödform, men då måste man ha brödet längre ner i ugnen samt längre tid i ugnen, annars blir det lite degigt i mitten (såsom mitt blev nu helt enkelt)

Okej, jag måste erkänna att det kanske inte är det fagraste brödet Gud sett (jag lät det svalna upp och ner, och det är därför det fått den lite svamplika formen), och lite degigt blev det visserligen också. Vilken himla tur då att UnderbaraClara verkar vara en hejare på att hitta på morotsbröd, för det är faktiskt extremt gott ändå! Det blir väl bara att tacka och niga för receptet.

Förklaringar för igår och en helt vanlig dagsrapport

Jag märkte att rubriken på det förra inlägget kanske var lite missledande, jag var trött på teflon men inte på snabba potatisgratänger. Jag borde kanske formulerat mig lite annorlunda typ: Trött på teflon, men potatisgratängen går snabbt att göra... Eller jag vet inte om det var en så genialisk titel det heller, men men.

Idag har jag varit på vårdcentralen och låtit dem ta lite blod av mig, sedan ska de berätta för mig om jag är i nivå, vi får se. Efter det besöket, bestämde jag mig för att göra ett nytt besök på mitt gamla jobb. Det var ett mycket bra val, och ett kärt återseende, nu känns det inte liika hopplöst längre, även om ingenting riktigt har förändrats. Jag fick väl lite positiv energi bara.

På vägen hem började det regna iskall höst på mig, men det gjorde mig inte så mycket, jag var inspirerad av det gamla jobbet och visste att jag kunde se fram mot en pysselkväll med My ikväll. Väl hemma tände jag mina doftljus och placerade dem i fönstret tillsammans med blommorna jag fick av typen när jag landade i Sverige. Med fönstret lite på glänt blandas regn-smattret mot fönsterbläcket med en svag doft sommar och stearin.

Imorgon börjar upplärningen på det nya jobbet, men jag är inte särskilt nervös, Norge har gett mig ett visst lugn, och självförtroendet har vuxit. Just nu är jag inte så bekymrad längre

Trött på teflon och snabba potatisgratänger

Jag är så himla trött på teflon. Något av det första jag gjorde när jag kom hem från Norge var att kasta ut pannor och ugnsformar i teflon. Det är visserligen ett praktiskt material, men saknar själ och charm (och kan dessutom vara väldigt cancerframkallande om ytan går sönder), man måste vara lite rädd om och för sina köksredskap i teflon, känner jag i alla fall. Därför har jag gjort slut med teflon. Det är visserligen lite tyngre och motigare att diska pannor i gjutjärn, men jag tycker ändå det är värt det.

Idag har jag gjort potatisgratäng i en genuin och gul ugnssäker form från Gustavsberg som egentligen skulle kastats.

Idén att göra potatisgratäng fick jag när jag bläddrade igenom veckans reklamblad från Willys, där de hade erbjudande på halvfärdig potatisgratäng, sådan där som är färdigblandad och som man bara behöver hälla upp ur påsen, direkt i en form och så in i ugnen. Himla smidigt, tänkte jag men kom snabbt på att man egentligen inte tjänade så mycket tid. Det som tar lång tid med en potatisgratäng är ju faktiskt tiden i ugnen, och det är faktiskt väldigt enkelt att göra:

• Smörj en form
• Skala och skiva potatis (och/eller rotfrukter) tunt
• Lägg allt i formen och slå på grädde
• Krydda efter behag, rör runt
• Toppa med ost
• Släng in den i en 200 grader varm ugn och låt stå där i dryga 50 minuter 

Har du kempedårligt med tid? Lägg den skivade potatisen i en fryspåse, slå på grädden, knyt ihop och lägg i kylskåpet. Stjälp bara upp det i en smörjd form när det är dags för middag, ha på osten och voila så behöver du inget halvfabrikat längre. Det är faktiskt inte så svårt folkens!

Lingondag efter en helg i Björbo

I helgen har jag varit på spikparty uppe i Björbo. På spikpartyt slog jag inte i en enda spik, men jag räfsade gräs, sorterade ved, målade och drog faktiskt ut några spikar ur några plankor. På gården i Björbo var det ett lingonparadis, och jag hamnade i sjunde himlen. Eftersom jag aldrig riktigt fått chansen att plocka lingon så blev jag väldigt exalterad och länsade hela trädgården, och åkte hem med cirka ett halvt kilo bär i knäet.

Så dagen idag har spenderats tillsammans med lingonen. Innan sylt kunde kokas skulle de rensas, men efter några timmars rensning kunde jag sätta igång med sylten:

Dealen är den att i mitt recept så stod det att sylten skulle svalna lite innan man skummade den, och mitt i avsvalningen ringde ett stycke pojkvän och jag blev lite ofokuserad. Så när jag skulle skumma den hade sylten stelnat lite, och jag drog av kanske en tredjedel av alla bär med skummet. Lite surt stirrade jag på bären i slasken, men kom sedan på att jag kunde göra lingonkola. Sagt och gjort. Jag skopade upp bären ur slasken igen och lade tillbaka dem i grytan tillsammans med lite sirap, socker och smör. Resultatet blev lite väl segt, men ganska gott ändå:

My house, my rules, så nu gör jag mig ett kollage

Igår var en rastlös torsdagskväll, lite vemodig, och ganska oinspirerad. Med en bit kartong i handen och gammal reklam i knäet började jag improvisera på ett kollage. Egentligen vet jag inte om jag tycker att kollage är ett särskilt meningsfullt pyssel, och när jag satt där och klippte och klistrade frågade jag mig själv vad jag egentligen skulle göra med kollaget när det var färdigt. Jag gav kollaget en granskande blick, och kom sedan på att jag länge tänkt göra mig en skylt till badrummet. Det verkar nämligen vara så att många män antar att jag mer än gärna skurar deras urin ur mitt badrum... Hate to disappoint you guys, but I really don't.

Till dig med snopp!

Vill du stå upp och kissa?

Så får du skura toaletten själv efteråt!

Puss! 

En bortadopterad amigurumi

Vilken himla tur att min norska chefer svarade ja. För trasdocke-kaninen skulle ha fått det ensamt i Norge annars.

En lovesong till godnatt-visa

However far away, I will always love you 

However long I stay, I will always love you 

Whatever words I say, I will always love you 

I will always love you

En amigurumi med reumatism, och en undran över hur man böjer ordet "hen"

Hemma i lägenheten i Uppsala sitter det en virkad flamsingo och väntar på mig på telefonhyllan. Hen är en sådan där underbar skapelse som jag faktiskt fått betalt för att göra. Inte så att jag virk-prostituerade mig eller så (hur man nu skulle kunna göra det) utan det var när jag jobbade som fritidsledare. Om man inte räknar textilslöjden i skolan så lärde jag mig nämligen i princip att virka under den perioden. Någon hade med sig en bok med virkbeskrivningar för amigurumis (samma som jag och Marcela virkade ur igår), och vips så fick hela fritidsklubben pippi på att virka, inklusive mig. Så då hamnade jag mitt i någon kombinerad nu-ska-jag-lära-mig-virka- och nu-ska-jag-lära-mig-att-lära-andra-virka-period. Det var visst lite slitigt, men jag lärde mig ju både och, så det får jag väl vara nöjd med. Det skapades även en hel del amigurumis varav denna flamsingo var en av dem. Tanken är att flamsigon ska kunna stå, med hjälp av ståltråd i både ben och hals. Jag gjorde missen att ta en lite för klen tråd, så just denna flamsingo kan bara sitta ner, och måste liksom luta huvudet sitt mot kroppen.. Nu tycker inte jag att hen är sämre för det, hen är en amigurumi med en släng av reumatism bara. Sådan tur då, att hen kommer bli lika omtyckt ändå!

(okej, slutet på inlägget här blev kanske inte så mästerligt skrivet, men det är för att jag inte har någon aning om hur man böjer "hen", "henem"?)

Beskrivningen till flamsingon hittar du i den där första bokens uppföljare, Virka roliga amigurumis av Mia Bengtsson

Amigurumi-making on a fabuluos sunny sunday

Okej detta har varit en sådan här awesome söndag. Den började med att jag vaknade halv tio fullkomligt utvilad (jag har varit duktig i veckan, och lagt mig i god tid, och alltså varit ganska utvilad). Sedan har jag och Marcela har ätit världens godaste pannkakor med rårörd blåbärssylt, druckit varm choklad i colombiansk tappning, vi har tittat på I rymden finns inga känslor och så har vi tagit en satsarpromenad i sensommarsolen. Promenaden varade i över en timme och har gett oss båda lite ömma ben.

Denna fantastiska dag har jag dessutom färskat upp Marcelas virkningskunskaper, så vi har spenderat en stor del av dagen med att virka amigurumis. Kan man begära något mer av en söndag i Norge? Tror inte det!

 

 

 Mönstren till "amigurumisarna" fick vi ur boken som ligger i bakgrunden på bilden ovan.

Det här med bloggar, snodda pysselidéer, och självklart lite bajs

Om sanningen ska fram brukar jag vara måttligt intresserad av att läsa andras bloggar(undantaget vänners). Egentligen tycker jag att det är ganska konstigt att det finns folk som kan försörja sig på bloggeri, eftersom jag inte riktigt förstår hur någon orkar följa en annan blogg såpass ofta. Nu blir det kanske svårt att försvara varför jag bloggar själv, men jag tror att det är så simpelt och klyschigt som att jag får inspiration och motivation att fortsätta skapa när jag vet att jag har mitt eget lilla forum att visa upp det på. Sedan betyder inte det att jag inte skulle vilja ha tusen besökare om dagen, men jag är egentligen inte missnöjd med de genomsnittliga 20 personer som kanske besöker min blogg i löpet av en dag. 20 personer verkar vara (om man får tro andra bloggare när de nämner hur många läsare de har på en dag) en löjligt låg siffra, men det är i alla fall så det är.

Men nu har jag villat bort mig lite bland orden igen, det jag egentligen ville komma fram till är att jag allt som oftast inte läser andras bloggar, men att jag här om dagen trillade in på bloggen skapligt enkelt. Det är alltså en pysselblogg med skapligt enkla pyssel. Ibland kanske pysslena var lite väl enkla (förmodligen fantastiska att göra tillsammans med sina egna eller andras barn), men så hittade jag ett awesome tips som jag verkligen kommer använda mig av i framtiden. Nu ska jag bara komma hem till Sverige först och sedan bajsa för allt vad lädret håller så att jag kan göra mig mina egna presentförpackningar av toarullar. Det verkar smart, enkelt och som en bra tantrevolution (inte att bajsa då, utan det andra)

Kasta inte de kantstötta kaffefaten...

...utan låt dem leva lite till! Dessa fat hittade jag i en låda som egentligen skulle kastats. Och ja, de är lite kantstötta, men spelar det verkligen så stor roll? Det tycker inte jag i alla fall. Därför vill jag uppmana folk att inte kasta det som är kantstött så fort, ställ ett doftljus på och låt det få sprida ett nytt sken över din tillvaro i det stundande höstmörkret istället!

Nej, nu är det dags för pyssel - presentask

Jadå, lite dåligt samvete har jag allt haft. Vem är jag att kalla detta för pysselblogg, om jag inte lägger upp något pyssel i den? Det dumma är att under tiden här i Norge har jag jobbat så mycket att jag inte haft tid till annat än att äta mat och fixa matlåda, sakna och chatta lite med min pojkvän, söka jobb genom platsbanken, och sedan ligga utslagen framför TV:n någon timme innan jag går och lägger mig igen. Sådan himla tur då att jag aldrig lade upp pysslet jag gjorde när jag åt chokladpudding och tittade på "här är ditt kylskåp"

En liten låda i kartong blev målad vit, några hjärtan klipptes ur ett prickigt papper, linjalen gjorde ett rakt streck, sedan var det bara klistra och finlir. Lika enkelt som vilket dagispyssel som helst, och alldeles, alldeles underbart!

Om jag hade Reinfeldts mail-adress

Skulle jag bannemig skicka ett sanningens mail till honom, ungefär såhär:

Hej där Fredrik!

Nu är jag trött på skiten, hör du det, trött på den här förbannade skiten. Kanske får jag skylla mig själv, för jag har precis spenderat 1 år i Norge, och under det året lyckades jag faktiskt glömma hur verkligheten fungerar hemma? Kanske får jag skylla mig själv som så snabbt släppte min härdade hud av pessimism och brist på framtidstro och bytte den mot en positiv och bejakande sommarskrud som trodde på möjligheter? Ja, oss emellan, kanske får jag skylla mig själv i min naivitet? Men jag är trött på skiten!

Får jag ställa dig en personlig fråga? Hur mycket lön får du ut på en månad? Säger du, säger jag. För jag har ju visserligen fått ett jobb, på hela 16 timmar i månaden. Nu är jag ju inte helt hundra men jag har räknat ut jag i runda slängar kanske får ut någon tusenlapp på det, och det är ju nästan halva min hyra. Hur mycket skulle jag få ut på ett socialbidrag? Jag menar lever man på existensminimum hinner man åtminstone köpa lite nudlar innan pengarna är slut. Kanske du kan lägga in ett gott ord för mig på socialen, det låter som en spännande och utvecklande framtid.

Innan jag reste till våra grannar i väst, var jag en liten våt fläck på arbetsmarknaden. Jag har visserligen haft turen att aldrig riktigt ha gått arbetslös sedan jag tog studenten för fem år sedan, men jag har bara varit en skugga som ljudlöst fladdrar i kontorens utslitna tyllgardiner. Redan samma dag du tar studenten vet du att nu väntar arbetslöshet, och att du inte är värd ett piss på arbetsmarknaden. Får du mot förmodan något jobb så ska du vara jävligt tacksam, för passar det inte finns det hundratals andra som skulle göra det i ren och skär desperation. Våga inte klappa dig på axeln om du gör ett bra jobb, glöm inte ditt svenska och "jantiska" ursprung, för du är inte någon.
Och vill du veta en hemlighet, jag har nästan bara haft väldigt bra och uppmuntrande chefer i Sverige, ändå har dessa tankar ändå malt på i mitt huvud. Och i Norge? Helt plötsligt insåg jag att jag kanske har ett egenvärde? Kanske man kan få tycka att man gör ett bra jobb? Tycka att man förtjänar något... Actions speaks louder than word, och arbetsmarknaden i Sverige är stum och bortvänd från dem som behöver sysselsättning.

Efter ca 1 månad hemma i Sverige igen känner jag mig knäckt. Mitt forna självförtroende, som jag glidit hem med från Norge, har sakta men säkert brutits ned och snart ger jag upp, går ner på knä och kravlar tillbaka till min plats i rännstenen. Jag antar att det är där jag hör hemma. Tack så mycket för hjälpen älskade fosterland.
Hoppas något händer snart, annars blir jag bitter. Till dess önskar jag dig fortsatta trevliga dagar Fredde.

Med lite stelt artiga hälsningar Cinnika Stennsland

Min sparbössa Hubbe

Det här är min sparbössa, ugglan Hubbe:

Hubbe fick jag i en julklappskalender som min pojkvän gjorde åt mig i julas. I honom lägger jag de pengar jag får när jag säljer begagnade saker, och ur honom tar jag pengar när jag ska köpa tanrevolutionspyssel. Jag hoppas på att få det att gå runt.

Tre begagnade höst-outfits

Tweedshorts, 45 kr, Myrorna

Jeansjacka, 50 kr, köpt på en second hand butik jag inte minns namnet på i Näsåker

Sjalen man skymtar skulle ha kastats om inte jag tog den ur en flera år gammal kvarglömt-låda, 0 kr.

Rutig klänning, 78 NOK, fretex

För kärlekens skull

I get by with a little help from my friends. Och idag har jag suttit på fjället och sjungit Ted Gärdestad-låtar för mig själv. Utsikten från Bogafjell är inte som något annat jag sett tidigare. På natten blir fjället omringat av små lysande prickar från hus och gatlyktor, och det ser lika oändligt ut som när himlen har exploderat av stjärnor en iskall vinterkväll. En Iphone kan inte föreviga det, även om jag gjorde några tappra försök. Dagen är inte direkt ful den heller. När jag sitter där i mina gula gummistövlar på en mossig sten och sjunger kärleksvisor för mig själv blir jag så himla lycklig av att veta att jag har någon att dela detta med. Tyvärr är han inte här, men jag hoppas kunna ta med honom hit förr eller senare. Det är inte bråttom, förhoppningsvis har vi all tid i världen att hinna göra det...

Hoppas förresten inte ni är besvikna över att det har varit lite dåligt med pyssel den senaste veckan, skaparglädjen blir inte lika ivrig när man jobbar hela tiden. Jag ska se om jag inte kan försöka leta reda på några gamla pysselbilder att publicera den här veckan så ni slipper svälta. Nu tycker jag att ni ska lyssna på Ted Gärdestad och njuta av söndagen!

Fattiga riddare med blåbär

Hur kan något som är så gott se så himla vedervärdigt ut?