Trööööööött

Jag är så äckligt jävla trött. Ikväll tar jag efterrätten före varmrätten som kommer bli korv med bröd. Men först titta på kulturnyheterna. Jag längtar efter tantkväll med Linnea imorgon!

Mässingsljusstakar

Såhär i mörkret tänder jag så många ljus jag bara kan. Jag försöker skingra det dystra, och kan nöjt konstatera att det hitintills fungerat riktigt bra. En bra bit in i november har jag fortfarande inte grämt mig en endaste gång över hösten. Det här med att verkligen bestämma sig för att inte bli höstdeppig hjälpte tydligen för mig. De nyaste tillskotten bland mina ljusstakar är några i mässing, två ganska klassiska och en mindre, väldigt söt krona. Begagnade såklart (plockade bland några av de grejerna min mor ville sälja på tradera). Nu behöver jag bara införskaffa små stearinljus att sätta i kronan.

Bananplättar till frukost

På jobbet har vi sådan där fruktkorg, eller ja vi har en medarbetare vars partner delar ut fruktkorgar och vi brukar få det som blir över. Det är bra på alla sätt förutom att en del frukt hinner bli dålig innan vi äter den. Jag tog tag i saken och plockade hem åtta stycken bananer som var mer bruna än gula och två trötta apelsiner. Ett smart drag eftersom jag vaknade upp i morse utan något som helst frukostliknande hemma. Tänkt och gjort, bananplättar it is!

I boken Det vegetarisk köket finns det ett underbart recept på bananplättar, i det så kryddar de sina plättar med malen nejlika, men det tycker jag inte är någon höjdare och brukar byta ut det mot kardemumma. Idag hade jag ingen kardemumma och provade med lite kanel istället.Det gick finfint, och frukosten blev härlig.

Inga julgardiner men lite babykräks

Och så var helgen snart slut. Jag skulle ha sytt mina julgardiner, men nu får jag väl ta mig tid att göra det i veckan istället. Jag tycker nämligen inte bara att det kan vara en fördel att vänta med julpyntet till första advent, men jag känner kanske att julpyntet kanske borde komma fram första advent. Nåväl, får ta det som det kommer.

Men vad gör det? I helgen fick jag träffa min lilla brorson för första gången. Jag gav honom en bilderbok och amigurumin som jag berättat om förut, ni vet den med reumatism. I gengäld så kräktes han på mig, vi kommer nog komma bra överens tror jag.

Fotot är taget av Elisabet Fredberger :)

You could have it so much better without me

Dessa tankar. Hur ska jag kunna formulera dem och knastra ner dem via tangenterna på min föredetta pojkväns dator? Vilken process allt är, men målet är nog alltid detsamma. Idag är jag kluven, och på något konstigt sätt blev denna låten min pepp just nu. Jag tror hon hade smygkikat lite på mig när hon skrev den här låten, för såhär är jag. De tankarna borde kanske göra mig nedstämd, men på något konstigt sätt känner jag mig styrkt av texten. Usch så komplext, lyssna på låten istället vettja!

I want you to know
I've got a handful of trouble in my lonely little trouble soul

No, please don't go
But if you leave I'll understand cause I'm not easy yes I know

Cause I scream without a reason
And I act like you don't please me
And though I am a lucky lady
I throw things around me like a little baby

Drömmen om att få rota i andras sopor

Ja, jag vet att det är helt sjukt, men lite av en hemlig dröm är det. Bara tanken på vad folk slänger får det att klias i fingrarna på mig. Idag läste jag denna artikel om Erikshjälpen, och tanken slår mig att det kanske är möjligt. Med en tillräckligt stor och bra lokal, så kanske jag kan göra min egen tolkning av second hand och återvinning, min egen återvändsgränd. Det blir säkert inte så i framtiden, men jag har bara önskat mig sopor i julklapp i år!

Jag vill också brodera en stol

OMG, det här är så jävla coolt! Det här blir jag fanatiskt inspirerad av, och sitter och sneglar mot mina svarta köksstolar (som är två kvarlevor från tiden då jag fortfarande handlade på Ikea). De är ju faktiskt flätade, inte riktigt på samma sätt som stolarna i exemplet ovan, men kanske man kan brodera i dem ändå? Frågan är om jag borde göra ett försök?

Gjuta ljus

I söndags vaknade jag upp efter på tok för lite sömn och styrde stegen mot en kollegas hem, det skulle gjutas ljus. Jag hade med mig fyra kaffekoppar och hon hade några vinglas att gjuta i. Tyvärr var jag för bakfull för att dokumentera ordentligt, det blev bara en bild, men nu har jag tagit mig i kragen och fotograferat resultatet i alla fall!

 

En omtumlande helg och en insikt om att det är vara vänner som gäller

Ingen uppdatering efter en alltför omtumlande helg. Både positiva och negativa saker, och alkohol brukar mest bidra till det senare. Nåväl, nu tror jag att saker är relativt återställda, och min lägenhet luktar nästan inte folköl längre.

Du, jag och han insåg kanske till sist hur det var. Hoppas ni kände er lika starka som jag! Jag har alltid sett mig med en partner, men nu är jag väldigt glad åt mina vänners kärlek. Lyssnar på Jakob Hellman, lyckas inte överföra klippet till min blogg, men ni kan ju klicka er dit själv om ni vill. Trallar med och älskar hans briller.

det är när du tystnar ett tag
det är när du tittar på mig
jag måste tänka mig för
ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör

Nya kökshanddukar av gamla linnedukar

Att börja jobba 13.30 två dagar i veckan har sina fördelar. Idag resulterade fördelen i två kökshanddukar. När jag och Klara var på Kupan trillade jag över dessa kvadratiska dukar i hälften bomull hälften linne. Dukarna kostade 5 kronor styck, och jag roffade åt mig alla nio, fem stycken med rosmönster och fyra helt neutrala. Att lägga räta mot räta och sy ihop med en raksöm tog inte mer än några minuter, slutprodukten hänger på ugnshandtaget.

Mormors gamla figuriner

De skulle egentligen ha sålts på Tradera, men jag norpade dem istället. En har visserligen tappat en hand, men jag tycker det är löjligt att slänga den för en sådan liten skitsak.

Småtjockisarna lutar sig mot Harry Potter

Och gentlemannen har tappat sin hand

Men vem i hela världen bryr sig om det?

Kanske jag inte är helt fel ändå?

Just nu tittar jag på Jakten på det perfekta livet och bara njuter. Fyfan vilket bra program! Eftersom dagens avsnitt inte är till enda ännu, så passar jag på att blogga lite om förra veckans program!

Man kan säga att förutsättningen för en relation, det handlar om att våga vara beroende. Utan beroende så uppstår inte en djupare kärleksrelation, och problemet är att vi lär oss redan tidigt i vårt liv att vi ska stå på egna ben. Vi lär oss att vi ska ha eget boende, vi ska naturligtvis ha egen utbildning, vi ska ha egen ekonomi. Och när vi då kommer i situationer där vi liksom i en kärleksrelation ska bli beroende så hamnar det lite i en konflikt, därför att på ena sidan så kanske vi vill vara med vår partner, vi vill vara tillsammans, på andra sidan har vi lärt oss att vi ska klara oss själva. Och det här skapar ibland onödiga konflikter inom oss där vi kanske har svårt att gå in i relationen, vi har en längtan men vi blir ganska passiva. Vi blir avvaktande och skall vi då in i en relation så skall det vara perfekt och då ska det vara såpass perfekt att det går över det här självständiga.


Egil Linge 
Legitimerad psykoterapeut

Detta talade alltså denna Egil Linge om i programmet Jakten på det perfekta livet som hade premiär för en vecka sedan på svt1. Förutom att programmet i sig var riktigt härligt och underhållande så naggade sig detta citat fast i mig. Jag är ganska dålig att stå på egna ben, och jag blir gärna beroende av någon annan, vilket jag upplever att omgivningen har uppfattat som dåliga egenskaper. Ingen har direkt sagt rätt ut att jag är en svag människa, men jag har verkligen känt pressen över att behöva vara stark. Självständig är ett styrkeord idag, och jag som är både feminist och kvinna förväntas verkligen anamma det. Att jag faktiskt skulle kunna överväga att vara en så kallad hemmafru är något jag inte så ofta talar högt om, för jag pallar inte omgivningens reaktioner kring att jag automatiskt skulle bli förtryckt i en sådan relation. Jag förutsätter ju nämligen att om jag träffar någon att bilda familj med så är det tillsammans med en människa som respekterar och älskar mig, och om det då finns ekonomisk möjlighet för mig att vara hemma, så räknar ju jag iskallt med att vi fortfarande ska ha gemensam ekonomi, att vi kan pensionsspara för mig i brist på tjänstepension och att jag närsomhelst kan börja jobba igen om jag skulle vilja. Anledningen till att jag vill vara hemma är inte för att kunna slå dank, utan för att då skulle jag kunna satsa på att odla och laga min egen mat, återanvända och skapa tingen man behöver och inte hela tiden köpa nytt, och jag skulle dessutom kunna hålla lite djur, kanske skaffa hund och definitivt några hönor. För många är det en lika konstig dröm som det är konstigt att vilja vara beroende av någon. När jag hörde Linge prata om relationer på det här sättet blev jag faktiskt lite lättad, kanske jag inte är helt fel ändå?

Mot återbruket!

Sist var jag på Återbruket med Klara, och där i en liten fyndlåda låg denna söta skapelse. Den lilla elefanten (som jag gissar är en äggkopp) praktiskt taget skrek kööööööp mig, och 1 krona fick väl hen väl vara värd. Nu får vi se vad jag fyndar idag när jag smiter dit med My!

Någon som vill ha lite mosaik?

Häromdagen råkade jag knäcka en av mina assietter. Självklart inte jättekul, men jag får väl lov att se det som en möjlighet att syssla med lite mosaik. I en av mina pyssellådor ligger två förpackningar med vita respektive gråa mosaikrutor. Tillsammans med den svarta assietten ska det väl gå att skapa något fint av? Problemet är bara det att jag inte har någon direkt idé på vad det skulle vara. Om det finns någon pysselvänlig själ som har något där hemma som de vill pynta med lite mosaik så skänker jag gärna bort det, i utbyte mot att jag får hjälpa till att pyssla med det, såklart ;-)

Pysselkväll

Hemma hos morbror med familj. Jag och lillebror tog tillfället i akt att pyssla lite. Resultatet blev tre härliga kort.

Jag gjorde oktober plastpås-fri

 Jag köpte faktiskt inte en enda plastpåse under hela oktober månad. Istället har jag alltid burit med mig en "hopfällbar" tygkasse, simpel lösning.

Dessutom investerade jag i en ny väska när jag och Klara var på Återbruket. Den är egen, rymmer typ allt, har själ och kostade bara 20 riksdaler. När jag tittar på den så undrar jag varför inte alla människor handlar begagnat.

Jag menar, hur awesome är det inte att ha en väska där botten är ett helt eget fack. Vad man ska förvara i det bottenfacket vet jag visserligen inte ännu, men ganska coolt är det ändå!

Trotsa höstmörkret med begagnade lampor

Det har verkligen blivit mörkt ute nu. Hösten ska inte få äta upp mig i år, det har jag redan bestämt.

Jag har sällan mina taklampor tända, utan föredrar faktiskt mindre ljuskällor när jag bekämpar mörkret. Mina nya favoriter köpte jag på en loppmarknad i Stavanger. De ger ett bra sken, är högst personliga och har en klockren känsla av bestemor. Kan det bli bättre?

Pärlplattor med lillebror

Lillebror har helgipsat ben. Storasyster tröstar genom att köpa pärlplattor!

Nu är det nu!

Nu är det nu! Precis som barnprogrammet. Jag försöker lura smärtan att nu är det nu, lindar in mig i en skyddande väv, men ångesten hittar smidigt alla kryphål och jag skriker rakt ut när kniven träffar mig. Sista timmen på jobbet hade jag svårt att andas, för snart var distraktionen slut. Har funderat på samvetet, och så dök en stolthet upp. Kanske identiteten finns där och svaret är kärlek och tillgivenhet?

Gullkällan by night

Att åka iväg igår var precis det jag behövde. Vi spelade kort, tittade på TV och åt en massa onyttigheter. Jag blev kvar där över natten men hade som vanligt svårt att somna. Idéer och tankar blandas om vart annat och jag lyckas inte stänga av ens när jag kommit på flera saker som jag måste pyssla på så fort det blir dag igen. Jag försökte skingra mörkret genom ett försiktigt meddelande, men jag glömde OSA och kände mig ensam när natten inte löstes upp. Inte förrän katta kom och la sig i min famn kunde jag somna, sittandes i sängen.