En sådan dag, ni vet

Det började någon gång vid 11-tiden. Jag vet inte riktigt vad som hände, det kan ha varit stress. Det enda jag vet är att jag helt plötsligt kändes det inte bra längre. Glädjen liksom pös ut och in kröp ett kladdigt tvivel som la sig tillrätta någonstans inombords och sedan började växa. Efter det så gick ju självklart allt jag tog för mig otroligt dåligt. Jag glömde lägga papper under press, slet sönder några sidor i en anteckningsbok när jag skulle fästa sista tråden, räknade ut fel avstånd mellan binden, gjorde fula märken i andra papper med naglarna, tyckte att jag limmade dåligt, använde fel sida av kniven när jag skulle platta till bindgarnet, och så vidare. Allting jag tog i blev till en påse bajs! Inte ens den fantastiska hundpromenaden med den lurviga schäfern kunde vända mig på rätt köl igen, trots att promenaden inkluderade hundpussar. När klockan slog 15.20 hade jag redan plockat undan på min arbetsbänk och flög ut ur lokalen. Jag rusade in på rummet och plockade fram p-pillerkartan, med pms i åtanke. Dock har jag bara käkat på denna karta i lite mer än en vecka, så nu ber jag till alla hormongudar som finns här i världen att det inte är den som börjar såhär tidigt. Jag hoppas verkligen att detta bara var en dålig dag. Därför ska jag nu tvinga i mig lite middag innan jag kryper ner i sängen, proppar i mig choklad och låter Netflix bestämma min kväll.