Hos skinngrossisten

Idag har vi blivande bokbindare trångt packat ihop oss i bilar och åkt ända bort till Malung. Skinn skulle inhandlas och vi förstagångare var faktiskt redigt nervösa. Vi har ju liksom ingen aning om vad en kan tänkas behöva i skinnväg. Jag var ju dessutom lite skeptisk till detta med skinn, även om jag vet att vad än mina känslor kring skinnanvändning är så får jag kväva dem under min utbildning. När jag är färdig kan jag välja vilken ställning jag ska ta. Dock blev jag mycket lättad när grossisten förklarade för oss att allt skinn de hade i sitt lager var restprodukter av slakt. För även om jag just nu inte äter kött så gör fortfarande majoriteten av Sveriges befolkning det och djur kommer således att slaktas. Att sedan då ta tillvara på så mycket som möjligt av djuret tycker jag är en skyldighet. Tyvärr säger ju egentligen inte det särskilt mycket om djurhållningen innan, men jag har redan gjort mitt statement i att inte äta kött. Att vägra skinn i min utbildning också tror jag inte direkt hindrar dessa djur från att slaktas. Så jag tänker banne mig köpa mitt skinn med gott samvete.
Jag måste till och med erkänna att det var himla trevligt att shoppa skinn. Främst för att de hade ett mintfärgat lammskinn i "niceprice"-hyllan. Nu är det visserligen get vi helst ska jobba i, och även det skinn som är lättast att jobba med. Lamm däremot ska vara ett tufft skinn att jobba med, men hallå, mintfärgat liksom, och på rea. Jag köpte ju faktiskt några getskinn också.