För mycket tankar och för lite sömn = nattbloggande. Jag tänker på Stavanger. På att när folk frågar mig om jag skulle kunna tänka mig att flytta tillbaka dit så har jag svarat nej. På att jag sa att jag inte kände mig överdrivet hemma där, men att jag idag finner trygghet i att veta att Stavanger alltid finns kvar där. Om något skulle hända kan jag alltid ta mitt pick och pack och flytta dit, så långt västerut du kommer innan havet tar vid. Kanske är det så att Stavanger är mer hemma än jag egentligen tänker mig. Så många människor som jag inte hade sett på nästan ett år, och som det ändå bara flöt på med när jag var på min minisemester där i somras. Ingen stelhet, inga pinsamma tystnader, vi bara tog vid, och allt kändes normalt.
Så mycket jag lärde mig, och så mycket erfarenheter som klingade in. Mycket av den styrka jag bär idag har jag skapat mig i den regniga hålan som är Norges fjärde största stad. Det är kärlek.
Michelle: jag måste komma och hälsa på dig snart!
Elisabeth: du måste komma och hälsa på mig snart!
Henk: dig har jag ingen aning när jag ser igen eller var någonstans på jorden vi kommer befinna oss, men hinn inte bli någon främling till dess!
Och så Jennifer: varför har det tagit så lång tid för mig att svara på din kommentar? Hoppas du tittar in här ibland fortfarande... maila mig på cinnika.steensland@hotmail.com!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar