Pep-talk to myself!

För att jag bara vill säga att jag har stor tilltro till framtiden. Mitt nu är overkligt bra, och det är här för att stanna, ingen mer stress och frustration över att få ihop det i slutet på månaden. Jag har nära och kära som jag håller av otroligt mycket och som faktiskt tycker att jag inte är så pjåkig jag heller. Dessutom har jag lyckats utföra en av de saker som jag skrev här på bloggen för lite mer än ett år sedan att jag ville utveckla med mig själv. Jag har arbetat bort merparten av den frustrerande res-stressen som gjort mig till ett monster inför annalkande semestrar. Hade jag vetat för ett år sedan att jag under sommaren 2013 skulle, med typ två dagars varsel, sätta mig på ett plan till Luleå, spendera en hel helg med nästan bara obekanta ansikten och sova i en otroligt knarrande luftmadrass i en mors vardagsrum, hade jag aldrig trott på det. Jante kan ta sig i dalen, för jag är stolt över mig själv, vilket visar sig skänka otrolig styrka. Huh, vem kunde hade vetat det? Att det lättaste sättet att bryta den negativa spiralen är att bara ge sig själv lite cred, och låta styrkan det ger uppfylla en.

Vet ni? Det går faktiskt otroligt bra nu!