Hemma alltså

Sitter i lägenheten, den var mer sliten än jag mindes den, och jag hade glömt att det går en pulsåder av partysugna och alkoholskräniga människor utanför när det blir fredag och lördag. För en vecka sedan satt jag på jobbet i Sandnes, röriga lokaler och en fantastisk chef, sådan där som jag nog aldrig kommer få igen. Stavanger för några dagar sedan, så himla avlägset, har jag verkligen haft ett liv där det senaste året? Så himla märkligt, jag minns allting så tydligt, men dofterna är borta, precis som det vore en dröm jag tänkte på. Vännerna, Kim och Leif, hur fan ska jag hitta något komplement till dem, det går nog inte, one of a kind. Och Jennifer... Falun är ju inte så långt bort, så det kanske går.

Sökte kanske mig själv, men lurer på kem fan eg er. Fattar att jag måste släppa min låtsas-stavangersk nu, så flaut å snakke stavangersk, nå når eg er hjemme, men eg liker det. Kommer till å savne alle!