Här kommer natten

Skärmen på min laptop (som tidigare tillhörde mitt ex) stirrar sterilt mot mig, skänker ett kort ljus som knappt räcker till tangenterna. Låter fingrarna fumla fram på måfå, nästan blinda. Undrar hur jag lättast ska sammanfatta dagen som varit. Kortast vore nog tacksamhet. Tänk att jag har den äran att få omge mig med så många underbara medmänniskor. Om jag skulle vakna imorgon och märka att jorden gick under medan jag sov skulle jag inte ångra min tid, hur många chanser jag än fick skulle jag inte ändra på något! Var det det som kallades lycka?

När du kommer ska jag sitta här och ta allt som du ger mig, och när du går vet jag att du snart är här igen