Nya kläder

Jag smet ju till Myrorna i måndags. Kan inte låta bli att klaga över att det är lite för dyrt, men vet att de positiva sakerna är övervägande. Kemikalierna som finns i nyproducerade kläder är förhoppningsvis helt urtvättade, och man riskerar inte att stödja slaveri, barnarbete och allt annat dåligt som faktiskt sker inom en stor del av våra klädjättar. Så jag fortsätter kämpa bland det redan använda.

Lite noppig, men hur kan jag motstå den blå tröjan med palmer på? 85 pix.

Denna blir perfekt i sommar. 45 pix.

Steensländska drag

Och solen visar sig från sin bästa sida idag. Glädjen pirrar i fingertopparna och jag känner att en liten second hand-runda vore på sin plats, men lägenheten förtjänar lite ompyssling. Sedan jag var sjuk har mitt rätt så stökiga hem förfallit till något lite närmare en knarkar-kvart, och jag som inte gillar knarkare. Nåväl, kanske kan dammsuga lite och SEDAN gå ner på stan. Det allra bästa med att dammsuga en gång i kvartalet är att det riktigt rasslar i rören så att man känner att man gör någon skillnad. Morsan blir alltid lite blek om kinderna när jag nämner det, men det är väl sådant morsor oroar sig för. Hur städat dotera har i hemmet sitt.
Nej, morsan har faktiskt lugnat ner sig, kommit fram till att jag är min farmors barnbarn, har det lite stökigt hemtrevligt sådär. Ett litet Steensländsk drag sådär.

Chips 2013

Ännu ett uppehåll... Det är lite för dåligt av mig, skyller den första veckan på sjukdom, medan den andra kan jag kanske bara skylla på att jag haft ett liv? Nåväl, nu är jag här i alla fall. Igår var det 50-års fest, förmodligen historiens röjigaste också. Det var bra drag och jag var inte hemma förrän vid halv fem i morse. Dagen idag har sedan spenderats i partylokalen där vi sysslat med städning. Det var inte alls så tråkigt som det låter, vi åt överbliven mat, pratade och skrattade. Som belöning fick jag med mig en kasse med massa blandade onyttigheter hem. Ååh, jag som hade försökt sikta på en beach 2013, men som brorsan sa så blir det kanske en chips 2013 för min del istället då. Heja smygtjockisen!

Längtan och plåtburkspyssel

Ligger i soffan och myser till några repriser av Familjen annorlunda. När jag slötittar på alla barnen som kryllar i tv-rutan får jag ofta en sådan otrolig längtan efter egna barn. Jag vill också ha barn och familj, jag vill också laga mat med mina barn, pyssla med mina barn ha picknick med mina barn. Egentligen trivs jag väldigt bra i min livssituation nu, men det hindrar mig inte att längta efter framtiden. Men man får ta en sak i taget, om några timmar ska jag åka till jobbet, och jag älskar verkligen mitt jobb. Kvällens aktivitet är plåtburks-pyssel och jag hoppas på att det kommer en massa ungdomar som är i skapar-taget!

Med nyfärgat hår mot natten.

Med nyfärgat svart hår och siktet inställt på den uppländska natten i goda vänners sällskap.

Husmorskänsla och gjutjärn

Jag vet inte om detta är första gången jag gräddar pannkakor i min gjutjärnspanna, eller om jag bara kommit snäppet närmare till att bli en fullfjädrad bullmamma (snart är det bara ungar som saknas), men idag lyckades jag i alla fall göra precis alla pannkakor helt perfekta, till och med den första. Klapp på axeln till mig.

Jag nämnde ju tidigare i höstas att jag gjort slut med teflon. Saknar det inte det minsta. Läste dessutom en liten notis om teflon och den påverkan den kan ha. Notisen har jag klistrat in och sparat i min egen lila hobby/husmorsbok tillsammans med tips på hur man får pepparkakorna extra tunna och beskrivningar för hur man gör en bokhylla av gamla böcker.

 Vid en studie där forskare vid West Virginia University School of Medicine undersökt 12 000 barn visade det sig att de barn som hade höga kolesterolvärden också hade höga värden av kemikalier. En av bovarna till detta anser forskarna kan vara teflonpannor och liknande stekpannor som är av non-stick-material. Kemikalierna perfluoroktansyra, PFOA, och perfluoroktansulfat, PFOS som används i dessa stekpannor fanns i barnens kroppsvätskor. Använd en stekpanna av gjutjärn i stället. Den är helt ofarlig och ger dig också extra järn om du har något syrligt i pannan.

Någon som vill ha en virkad bikini-överdel?

Siktet är på nytt inställt. Det känns som om jag har tusentals handarbetsprojekt igång som måste betas av, jag har nämligen ett nytt mål, tidsbegränsat den här gången. Målet är att ha en virkad bikiniöverdel i mormorsrutor färdig till sommaren. Jag virkade en när jag var i Norge, men garnet jag använde var i olika tjocklekar så kuporna blev lite ojämna, plus att den blev för liten. Undrar om det finns någon som vill tänkas ärva den? Jag menar nu ligger den förmodligen nedslängd i någon random kasse i förrådet och gör föga nytta.

Milano kan ju ta sig i dalen

Samtalade med en kollega. Han hade varit på krogen med några polare i fredags, stack hem ganska tidigt, ringde sina polare på söndagen och då var de i Amsterdam. Vi trillade in på spontanitet, och han undrade om inte jag var spontan, och vad ska jag svara på det? Jo i höstas åkte jag faktiskt tillbaka till Stavanger på "tjänsteresa" med lite mindre än en veckas varsel... nej, jag kände mig inte helt kvalificerad. Han då? Nej alltså inte på det sättet, men hamnade i Milano några dagar efter att en galen idé kläcktes. Jaså? Det var ju... ehm... spontant... Himla tur att jag lyckats bygga upp någon form av självkänsla, annars hade en sådan konversation lätt fått mig att känna mig som en helt värdelös människa. Framsteg Cinnika, Milano kan ju ta sig i dalen. 

När du dansar tätt intill mig känner jag att jag vill

 bara oh, oh, och jag gillar din vibe 

Ni skulle bara veta hur mycket jag längtar till sommaren. Förra sommaren stod jag kärlekskrank i detta publikhav med ett par spinkiga armar om min axlar. Tiden får utvisa huruvida jag besöker Urkult i år eller inte. Var sak har sin tid.

Sälj dina gamla kläder...

...på tradera. Det är helt sinnessjukt vad man får betalt för kläderna där. Jag lade upp en gammal gina tricot-klänning där, en helt vanlig tight klänning som jag tippar på kostat 99 eller 149 pix ny, men som jag har för mig att jag pyntade 20 NOK för på fretex (jag köpte den alltså begagnad själv). Häromdagen så klubbades den för 77 spänn på tradera. Känns lite konstigt, och nästan lite fult, men samtidigt, jag lade upp den för 10 kronor och sedan är det ju de som budar som får avgöra hur mycket de vill betala för den. Summa summarum är i alla fall att det är rätt så värt att lägga ut dina gamla kläder på tradera istället för att bara slänga dem. Heja återvinning!

Radiotystnad och accepterande

Ibland känner man för att vara tyst. Det är visserligen en känsla jag inte bär så himla ofta, men nu smög den sig på. Helt plötsligt kände jag en prestation i att skriva här, och att jag mest krystade fram något för att jag kände mig tvungen. När jag insåg det beslutade jag mig för en liten paus, så får vi se nu om det hittat tillbaka någon skrivarglädje. Sitter och lurar på om jag ska göra något make-over-liknande här på bloggen för att skapa lite ny positiv energi. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Om vägen till lycka och välbefinnande är ett stort pussel som måste läggas, så finns det en pusselbit som jag hela tiden saknat. Den pusselbiten heter accepterande, och jag tror att jag just nu är i en fas där jag håller på att hitta det saknade stycket. Det är inte lätt, men en måste verkligen lära sig att acceptera hur verkligheten ser ut. Som tur är känns livet mycket lättare när det är accepterat. Jag beslutar mig för att göra "accpeterande" till mitt styrkeord under februari månad. Förhoppningsvis hjälper det mig att hantera negativa tankar och känslor, och kanske omvända dem till något positivt istället.

Skyddsängel

Väldigt ambivalent dag. Inget mera slarv med mediciner och vitaminer imorgon blir det vårdcentralen som får sig ett samtal. Värdena måste kollas så att min värld förhoppningsvis kan hålla samman. Så tänkte jag att en skyddsängel kanske inte vore helt fel. Fick en bild av den i huvudet och satte igång. Resultatet? Ja alltså ett mer elakt utseende får man ju leta efter, och den estetiska kvaliteten är ju i klass med en femårings. Kändes inte riktigt som att detta var mitt forum. Förmodligen är den en ganska misslyckad skyddsängel, om den inte stirrar bort alla onda ting i en brutal arga-leken tävling. I vilket fall så hänger hen nu i alla fall på anslagstavlan i pysselrummet på jobbet. Får se hur många kids hen hinner plira på innan någon får panik och låter ängeln ta en flygtur ner i soptunnan.

Brev från farmor

Att öppna brevlådan och se att det ligger ett brev från farmor där. Det är glädje det. Jag kan se direkt på handstilen vem det är från, den handstilen har dikterat brev till mig så länge jag kan minnas. Underbara farmor!

Hembakat och beach 2013

Jag är faktiskt helt sinnessjukt duktig. Från att inte ha lyft en fena på närmare 9 år har jag faktiskt börjat träna nu. I söndags var jag iväg trots en smärre baksmälla, idag har jag redan en föraning inför morgondagens träningsvärk, och på fredag ska jag iväg igen. Det rullar på och jag känner mig ändå väldigt motiverad. Tanken slår mig att beachen 2013 kanske är räddad ;)

Det svåra då är att jag fick en lite prenumeration på tidningen Hembakat i julklapp. Det första numret har redan slunkit ner i min brevlåda, och förnöjt konstaterar jag att de har lite av en brödbakar-skola i detta nummer. Passar mig alldeles utmärkt. Nu ska jag gå och duscha och försöka stretcha ut mina muskler lite till. Puss på er så länge.

Tired of being an object

Då minusgraderna blev fler bestämde både mitt internet och min tv att lägga av, det var sådär lagom roligt. Vet att jag har pratat en del genom låtar på senaste tiden, varför vet jag inte, det blir bara så.

Are you tired of being an object
Or did you never get the chance
To be one,
And now you wanna make sure
There´s no fun
You´ve been missing
Are you tired of being an object
Or are you just jealous
That you ain´t one,
Now you realized that those objects
Do all the kissing

Well don´t project you spleen
On the girl on the magazine
You never know,
Maybe she´s feeling quite comfortable
The only human right for which I´m
Gonna fight
Is everybody´s right to sometimes feel
Irresistible

Uh-oh, maybe it´s you who need
Confidence
Maybe it´s you who need real freinds
Well she doesn´t need your voice
`Cause she´s already got one

And though she doesn´t push
With as much force
It can even be stronger than yours
When she uses it
In a sensi-sensi-sensual whisper

Well, don´t project your bore
On the girl on the dance floor
She doesn´t at all find
The men´s looks abusive
She doesn´t want your shield
Maybe she´s the one who´s free
Maybe sometimes getting fucked
Can be amusing

Mobilfodral och pizzakväll

Så himla härlig kväll. Den ofantligt spännande Cinnika hade lagt storslagna planer för kvällen, en storhandling på Willys. Som tur var bestämde jag och en kollega oss för att baka pizza istället, och vips stod vi i mitt kök bland tomatsås, mjöl och decilitermått. Ni vet när livet är ganska enkelt, och man bara kan prata på utan självcensur. När vi avnjutit våra pizzor (och hon mer eller mindre oavsiktligt försökt få mig att bli köttätare igen) anslöt en av hennes vänner, och vi lekte lite Vem i rummet, snackade skit och jag myste medan de drack vin. Någon fyllde år och de skulle säga grattis, vet inte om jag var medbjuden, men det spelar verkligen ingen roll, hade ändå bangat. Fantastiska samtal, härliga skratt, ja, jag tror jag blev lite inspirerad av mina nya bekanta. Vem vet? Kanske vi intar Orange när andan faller på?

Idag på jobbet har jag virkat mig ett mobilfodral, det känns väldigt passande.

Fuck svensk stelhet

För några veckor sedan frågade en väninna till mig vad jag kallade min inredningsstil. Tagen på sängen blev jag helt tyst, och kunde sedan inte ge henne något svar. Idag när jag kom hem från jobbet och tittade mig omkring i lägenheten, på mormors gamla figuriner, på min älskade tjock-tv, på det nygjorda kollaget på väggen, på den gamla kalendern från 1976, på trasmatte-duken som ligger på kistan jag har som soffbord, så slog det mig. Jag har en massa saker som jag egentligen inte tycker är särskilt snygga men som ger mig en bra känsla i magen och brokigt är lika med bra. Härmed döper jag min inredningsstil till: Fuck svensk stelhet.

(egentligen borde jag ha en segerviss bild som är lite för överdriven för sitt eget bästa just nu, men det är lite för mörkt för att bilden ska bli bra. Istället blir det en bild över det som gav mig en bra känsla i magen när jag kom hem. En duk i trasmatts-tappning med ett väldoftande ljus och ett smått utdraget måttband på, välkommen hem Cinnika)

Les Miserables

Kom precis hem från en förhandsvisning av Les Miserables. I biosalongen var det inte många torra ögon och jag själv skrynklades ihop lite. Smälta, jaga fatt i tankarna och bejaka hur det ser ut. Hoppas på en inte allt för lång natt.

Det här med att baka bröd

Ursprungstanken var ju att jag skulle ha gjort pannkakor till frukost i morse. Men de planerna gick ju käpprätt när jag i ett mindre genomtänkt ögonblick ställde mig att baka muffins sent igår kväll. När jag knäckte ner mitt sista ägg i smeten, slog det mig att det skulle bli lite ansträngt att göra pannkakor utan ägg. Som tur var, vaknade jag på rätt sida sängen, så jag ställde mig att baka bröd. Jag utgick från ett grundrecept på bröd och utifrån det snajdade jag till ett lins- och pumpakärns-bröd. Degen blev i en perfekt konsistens och limpan ser ju som klippt och skuren ur en bakbok, synd då att jag råkade snåla lite på brödkryddorna och att skorpan på brödet blev så hård att det är som ett tunnare skal.

Men, men, inte tänker jag hänga läpp för det. Jag minns så tydligt första gången jag skulle baka bröd själv när jag flyttat hemifrån. Jag följde alla decilitermått till punkt och pricka i receptet, vilket ju aldrig brukar stämma, utan man (i alla fall jag) brukar få tillsätta lite extra. Det ledde till att det inte ens var en deg, utan bara en sörja jag ställde på jäsning, med tanken att det hela kanske "degade" till sig lite under själv jäsningen. När 30 minuter så hade gått kikade jag in under handduken och tyckte att det minsann såg ut som om det hade degat till sig. Helt sonika lyfte jag bort kökshandduken och vände på bunken. Det ledde till att jag hällde över en liter degliknande sörja över hela köket. Tror ni jag blev lite ledsen och irriterad då eller?

Så om man tänker på att det var där jag började, så vet jag ju att min bakningsteknik har avancerat en hel del, och det räcker för mig.

Marsipanbaket

Kring juletider (även om vi denna gång gjorde det en bit efter jul) har vi skaffat oss en vana att samla släkten och baka marsipan. Självklart gör vi den helt från grunden, delar sedan kamratligt på marsipanen och gör små skapelser i alla dess färger och former. Just denna gång var jag lite småstressad eftersom jag var tvungen att åka till jobbet, vilket gjorde att jag tummade lite på kreativiteten lite och massproducerade rosor i olika tappningar. Nu har jag alltså en helt matlåda i kylskåpet med marsipan, så om någon är sugen så är det bara att droppa förbi. En kopp te eller kaffe står värdinnan för.

 

Ja, jag är lycklig

"Ja, jag är lycklig, ja, jag är lycklig" brölade de fulla brudarna på bussen från jobbet. Nöjt kunde jag konstatera att jag minst kände mig lika lycklig som de framställde sig, med den fördelen att jag kommer slippa en fet baksmälla imorgon. Jag älskar verkligen mitt jobb och när man gör det är det inte särskilt svårt att göra ett bra arbete. Vistelsen i Norge har gett mig otroligt mycket skinn på näsan, och den forna osäkerheten i min yrkesroll lyser ännu med sin frånvaro (och behöver inte komma tillbaka för min del). Idag fullkomligt flög de 6 timmarna förbi, och jag tycker att jag varit en förbannat bra fritidsledare. Jag klappar mig på axeln, och lovar att berätta för er om det traditionella marsipanbaket med släkten imorgon. Sov gott på er hjärtegullena. Puss.

Handboll

Sport är ju något som inte engagerar mig noe serdelig, men just handboll har jag en liten förkärlek till. Igår var det min lillebrors födelsedag och då fixade mamma i ordning biljetter till 4-nationsturneringen som var på Fyrishov igår. Sverige mötte Tjeckien och det var en smärre utklassning faktiskt. Men matchens höjdpunkt var när morsan missade ett av Sveriges straffkast, eftersom hon blev distraherad då Staffan Olsson hade tittat på henne och hejat lite sådär nonchalant med huvudet. Tror hon i alla fall, hon är inte helt säker då hon ser lite småknackigt. Nåja, vem han än flörtade med så missade i alla fall han också straffkastet. Vi vred oss av skratt resten av halvleken. Sport kanske är roligare än vad jag fått för mig?

Ikväll blir det the Hobbit med min älskade Cherrypie! Looking forward.

Vem gillar inte att göra kollage?

Ska snart åka till jobbet. Ska bli spännande att få se hur de har sin verksamhet där. I bakgrunden sjunger Miss Li om att hon tänker köpa en Golden retriever och flytta ut på landet, och jag tycker att det inte låter som en dålig idé. Kanske inte dödsaktuellt just nu, men drömma duger. Låten i sig gör mig inspirerad, och jag tänkte att vänskap inte är så dåligt, men det visade sig vara förhastat. Tur att det finns några starka armar som håller om mig när livet känns svårt. Därför väljer jag att byta fokus, videon, hur underbar är den inte? Jag väljer den inspirationen istället och lägger det forna målet på hyllan. Kollage, är det första jag tänker när jag ser det här. Sagt och gjort, jag tar med mig några tidningar ut till det nygamla jobbet. Lika bra att ha med några ess i rockärmen, så slipper jag stå där handfallen om osäkerheten skulle krya sig på. Jag menar, vem gillar inte att göra kollage?

And every night when I go to bed
You’re nothing but a headache in my head.
I got a red little house with a yellow door,
I got my television every time I’m getting bored,
I got a Golden Retriever and a Labrador
And I don’t need you anymore.

Big spender

Vad är vårt problem? Streamade ett gammalt kobra-avsnitt om guld. Hur kan någon sitta och tycka att det är bra att vi utvinner guldet genom att dränka marken med bl a kvicksliver. Kanske därför att denna någon inte behöver bo i byarna runt omkring, där de boende får klåda över hela kroppen pga kvicksliverhalten i vattnet. Hey big spender.

Härmed var det bestämt, om jag någonsin blir gift blir det ekoguld i vigselringarna. Nerskrivet i målboken och klart. I väntan på en friare, alternativt någon att fria till, skummar jag igenom några eko-ringar gjorda av Titti Bjernér. Jag skulle ju inte bli direkt ledsen om någon ville sätta en sådan på mitt finger.

Planeringsdag, äggsås och Stefan Einhorn

Idag har det varit planeringsdag på jobbet och jag är så himla taggad inför vårterminen. Jag fick till och med lite extra inspiration av Stefan Einhorn. Denna Stefan Einhorn, som jag ogillat så starkt, avskydde verkligen första boken "konsten att vara snäll" och såg honom sedan i tv-programmet Sommarpratarna där jag tyckte att han gav ett väldigt osympatiskt intryck. Att föreläsningen då var väldigt bra och underhållande, samt att jag tror att jag till mig ett och annat, blev en stor positiv överraskning (ska kanske ge boken en ny chans...) Nu ÄR jag verkligen redo för att hugga tänderna i Uppsalas fritidsgårdar inför vårterminen.

Glad i hågen, och relativt tidigt kom jag hem från min planeringsdag och började laga mat. Inspirerad av min kollega bjöd jag mig själv på en brakmiddag bestående av torsk och potatis med äggsås. En gammal goding som jag plockar med mig i matlådan imorgon. Nu tänkte jag lägga mig och tjocka lite med min stickning framför TV:n. Arbeta i Tierp imorgon.

Atombomber och kollage

Som en jävla atombomb. Bom, krasch, bang. Den här natten kommer jag sent att glömma. Vilken tur att Linnea har varit här och gjort kollage med mig idag. Ett perfekt sätt att låta hjärnan få sortera alla tankar i fred.

Några dagar in på det nya året...

...och jag är fylld av tillit. När klockan slog tolv den sista december 2012 hade jag fortfarande ingen aning om hur 2013 skulle yppa sig. Jag visste inte ens om jag skulle ha något jobb, eller om jag skulle vara kvar i Uppsala, kanske skulle våra grannar i väst locka tillbaka mig med löfte om åtminstone en inkomst.

Vips så löste allt sig. Arbetstimmarna som jag så desperat hoppats på trillade ner i knäet på mig, och jag räknar iskallt med att det de timmarna kommer inbringa räcker för att överleva i Uppsala.

Att jag sedan fick ett väldigt betydelsefullt mail, gör mig alldeles varm i kroppen. Just nu är jag fortfarande lite sårig, men jag vet att de (precis som alla andra) kommer läka, och när det är färdigt tror jag att även detta löser sig. När någon sträcker ut en vänskapshand på det sättet, vill jag bara ta den, och kämpa för att snabba på läkeprocessen.

Frågan är om ni förstår hälften av det dravel jag skrivit om nu. Tycker ni att det låter rörigt och förvirrande? Kort sammanfattat har detta år börjat fantastiskt för mig, och jag känner mig väldigt lycklig. Visst blir vi äldre, men med åldern kommer det väldigt mycket bra också. På nyårsafton hade vi inga fyrverkerier men vi hade en eld brinnandes hela natten. God fortsättning kamrater!

Målboken

Trots att den gamla kalendern löpte fram till sommaren 2013 unnade jag mig en helt ny almanacka i mellandagarna. Jag kände för en nystart helt enkelt. Utseendet gjorde mig så inspirerad att jag gick hem och började klippa och klistra direkt. Resultatet blev en "målbok". Inga nyårslöften för 2013, i år ska jag skriva ner saker jag vill genomföra i målboken istället, där kan jag sedan notera för mig själv hur vägen mot målet ser ut, och sedan vad resultatet blev. Blev det som jag tänkte, eller visade det sig bli något helt annat? Har sett fram emot att få börja. Taggad inför 2013 helt enkelt!

 

Mot Björbo

Björbo idag. Om några timmar rullar bilen iväg, och när jag begrundar min packning är jag inte längre orolig över att jag kommer frysa, ungefär fem tröjor, fyra byxor, värmepåsar, raggsockor och ylletofflor plus ett duntäcke. Nu ska det fan mycket till om jag ska frysa!
Förutom det är självklart handarbete och brädspel nedpackat, och sist men inte minst julklappen till pappa och Ellen. Lingonsylt gjord av bär, just från tomten i Björbo. Känns fint att kunna ge dem den klappen uppe i stugan.

Uppkoppling är nog lika med noll där uppe. Därför passar jag på att önska gott nytt år nu! Hörs igen 2013!

Guld och mellandags-shopping

Somliga vinner guld, och jag ligger nergoffad i ett ostbågsträsk, men har koll på det mesta. Idag har jag handlat på mellandagsrean. Inte mindre än fyra böcker relaterade till pyssel blev det. Man vet aldrig när man vill sy en fleecekanin eller sticka raggsockor, tänkte jag glad i hågen när jag la upp allting på kassadisken. Det slank ner några jul-etiketter också. Allting tyder på att det blir en jul 2013 också, intalade jag mig själv.

Äsch, denna höst har varit så loj att jag faktiskt förtjänar lite ny inspiration, och jag är väldigt nöjd med alla köp måste jag säga. Hoppas på sinnsykt mycket pyssel 2013.

Mysmätaren i topp

På spåret har precis slutat, och idag kunde jag faktiskt svaret på några frågor. Dessvärre satt jag ensam så det finns ingen som kan intyga detta, men det var så det var.

Mysmätaren är i topp och stickorna glöder här hemma av skaparglädje. Den forna klänningen har visserligen kortats till en tubhalsduk, men jag tror att den både blir snyggare och lättare att bära så. För en stund sedan var världens bästa vänunna här, och vi lagade mat, snackade skit och åt chokladpraliner så att godispappren yrde i lägenheten. Det allra bästa med att inte ha någon partner längre det är att upptäcka hur otroligt bra man kan må med sina vänner. Ni vet där det inte behöver vara perfekt. Därför flyr jag nyår i Uppsala och sätter mig i en stuga i Dalarna. Den "perfekta" nyårskvällen kommer jag ändå inte uppnå. Kör på brädspel och handarbete i en frusen fäbod istället. Till dess låter jag doftljusen jag fick i julklapp brinna, och då och då slinker det ner någon liten saffransskorpa. Snart tänkte jag somna till I rymden finns inga känslor, och jag önskar att inget i mitt liv vore annorlunda just nu.

Saffransskorporna kommer från Ellen och doftljuset från morsan

Mellandag

Så blev det visst lite juluppehåll, och det kommer även bli ett nyårsupehåll då jag sätter mig i en bil som tar mig till Björbo. Till en sommarstuga vi inte ens vet om det går att vistas i när det är vinter... Jag måste erkänna att jag är lite rädd.

Nåväl med julen till ända måste jag säga att jag känner mig uppfylld av en massa ny energi. Att få träffa släkt, vänner och framförallt min älskade Linus gjorde susen. Helt plötsligt har jag letat fram gamla stickprojekt ur pysselskåpen och kollageklipperiet är i full gång. Jag har redan börjat fila på nästa års julklappar, och längtar till sommaren så att jag kan få fylla mina nya fina syltburkar med massa gottigheter.

Fram till dess får vi väl se hur 2013 kommer arta sig för mig... Just nu hänger mycket rätt löst, men det stör mig inte särskilt, det blir som det blir helt enkelt!

(och jag inser hur otroligt långt jag har kommit, för ett år sedan hade denna ovisshet förmodligen ätit upp mig med både ångest och stress som hjälpredor, jag är så oerhört stolt över hur långt jag har kommit)

Julklappsverkstad

Idag är det fjärde ljuset tänt, och jag pysslar, donar och städar inför julen. I år har jag inte köpt en enda julklapp, utan allting är hemmagjort. Positivt både för plånboken, julstressen och mina överfulla pysselskåp. Inte riktigt alla klappar är helt färdiga, men jag räknar med att få smådetaljerna fixade i löpet av dagen. Det som är färdigt är nu inslaget och klart. Detta med presentpapper tycker jag är kostsamt och onödigt, pappers-insamlingen bågnar av gratis papper att slå in i (samtidigt som man slår ett litet slag för miljön). Har man dessutom lite pysselresurser och kan till exempel linda om ett bandstump eller använda sig av små dekorerade papperspåsar så blir resultatet ganska charmigt trots att omslaget är reklamblaskor från coop.

Har jag tur så hinner jag till och med göra lite clementincurd av några småtrötta clementiner jag fick från jobbet i veckan. Känns som om det skulle kunna bli ett mysigt tillskott till julbordet imorgon.

Funderar på att göra mig ett eget mönster

Nu har ju jag hunnit virka lite grann under de senaste åren. Jag har alltid virkat efter mönster, men försökte ju i höstas på att improvisera fram en mössa till min lillebror. Det gick ju sådär lagom bra (ibland stirrar jag på satyget och undrar om det någonsin kommer bli något användbart överhuvudtaget). Tanken slog mig då att jag inte var ämnad för att köra freestyle, men den tanken ändrades när min nyblivna vänunna föreslog att vi skulle skaffa varsin liten voodoo-docka att ta ut våra aggressioner på när herr Ågren hälsar på. Knäpp som jag är, nappade jag direkt, och ligger redan och spånar på ett mönster. Skillnaden nu är att jag faktiskt tänker göra en mönsterskiss innan jag börjar virka loss. Håller tummarna för att det kommer att gå bra. Jag håller er uppdaterade under processens gång.

Här kommer natten

Skärmen på min laptop (som tidigare tillhörde mitt ex) stirrar sterilt mot mig, skänker ett kort ljus som knappt räcker till tangenterna. Låter fingrarna fumla fram på måfå, nästan blinda. Undrar hur jag lättast ska sammanfatta dagen som varit. Kortast vore nog tacksamhet. Tänk att jag har den äran att få omge mig med så många underbara medmänniskor. Om jag skulle vakna imorgon och märka att jorden gick under medan jag sov skulle jag inte ångra min tid, hur många chanser jag än fick skulle jag inte ändra på något! Var det det som kallades lycka?

När du kommer ska jag sitta här och ta allt som du ger mig, och när du går vet jag att du snart är här igen

Och jordens undergång alltså

Okej, så imorgon ska jorden gå under. Jag minns så himla tydligt en dag för ungefär två år sedan när jag och My pratade om den dagen, 21 december 2012. Så vi skrämde upp varandra och till sist började vi tro att jorden faktiskt skulle gå under. How cute was that? Nu kan jag inte påstå att jag är särskilt rädd för att jag kommer bli en förkolnad bajskorv imorgon (som min bror så vackert uttryckte det). Visserligen försökte framtiden visa sig från sin sämsta sida och jag kände att denna undergång kunde komma som en smärre räddning från en stressad och kanske arbetslös Cinnika. Som tur är har den känslan bytts ut mot lugn. Det känns som att så många jag tycker om kommer finnas i min närhet under denna julhelg, och det tänker jag njuta av så mycket jag bara kan. Jag låter lyckokänslan sprida sig i hela kroppen, medan jag lassar upp lite omelett och bänkar mig framför Love actually på trean.

Kombo-klappar

Idag fick jag en klapp, som visade sig bli en kombinerad jul- och avskedsklapp. Idag blev jag nämligen av med jobbet. Eller ja, jag fick inte förlängt. Hoppas på att kunna öka tjänsten som fritidsledare, om inte kan det vara så att Stavanger blir lösningen, tillfälligt i alla fall... Nåväl, klappen jag fick av en kollega var i alla fall helt perfekt, och jag älskar den redan.

Att presentasken var egenpysslad på hennes barns dagis gjorde inte det hela sämre!

 

 Och jag är ju så svag för ugglor, så himla dekorativt djur!

I like to move it

Jag är helt slut. Har precis varit på ett pass dans fuego på friskis och svettis. Andra gången idag, och jag är precis lika lyrisk som efter första gången, bara mycket tröttare. Jag är nästan mer hungrig än jag var igår, och jag orkar inte göra annat än stirra tomt framför mig. Trots det känns det riktigt skönt. Så länge som jag letat efter en träningsform som tilltalar mig, och kanske detta är det? Målet är i alla fall ställt: lära sig koreografierna. Ingen aning om jag kommer kunna klara av det, men under tiden fortsätter jag skaka loss.

Aptiten är tillbaka

Helgen var nog det jag behövde, idag satt jag på jobbet och kom på mig själv med att tänka "vad ska jag pyssla när jag kommer hem ikväll då?". Jag har visserligen inte pysslat något, men det är ändå framsteg :P
Nåväl något som kommit tillbaka efter helgen är aptiten. Att jag gjorde en hel plåt ugnspannkaka med pumpakärnor, som jag avnjöt med jordgubbssylt och keso, räckte inte. Inte heller bottenskrapet av en chipspåse, eller några ostbitar ur en burk med jämtländsk salladsost räckte och jag lurar på om jag ska toppa detta med lite tacos. Hoppas bara att det kommer en massa skaparglädje med hungern!

Alkohol kan skada din hälsa

Vilken underbar helg jag har haft, jag har nämligen inte gjort ett skit. Jag minns inte sist jag hade två sovmornar i rad som jag verkligen tog tillvara på. Hoppas på att vara som en ny människa nästa vecka.

Om ett tag blir jag upphämtad för en tur ut till Gullkällan, där blir det födelsedagsfika för min mamma och lillebror som blir 18 imorgon (brorsan alltså, inte morsan). Finskjortan (som jag plockat på mig bland lite kläder morsan inte ville ha kvar längre) är på, presenterna inslagna

Brorsan får självklart en ölflaska, att den är tömd på öl och överöst med stearin är kanske lite mer otippat. För precis som det står på brorsans andra paket (som jag slagit in i bostadsguiden) alkohol kan skada din hälsa.

Tankar inför kvällen

Uppkrupen under min brandgula filt, iklädd en på tok för bekväm pyjamas. Det annalkande mörkret i det snömulna vädret känns inte överdrivet lockande att ge sig ut i. I fönstret står en tomte och myser åt mig att stanna hemma ikväll. Jag har inte bestämt mig än, men målet för kvällen är i vilket fall att ta det lugnt och ha det awesome. Ikväll ska inte mörkret skrämma mig!

Jobb-kväll!

När man sitter på jobbet, virkar med en nybliven tonåring, tittar på klockan och känner: "åhnej, vi stänger om en halvtimme", då vet man att man hamnat rätt. Jag har haft en helt fantastisk fredags-kväll, och bara myser på feelgood-känslan som ligger hopkurad i min mage. Den är heller inte ensam, för just nu gnistrar det lite inombords och jag hoppas att det är den förlorade inspirationen som håller på att smyga sig tillbaka.

För några månader sedan var jag så himla stolt över det jag publicerade i min blogg, och var så glad över att få ha min egen plattform. De senaste veckorna har jag krystat fram fåordiga och irrelevanta inlägg, egentligen bara för att den inte ska dö. Det har verkligen känts värdelöst att inte ha något att visa upp, både för mig själv och andra. Därför ska jag försöka göra imorgon till en ny dag. Nu är det dags att plocka fram pysslets barnbarn igen!

Förhoppningar

Även denna kväll är jag trött, olikt de andra kvällarna är det för att jag städat, diskat, röjt och lagat en ordentlig middag. Det känns bra. Nu ligger jag i soffan och "paltkomar" mig lite, vilar upp krafterna lite innan mr Daniel kommer förbi. Målet för kvällen är att lära honom baka filmjölksbröd. Jag har alla förhoppningar!

Marina and the diamonds

I vår har Marina and the diamonds äntligen en spelning i Stockholm. Jag är så lycklig. Nu är bara frågan vem som vill hålla mig sällskap under en sådan magisk kväll? För några månader sedan hade svaret varit självklart, men det funkar ju inte idag. Trots att det inte saknas mig så skapar det någon liten form av bitterhet. Jag minns att jag stirrade tomt framför mig igår och tänkte "bilden stämmer inte överens med det jag ser". Sedan misstror jag inte, everything will be okay in the end, men då måste det ju komma ett avslut först. Nåväl, tillbaka till den ursprungliga frågan, vem vill följa med mig och beskåda denna eminenta kvinna den 8:e april?

Tur att morsor finns

Alltså denna kväll! För några timmar sedan slutade jag jobbet, och styrde stegen hemåt. Denna fredagskväll skulle spenderas i tvättstugan, något som verkligen behövdes, då jag idag är inne på mitt andra par bikinitrosor, och morgondagen bjuder på julbord direkt efter jobbet (att vända ut och in på ett gammalt par känns inte särskilt aktuellt, inte heller att gå utan). Det första som händer är att jag får ett sms där det står typ: tja! sitter på tåget nu, var ska vi ses? Helvete, hade jag lovat en gammal kompis att gå på teater med henne ikväll? Ögonblicket högg mig i magen, men jag fick argt blinka bort det och bita i det sura äpplet, det fanns ingen möjlighet att strunta i tvättstugan. Jag dikterade världens längsta ursäkt på sms, och hoppades att hon inte skulle bli alltför pissed! Sedan fortsatte jag den snöiga promenaden hemåt. Väl framme är porten död, någon propp måste gått (har redan skett typ tre gånger den här veckan), och som tur är slår väl någon mekanism in så att porten åtminstone var upplåst ändå, men värre var det med min älskade tvättstuga (som man också måste "taga" sig in i). Där var det mörkt som i graven, och omöjligt att ta sig in... Helvete också! Måste jag alltså gå italiano-style på julbordet imorgon? Tänka, tänka, tänka... Ahaa, ringa mamma (mammor har alltid lösningar). Ringa, ringa, ringa, inget svar... Wrestles-leg. Tvätta imorgon innan jobbet? Troligtvis är det inte fixat till klockan nio imorgon bitti i alla fall, och då är det ännu mer körigt. Satan. Ringa, ringa, ringa, SVAR!

Okej, jag får låna kläder av morsan som kommer förbi imorgon bitti, och som tar lite smutstvätt och tvättar åt mig! Jag kan alltså vara hel och ren på julbordet imorgon. Tur att morsor finns <3

Långa dagar

Trots att dagsljuset bara minskar och minskar så känns det som om mina dagar blir längre och längre. Idag åkte jag hemifrån strax före åtta i morse och kom hem nyss. Nu är det kanske inte så synd om mig eftersom vi haft mys-julbord nu å kvällen med de norra fritidsgårdarna, god mat, på tok för mycket efterrätt och lite lekar bjöds det på. Men herregud i himmelen så trött jag är. Ibland kommer jag på mina ögon med att falla ihop. Kanske bara ska bejaka det nästa gång och somna i tid ikväll?

Glad i vinter

Jag lät den sista centern smälta på min tunga innan jag snörade på mig vinterkläderna och gick ut för att möta stormen. Genom att stirra ner på mina snöiga vinterskor hela vägen hem, och låtsas att jag var med i ett eget avsnitt av trolltider, blev turen hem inte särskilt krävande.

Nej idag kom vintern inte åt mig, jag är fortfarande glad att den är här!

Att blunda för ansvar och vara arg på Uppsalahem

Idag har jag bråkat med Uppsalahem, jag blir verkligen otroligt irriterad på socialt inkompetenta människor som har betalt för att jobba på en kundtjänst. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de ungdomar/unga vuxna som skulle kunna sköta det tiotusen gånger bättre, än en gammal satmara som inte orkar lyfta på ändan för att kolla upp en av de simplaste saker. Gah! Det gäller väl att försöka se till att det inte går ut över resten av kvällen, men jag blev verkligen ruskigt arg.

Annars då? Jag väljer att tända värmeljus istället för att tända i taket, dels är det mysigare så, dels så slipper jag se disken som står och frodas i köket. Sitter hopkurad under en filt och äter rester från kanske mitt livs dyraste frukost. 114 kronor betalade jag, men då räckte det till middag och sällskapet var väldigt trevligt, så det får väl väga upp.... Nej nu ska jag nog skuta upp mina livsmåsten lite till och hoppas att allt löser sig imorgon istället.

Julmarknad

Idag styrde jag och Ida stegen mot Stockholm, det stod nämligen julmarknad på programmet. Skansen var den första anhalten, och där var allt magiskt. Julmusik, knallare i hucklen och massa goda smakprover, att det visserligen var helt sinnessjukt kallt (om fötterna) förtog upplevelsen lite. Men inget som inte lite saffranshonung och jämtländsk sallads-ost kunde råda bot på (och ja, ni läste rätt, SAFFRANSHONUNG, så gudomligt alltså).
Efter det drog vi till Gamla stan (stavar man det med stor bokstav månntro?), där blev det inte så mycket mer än en fika bestående av pannkakor och varm choklad. Jag ska säga att jag hade tänkt ta en massa foton att visa upp här, men fingrarna var nog så kalla i vantarna, så ni får nöja er med en fikabild istället. Nåväl, det var en lyckad första advent i alla fall!