Blekfis

Det är inte kul att vara en blekfis, där var det sagt, och där var det accepterat. Jag har försökt skylla min blekhet på soleksem, utslag och överkänslighet.

Idag har jag googlat, och jag måste inse att det var bra många år sedan jag hade riktiga soleksem sist, dessutom har jag insett att det egentligen inte finns något att göra. Jag har en blek hudtyp och det måste jag bara acceptera, jag kan inte vistas i solen särskilt länge och jag måste ha en extremt hög solskyddsfaktor. Men det suger! Inte nog med att jag måste känna mig lika fräsch som ett lik året runt, så måste jag hela tiden rättfärdiga varför inte jag är lika brunbränd som andra. Ju äldre jag och de jag har omkring mig har blivit så är ifrågasättande visserligen färre, men det känns som att det ständigt blir ett samtalsämne, även om jag nog ofta tar upp det själv... Men det är för att jag hellre är den som påpekar det än någon annan, garden är alltid uppe vad gäller min hy. Kanske det är dags att sluta med det, jag har samma färg som en snögubbe och kommer nog aldrig uppnå något så mycket brunare än det heller, jag får leva med det. Så jag är ledsen My, men det måste nog bli en solsemester i skuggan för mig...