Det är dags att vinka av mr Jante

Okej, den är kanske inte så fager som jag såg den framför mig när jag började virka den. Den är ganska skev, lite för liten, småtufsig och inte riktigt så enhetligt lila som jag hade tänkt mig, men det är en färdig korg. Och den är bara virkad av återvunna saker: gammalt presentsnöre, en sjal köpt på loppis, plastpåsar och begagnat garn från fretex (och allting hade en nyans av lila i sig, även om det visade sig vara lite för stor bredd i färgskalan)

 

Nej, screw it, det här projektet handlar faktiskt inte enbart om att till vansinnets gräns återanvända. Det är lika mycket ett projekt för mig själv och min egna tilltro. Jag kände att det var dags att sluta måla upp visioner enbart för att blästra dem med alla möjliga anledningar till varför just det INTE skulle fungera. Dessutom måste jag sluta bry mig om vad andra tycker om mig, och lära mig att så länge jag kan värdesätta mig själv, så kommer jag må bra. Jag gör alltså det här för min egen skull, och inte någon annans, jag sätter målet på ett år, och förhoppningsvis kommer någon annan gilla det jag gör, om så inte är fallet men projektet får mig att må bra så fortsätter jag. Det är dags att vinka av mr Jante och försöka ta några staplande babysteg utan honom, för vem behöver honom egentligen? (förhoppningsvis inte jag i alla fall)

Därför ska jag avsluta det här inlägget med att säga att jag verkligen gillar den lilla, ojämna, tuffsiga och brokiga korgen, för jag har gjort den, och den är gjord av material som förhoppningsvis inspirerar (och skulle det inte göra det, är det fortfarande coolt). Det är just det, som det här handlar om