Nej, det gör jag inte... tror jag
Jodå, det gör du, jag ser det på dina ögon när du pratar med mig, jag ser att du ser dina tankar i bilder.
Ja, du kanske har rätt
Ja, jag har rätt, och jävlar vilka tankar du har, det är som om du målat en helt enorm tavla framför mig, och jag har ingen jävla aning om var jag ska titta någonstans
Egentligen fördes den här konversationen på norska, men när jag nu ser den framför mig i mitt sinne förs den på svenska. Ibland saknar jag Norge, inte lika mycket som förut, men ibland smyger det på mig. Jag inbillar mig att i Stavanger står tiden stilla, att jag när som helst kan åka tillbaka och då kommer allt vara som jag lämnade det, minus en person förstås, men det saknas mig ikke noe serdelig. Jag har en ny typ att dela livet med nu.
Nu vet jag att Bjørnar hade rätt, han som försökte tolka min tavla. Mina tankar är filmer som spelas upp med insidan av mina ögonlock som bioduk. Jag har alltid antagit att jag tänker i ord, eftersom min stora ventil genom livet varit att skriva, men nu har jag insett att så inte är fallet. Det är egentligen så att alla mina tankar är bilder, filmer och med ord försöker jag måla av det jag ser. Dessa filmer rullar, konstant, vare sig jag vill eller inte. Ibland blir de destruktiva och då vill jag att de ska sluta, men jag har svårt att hitta stopp-knappen. Om jag inte hittar knappen och de destruktiva tankarna tar över för länge, tar filmen till sist slut med hjälp av självförstörelse. Helt plötsligt klipps filmen och istället för det destruktiva som tidigare rullat ser jag framför mig hur någon lägger ett stort, rått köttstycke framför mig. Med en gigantisk kött-kniv slås en del av köttet bort, och jag förstår att det är en dålig bit innan jag ser den slängas i en soptunna. Inte förrän då stannar allt upp, pausar, och jag får en chans att hämta andan. Första gången jag såg det dåliga köttet kom det helt utan förvarning. Jag blev mycket förvirrad av bilden som just dök upp, men märkte att jag mådde bättre efter den. Symboliken är knappast svårtydd och denna bild är något jag fortfarande använder mig av när jag håller på att tappa kontrollen. Ibland försöker jag frammana den själv, ibland dyker den helt enkelt bara upp. Precis som den där första gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar