Det är bara två veckor kvar tills jag flyttar. Borde kanske egentligen börja packa, men jag ligger fortfarande i såpass bekväma semesterställningar i soffan att jag inte vill börja stressa. Två veckor går snabbt och det knyter sig lite i magen när jag tänker på det. Jag ska inte ljuga, jag är rädd, jag är väldigt rädd. Det är som att jag sätter min vardag på en piedestal och förbannar att jag söker mig något annat. Dock behöver jag inte tänka länge innan jag inser att min vardag som jag ser den nu ligger höljd i en romantisk semesterdimma. Hade jag inte valt att ta mig an detta som börjar om två veckor hade detta förmodligen varit min sista semesterdag och jag skulle varit tillbaka på jobb imorgon.
Jag kommer sakna jobbet, tro inget annat, jag kommer sakna barnen och jag kommer sakna kollegorna. Det jag däremot inte kommer sakna är stressen och att vakna upp på morgonen och mura upp ett skyddslager om mitt väsen för att verka stark och hålla ihop.
Jag svävar i ett ingenmansland. Suddar ut konturer för att kunna vara blank när jag påbörjar mitt nya kapitel. Så mottaglig som jag bara kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar