En sak som både varit ett tvång och ett nöje är att rydda opp i leiligheten. När jag kom hem var det ganska skitigt, och storstädning var ett måste, samtidigt som jag ville möblera om lite, köpa nya möbler och rensa ur gamla saker. Det har lett till att jag påbörjat någonting på varenda liten centimeter i lägenheten, och nästan inte blivit färdig med något. Jag slänger ett öga på TV:n där Arga snickaren står och gormar och undrar hur jag lyckats skapa ett sådant kaos på dryga 21 kvadrat, hus kanske aldrig blir aktuellt för mig om jag inte skärper mig.
Nåväl jag har satt upp gardiner i alla fall, i två av tre fönster. Det var självklart inte meningen, för en gardinstång glömdes på Ikea (ja, jag har till och med varit på ikea mitt bland allt detta kaos... det blir bara värre och värre), men jag pallade inte vänta eftersom persiennerna jag hade var värdelösa. Jag ska aldrig mer ha persienner. Man ska aldrig säga aldrig, men jag ska fan aldrig ha persienner. Damm-bomber är vad det är, och omöjliga att få rena (i alla fall mina sladdriga plåt-historier). Jag var så irriterad på skiten att jag struntade i tantrösten som malde på i mitt huvud att det inte var det minsta fel på dem och att jag inte borde slösa bort det genom att bara kasta dem i soprummet. Jag kände bara att jag inte orkade bry mig om någon jävla tantrevolution just nu, samtidigt som det dåliga samvetet började gnaga. Det sista jag gjorde innan jag slängde driten åt fanders var att plocka ur fyra skruvar och tänka: Fan, man måste inte göra allt, de små sakerna räknas också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar