Jag är hemskt ledsen att behöva säga det här kompisar, men jag har bestämt mig för att behålla telefonhyllan. Idag har jag slitit och tampats med att få upp lite saker på min envisa betongvägg, och då åkte även telefonhyllan upp. Det var lite krigs-varning ett tag och jag är fortfarande lite osäker på om borren var min vän eller fiende.
När jag kände att psykbrytet var nära kom min älskade pojkvän och hjälpte mig med att dammsuga upp allt damm och skräp som skapades under min smärre krigföring. Det är sådan himla tur att jag har honom att luta mig mot när jag precis har hållit på att förlora min heder, mot en vägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar