Nu ær jag trøtt och i Norge. Undrade vad jag skulle blogga om nær jag hittade detta urgamla utkast:
(Obeservera att jag inte vill kasta skit på mina gamla kollegor utan på heteronormen som vi alla fostras i)
Helt plötsligt reagerade en kollega på att en medelålders (förmodligen vit) man hade fått ett par nätta glasögon i brunt och rosa i en beställning. Hennes första antagande var att det måste ha skett något galet, och bad mig ringa kunden och dubbelchecka det. Först förstod jag inte riktigt vad jag skulle checka och varför, det verkade handla om att undvika en pinsam situation för både kunden och oss, eftersom det tydligen var uppenbart att han inte kan ha beställt sådana briller. Under en darrande sekund var jag nära på att faktiskt göra så som de bad mig, men en blinkning senare vaknade jag till liv, och frågade dem om vad exakt jag skulle säga till kunden utan att förolämpa honom OM det faktiskt visade sig att han skulle ha dem. Klämkäckt tillade jag: han kanske är transa. Såklart uppfattades det som ett skämt eftersom det kändes föga troligt, och det kan jag förstå, för det är ju inte jättevanligt. På grund av det är det lätt att glömma bort att det faktiskt existerar.
Sedan är det väl ganska trångsynt att indikera att en man måste vara transa fär att kunna bära rosa, och för att inte diskriminera de andra männen vill jag bara understryka: jag anser att alla män får bära rosa! (Och kvinnor, och hens, och alla andra också... Alla som vill får plats i den rosa båten)
Nåväl mina kollegor avvaktade att ringa kunden, och tur var väl det, fär när kunden kom och hämtade sina briller visade det sig att det var precis dem han valt ut till sig. Att han sedan såg helt heteronormativt "normal" ut gjorde bara min segersötma ännu ljuvare. Verkligheten vs Heteronormen, 1-0. Heteronormen förlorar igen, den vita medelålders mannen gör ett (kanske mdevetet, kanske omedvetet?) statement, tanterna gör revolution och feministfittorna reclaimar. Det går bra nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar