Precis ett sådant där klämkäckt och hurtigt inlägg som ingen egentligen orkar läsa (men läser ändå)

Vi är många i detta avlånga land som tycker att vi borde ge varandra mer positiv feedback, lyfta varandra och ge varandra fler komplimanger. Vet ni vad jag har märkt kära vänner? Att så himla många säger: ja vi är ju så dåliga på att säga direkt till en person när hen gjort något bra, det blir ju så ofta så att en berättar det för andra, men inte personen själv. Det är ju himla dumt egentligen, det skulle en behöva bli bättre på, men en tänker liksom inte på det. Vilket i mina öron låter lite konstigt. Det låter lite som om folk inte riktigt orkar ta tag i det och faktiskt slänga komplimangen rakt i ansiktet på vederbörande, istället för att tissla om den bakom samma persons rygg. I mina öron låter det lite som om många tror att det är lite jobbigt att ge någon positiv feedback...

Därför skriver jag nu det här inlägget, för jävlar i min lilla låda, vad det är motsatsen till jobbigt att lyfta någon.

Till exempel:
Jag har en god väninna som (och detta har jag iofs inte sagt till henne, shame on me, men jag vet att hon kommer läsa detta så hon får se det nu helt enkelt) är så galet duktig på att berätta för en person vad andra personer säger för positiva saker om denne och som inte räds att säga vad hon själv tycker att vederbörande är duktig på (My du är faktiskt awesome på det <3). Hon har i alla fall varit helt fantastisk och verkligen lyft mig, framförallt i min arbetsroll (de bra sakerna som kollegorna sagt men som inte räckt ända fram, har kommit både en och två gånger från henne) men även i mitt privatliv. Det har gjort mig väldigt mån om att försöka återgälda det till henne, ge samma glädje tillbaka helt enkelt. För den glädjen som sprider sig i kroppen när en får veta vad för saker andra uppskattar hos en, är svår att beskriva. Större självkänslo-boost finns faktiskt inte vill jag påstå.
Självklart har denna glädje gjort att jag velat återgälda henne. Vips så märker en att det ger minst lika mycket glädje att få berätta för någon hur bra den personen är, för de positiva känslorna studsar ju liksom tillbaka på en som små kärlekspilar (även om en bara är brevbäraren). Idag när jag åkte hem från jobbet, hade jag ett väldigt trevligt samtal med en kollega, som just lyfte My och berömde henne för hennes otroliga kunskaper och erfarenheter inom fritidsledaryrket. Här, just här, så händer det något. När jag i denna situation hör min kollega ge My alla dessa komplimanger, känns det på något sätt som om hon berömmer mig också. Det är inte det att jag på något sätt ser mig ansvarig för min väninnas erfarenheter, snarare tvärtom, jag tror att jag har mycket att lära av henne. Däremot så kan jag redan känna Mys glädje, och jag kommer få vara den som säger det till henne, vilket kommer innebära att jag kommer få dela glädjen med henne. Det är den där samhörigheten som nog lägger sin magiska hand med i spelet. För detta att glädjas med någon annan, är precis lika fantastiskt som att vara glad över en egen prestation.
Det finns de som kanske är rädda för att om en lyfter någon annan så hamnar en i underläge själv. Släpp den rädslan för så är verkligen inte fallet. Jag och My delar inte bara samma yrke utan samma arbetsplats, vi är lika gamla, gick i samma gymnasieklass, är funtade åt kulturhållet, har skilda föräldrar och är födda och uppvuxna Uppsala. Kort och gott är vi på många sätt ganska lika, vi har många lika förutsättningar, och hade det legat en stor konkurrens mellan oss hade nog inte många tyckt att det hade varit särskilt konstigt, men vi sysslar inte med sånt. Vilket är så himla, himla skönt. Vi behöver inte jämföra oss med varandra, för vi kan se varandras styrkor och svagheter, hjälpas åt med båda sakerna och glädjas i varandras framgångar.

Nu blev detta en himla kärlekssång till My, vilket inte riktigt var tanken. Tanken var att påvisa att lyckan och glädjen i att berömma varandra är starkare och mer framgångsrik än att konkurrera med varandra. Så det så!

(Och nu är jag på tok för trött för att korrekturläsa detta, så ni får leva med eventuella konstiga formuleringar och felstavningar till imorgon, då jag förmodligen läser igenom det och omformulerar ;))